onsdag 30 december 2009

En liten Update-lista!!

En liten lista på vad som har hänt sedan dagen före dopparedagen...
  • Jag jobbade julafton. Servering. Kanske inte min bästa pryl att BARA servera, men vad gör man inte för att få dagen att gå? Julafton förflöt och jo, lite julkänsla smög sig på.... dock saknade jag familjen... så mycket....

  • Världens bästa afterski igår. Packat med folk. Galet med adrenalin. Jag som svettas som en Lill-Babs i Saunaworld. Men så är det. Och det är jag glad för. Jag har, i särklass, världens bästa jobb...

  • Finaste Clarissa är i byn och här om dagen fick jag ha henne helt för mig själv. Fika och prata i timmar. Åh, hon får mig att må så gelt bra...

  • Marit och Fredrik satt i publiken igår. Att se Marits ansikte under show, som var så fantastiskt energifyllt, var en boost utan dess like. Man fick så mycket =)
    Sedan avslutade vi natten med en pratstund på Åregården. jag tror att både hon och jag fick häva ur oss en massa som verkligen behövde ut... Så tack Marit, du är en energismitta... verkligen tack.

  • Idag blir det gig på ICA. Jo, ja, det är sant. Mitt bland nyårsshoppande turister ska vi, halva gänget, kl 16.00 idag, bränna av lite Boogierock och Uggla... Det blir .... intressant ;-)

onsdag 23 december 2009

Ett kärleksbrev till min familj...

Det finns ingenting som betyder mer för mig än min familj ... mina systrar, systerdöttrar, mamma, pappa och farmor... Och idag är det dagen innan julafton. Känns helknäppt. Trots att det är vintrigt, vackert och alldeles proppfullt med julattribut här uppe kan jag inte förmå mig själv att få till den där riktiga julkänslan... För de viktigaste fattas. Min familj. Det kommer absolut att bli en bra jul ändå, men annorlunda... Jag får fira med min "stand-in-familj" här uppe. Men det känns i hjärtat att man inte är hemma. Och igår fick jag ett samtal från min ena syster som gjorde att jag bröt fullständigt. Att vara så långt borta från dem man älskar allra mest gör ont. Men jag ska tänka på er alla imorgon.... Jag ska till och med gå på midnattsmässa här uppe för att vara ännu närmre er alla.
Jag vet att vi har haft ett tumultartat år, med allt vad det har inneburit, både toppar och bottnar... men det tar inte bort att jag älskar er så oändligt mycket. Så mycket att det faktiskt gör ont... Jag älskar alla delar av min fina, knasiga och nu vitt spridda familj... Julen ska tillbringas med dem man håller mest av. I år är det inte så, men julen kommer ju vare sig man vill eller inte.
Så jag ska fira jul i mitt hjärta i år. Och där finns ni allihopa. Mamma, pappa, My, Therese, Molly, Malva och farmor .... och så Stina, Oskar, Susanne och Peter såklart.
Nu ska jag gå till gymmet. det har jag aldrig gjort den 23 december förut... Det blir en udda jul helt enkelt...
Tusen kilo kärlek till er allihopa...

måndag 21 december 2009

Jag älskar Bonde söker fru!!

Varje år är det samma sak. Jag sitter och småler som ett barn till tv4's fantastiska program Bonde söker fru. I år har hur många som helst träffat kärleken och det fullkomligt glittrar om dem allihopa. Man blir så himla, himla glad. Man kan absolut tycka att programmet är corny, men de skiter jag i. Jag älskar det här lilla tafatta, det pirriga och det härliga... Shit, man vill ju bara ha en gård och en massa hästar och Bonde söker fru varje dag.
Jag har tvingat hela mitt kollektiv att titta och jag tror faktiskt att Inez har gillat det. Jag kan ana ett litet leende i andra änden av soffan.

Min absoluta favorit i år är Tilde. Världens coolaste hästbonde. Hon är jämngammal med mig och har en toppenfin gård full med en massa hästar och höns. Och för henne slog kärleken ned som en blixt... Hon fullkomligt lyser när hon pratar sin Stefan ... och det är verkligen på rikigt. ÅHHH!!!! Om ni inte har sett det sista avsnittet där alla trådar knyts samman - gå in på tv4 Play och kolla. Känslan man får är underbar!!

29 minus....



Dagarna går och om bara några stycken är det jul... Känns så konstigt. Det är så mycket som har hänt sedan förra julen och så sitter jag här... i Åre. Utan möjlighet att ta mig hem till årets (enligt mig) viktigaste dag... För mig är julen så speciell. Doppet hos farmor, julklappsleken och så midnattsmässan i Toarps kyrka. Det får bli midnattsmässa i år också, men här. I Åre kyrka i stället. Jag måste liksom ha någon form av riktig julkänsla. För jag kommer att sakna min familj så mycket att jag måste ha något som är lite som hemma. Så midnattsmässan är ett måste.
Men det är så vackert här uppe. Vill man ha julkänsla är det bara att titta utanför dörren. Åreskutan och den vita snön gör att allt är otroligt sagolikt ... Mysigt.

Annars har det inte hänt så mycket... eller jo, det har de. Här om dagen visade termometern på -29 grader. Rackans bananer va kallt de va. Andades man in genom näsan så frös det eventuella snoret man hade till is-snor. Och detta är inget skämt. Så var de... Is-snor-tappar... Så lite har hänt. Kylan och lite till... De är lite drama här uppe, men så är ju livet. Dock har vi börjar komma in rutinerna nu. Vilket känns skönt. Jag har hunnit ut i backen två gånger och min dygnrytm är numera helt omvänd. Jag sitter uppe hela nätterna och får panik om jag sover länge på dagarna. Detta resulterar i lite för lite sömn och ja, någonstans där befinner jag mig. Men något som är så cooolt och roligt är afterskin. Gudars va man får sjunga. Det är underbart. Jag tar toner jag aldrig har tagit och all min (något ibland maniska) energi får faktiskt fritt utlopp under en och en halv timma. Jag svettas som Lill-Babs på Bali, men det är så värt de...

måndag 14 december 2009

Första åket!

Första dagen i backen är till ända. Så otroligt härligt!!! AAHHHHHH! Som jag har längtat. Kanske inte de bästa förutsättningarna, men va fasen. Skit samma. Det var bara att släppa loss. Inatt kom dessutom snön på rikigt. Det har snöat hela natten och hela dagen och det snöar ffortfarande. Åre har förvandlats till ett underbart vinterparadis och en fantastisk julidyll.
De hade inte hunnit pista i backen idag så snön låg i stora högar och vilket väderstreck man än vände sig åt så fanns de luddiga, ulliga flingor som singlade ner från en ganska mulen himmel.
Riktig vinterkänsla...

Jag var totalt övertänd och i mitt sista åk druttade jag på ändan rejält. Men eftersom snön låg i stora drivor så gjorde det inte ett dugg ont. Det var som att landa i ett duntäcke.
Underbart var det i alla fall. Denna vintern ska de åkas skidor. Welcome to my new hometown, Åre!

söndag 13 december 2009

Nu är vi igång!! Som attan!

Kolla in till höger!! Den här stora grejjen på mig plutandes med munnen kommer att pryda Åre by hela vintern. Va tycker ni? Ganska coolt va? Tänk att få möta sig själv i naturlig storlek på byn varje dag? Lite läskigt...
Men idag, ledig dag... Det är nästan för bra för att vara sant. Dessa två veckor har varit mer än galna, rep och show tills man bara vill gråta, men nu är vi äntligen på banan. I fredags och lördags hade vi våra efterlängtade afterski-premiärer och det gick så bra... Fullt med folk och fantastisk stämmning. Det var en helt fantastisk känsla. Rock från början till slut och endorfinerna fullkomligt pumpade i hela kroppen. Uppduken efter var galet effektiva och en timma efter avslutad afterski hade man ätit, dukat upp för kvällen och redo att släppa in nya gäster till nästa maraton, dinnershowen. Och efter avslutad dinnershow så var det bara att ladda om till sista etappen, nattshowen. Tempot här uppe är högt och man måste vara fullt koncentrerad och fokuserad från det att man kommer in tills dess att man stämplar ut. Man har inte tid att göra misstag. Men jag gillar det... Jag älskar högt tempo och när adrenalinet liksom pumpar både innanför och utanför kroppen. Och känslan efteråt. När man sjunker ner i soffan och bara slappnar av i hela kroppen, den är värd allt... Adrenalintoppen när man ger det där allra sista och sen känslan av att verkligen ha gett allt... Det är de två är det som gör allt slit värt mödan. Jag har världens bästa jobb på världens bästa plats med världens finaste ledning och världens grymmaste ensemble. Rep-perioden är nu över och idag ska jag och Inez mysa ihjäl oss... Julmarknad och sen gym, bastu och bubbel... Det fanns en plan att åka skidor, det är ju ändå världscup här i Åre nu... Men vädret är inte det bästa och det är tokmycket is i backen och skidor kommer jag verkligen hinna åka så... nej, idag blir det mys på byn bara... jag ska njuta mig sönder och samman av mina två lediga dagar...

torsdag 10 december 2009

YES!!!

Så här glad är jag precis innan vi öppnar dörrarna innan showkvällens början. MEN!! minst lika glad blev jag nu när jag öppnade min mail, i princip bara för att rensa bland alla skitmail som brukar dimpa ner i omgångar...
I min inkorg fanns nämligen ett mail från Glamour, tidningen ni vet.

För några månader sedan bestämde jag mig för i alla fall prova att skicka in till en läsartävling. En kan man ju testa. Så jag gjorde de. Och gick faktiskt in för det ordentligt. Skrev motivering med omsorg och valde ett ganska spektakulärt vykort och banne mig, JAG VANN!!! Och kan ni gissa vad?? Ni killar kanske inte kommer fatta vad jag skriver nu, men ni tjejer och framförallt min storasyrra, ni vet garanterat. Jag vann ett kit med i.d bare minerals produkter för 2000 spänn!! Jag är så himla glad. Min hy är superkänslig och just det här sminket, som det enda min fejja verkligen accepterar, kostar en smärre förmögenhet, och så vinner jag??!! Fantastiskt kul! YEAH!!

Och nu är det snart dags. På fredag är det AfterSki-premiär ... Herregudars... det känns spännande och kul, men så jäkla skakigt... Vi repar hela tiden och så kör vi show på de... och lite extragig. Men va fasen?? Man lever ju sin dröm, så är de. Då får man jobba. Och jag är så tacksam. Men lite knäpp är man. Klockan är nästan halv två på natten, imorgon kör vi fullt ös igen och här sitter man med lurar i vardagsrummer och nynnar. Mycket material, men kul är det. För det är det verkligen!! Tjoho!

måndag 7 december 2009

Det roligaste!! (som Maja skulle sagt)

Det här är det roligaste jag vet just nu... skrattar hejdlöst varje gång.... =)

Dagens lista...

4 saker du kan göra en söndagskväll när du är så trött så allt du vill är att sova, men du kan liksom inte, riktigt än...
  1. Mixa en banandrink på banan, soyamjölk och lite, lite vaniljsocker .... Jag dricker minst en om dagen... hoppas jag inte tröttnar
  2. Stirra sig blind på sina fina systerdöttrar i ett superfint mms ... Tack Tess! =)
  3. Nöta stämmor, text, stämmor ... PUH!! jag har en symfoniorkester i huvudet. En mix av schlager, rage against the machine och Bon Jovi....
  4. Titta på Sex and The City-filmen med Inez ... jag tröttnar aldrig ... Ever thine, ever mine, ever ours...
  5. Bara ta de lugnt, tända ljus och liksom känna in andra advent. Idag sjöng vi julsånger på Dippan. Otroligt fint och mysigt ... Jag sjöng Himlen i min famn och det kändes fantastiskt ...

lördag 5 december 2009

Full kostym!!!

Sitter här i vårt kök och kan med nöd näppe hålla ögonen öppna... Jag är så trött... Om en timma sitter vi alla i en bil på väg mot Östersund och Världscupen i skidskytte och ett litet gästframträdande som vi ska göra på någon utomhuscen i samband med prisutdelningarna. Så medan jag skriver det här lyssnar jag på våra backtracks så att det inte finns något förädiskt litet hack som ligger och gnager någonstans... Abba pumpar just nu frenestiskt i bakgrunden ;-)

Annars börjar allt falla på plats nu. Vi repar afterski på dagarna och kör show på kvällarna. Jag vet knappt vad som är upp och ner längre... Förutom dinnershowen har vi nu på tre dagar satt 6 eller 7 medleyn till just för afterskin. Snacka om att pumpa huvudet fullt... dessutom gigar vi i Östersund idag för att åka direkt tillbaka för dinnershow och imorgon har vi ett julgig på Dippan här i Åre... På måndag brandutbildning och sen är det rep igen... och show... varje dag tills nästa söndag... Det är inte konstigt att jag inte ens kan räkna samman hur många medleyn vi har repat in nu... Huvudet fungerar inte längre. Men snart så är allt på plats. Då går vi in i vanlig drift. Dinnershow 4/dgr i veckan, afterski tis-lör och nattshower fre och lör...

Men sanningen är ju ändå den här. Jag jobbar med världens finaste ensemble på en fantastisk plats...
Bara genom att lyssna på slutet av Abba-medleyt nu (som fortfarande spelar i bakgrunden) blir jag alldeles varm och stolt. Det är undernart att få jobba med begåvade människor...
Så är det. Jag bloggar dåligt, men jag tänker på er allihopa.... det lovar jag =)
Kramar till er alla...

onsdag 2 december 2009

Jag har det bra ...

Sitter här och tänker tusen tankar, men kan inte komma på en enda att skriva ner... Kom på här om dagen att det är ganska märkligt ändå. Att drömmar slår in. Att de gör de. Just nu lever jag min dröm... och det är helt fantastiskt. Jag har såklart ambitionen att komma längre och vidare, men just nu är jag ganska nöjd med att bara leva i nuet och vara oändligt glad över det jag får uppleva ...
Jag har det så bra. Visst längtar jag, hem och bort till de som står mig nära ... men jag får inte glömma mitt i all längtan att njuta av det jag har. Jag får leva min dröm i Sveriges vinterparadis. Det är inte helt fel ...

I fredags plåtade vi lite. Vi tog bilder inför ett marknadsföringsprojekt här i Åre som jag tror kommer bli hur bra som helst. Vi ska stå, som så kallade roll-ups i hela byn, en och en, i full rock-klädsel, i helfigur och liksom välkomna folk hit. "Welcome to my new hometown - Åre" Varje vecka kommer roll-upsen att flyttas. Ibland står man i par, ibland en och en och ibland fler... Det ska bli superkul att se hur detta kommer att te sig. Men visst är det en bra idé? Sov gott nu alla fina...

söndag 29 november 2009

MY GOD!!


Så har vår premiärhelg passerat och jag kan inte annat än att stämma in med Inez.. Succé!! Vilket underbart gäng man jobbar med. Men ojsan va trött jag är nu... Tempot är galet här uppe men showen är grym. Det känns som en superbra mix av nummer i en fantastisk lokal. Enda Wallmans-lokalen med fönster för övrigt... och tittar man ut ser man Åreskutan... Vi lever verkligen i paradiset. Lovorden har haglat över produktionen och jag känner mig alldeles spänd på vad som komma skall... Jag är så stolt och så nöjd.

Och man känner sig verkligen viktig... Man blir behandlad som om man vore en nödvändig del i maskineriet. Och blir man behandlad som man blir här.. Med respekt och med värme från ledningen så vill man jobba. Man vill jobba mer, man vill ge...

Jag älskar det här stället. Från golv till tak och det känns som om det kommer att bli en fantastisk uteveckling på allt detta. Som att man står i startgroparna till något ännu större. Att man sen har världens bästa ensemble i ryggen är inget som gör saken sämre...

- Imorgon ska jag tillsammans med vår platschef titta på några bilder som vi tog i fredags. De ska användas i ett ganska nytt och roligt marknadsföringsyfte... Spännande värre =)
Och nu mina vänner ska jag försöka blogga lite mer... försöka ska man =)

torsdag 19 november 2009

Update!!

Nu är det officiellt. Jag är världens sämsta bloggare... men va sjutton?? Vi repar från morgon till kväll och när man kommer hem är man så trött att mat och soffan är det enda alternativet. Men det kommer bli bättre. Så fort driften är igång som den ska och jag vet vart mitt huvud befinner sig så kommer det komma fler uppdateringar. Jag lovar!!! Men just nu måste ni ha lite överseende med mig...
Men jag kan i alla fall berätta det här. Vi har ungefär en vecka kvar till premiär och det känns faktiskt riktigt bra. Numrena börjar att falla mer och mer på plats och kostymerna sitter... hmm.. ja, det sitter. Man kan väl säga att sommaren har varit god, men förhoppningsvis så kommer jag att bli mitt vanliga jag så snart vi har avslutat rep-perioden. Men det är klart. När vår första reptid för dinnershowen är över så börjar nästa omgång. AfterSkin... Den kommer bli grym, men där finns det också en himla massa som ska sättas... Holy Manoli... AfterSkin har dock inte premiär förrän vid Lucia... Tack och lov. Längtar tills vi kommer igång med drift och servering... Jag längtar efter gästkontakt och efter det där sköna ruset som kommer när man entrar en scen.. ÅHH!!

Jag vet och tror att det här kommer att bli en fantastisk show ... och förutom det så känner jag att jag mår så vansinnigt bra just nu ... Livet är underbart!!

lördag 14 november 2009

Ledig dag...

Till vänster ser ni Wallmans Dippan... fint va?
Just nu sitter jag tillsammans med mina fina sambosar i vårt vardagsrum. Vi har ledig dag idag... Vi har precis städat hela huset och nu sitter alla med varsin kaffe i soffan och pratar om allt möjligt. Världscupen är på i bakgrunden och när man tittar ut så ser man små snöflingor som singlar ner från himlen. Det finns ett lugn här uppe som är helt fantastiskt... Man slappnar liksom av utan att tänka på det.Och luften, herregud, luften... Jag tror aldrig att jag har sovit så bra och så djupt någonsin. Det måste vara för att det är så friskt. Bara det här är en lyx...

Åre by är så vackert. Det är som att gå omkring i ett litet sagolandskap och just nu finns det inga turister så byn ligger helt stilla... Det är fridfullt på något sätt.

Igår hade vi en liten vinprovning efter jobbet och sen bar det av till den lokala bowlingbanan. Jag tror aldrig jag har bowlat så dåligt i hela mitt liv. Men strunt i de, kul var det. Maja och jag var i samma team som vår restaurangchef Mathias och vår barchef Jesper. Vi var lika kassa allihopa... Det slutade med att vi applåderade varandra om man fick ner en enda kägla... Men trots detta ganska värdelösa spel så lyckades vi alla sätta varsin strike. Och i och med striken kom den spontana "högen". Ni vet när alla spelare slänger sig i en hög över den som strikat. Folk trodde nog inte vi var kloka. En rödhårig i mysbraller, en annan rödhårig men med hippiestil, en rakad kille och en stor björn till karl i en hög... Vi har roligt på jobbet helt enkelt. Det blev fyra högar allt som allt...

måndag 9 november 2009

Utsikten..

Vill bara visa en bild som Inez tog imorse. Det här är vår utsikt från vardagsrumsfönstret ... Man kan ha det värre. Tänk sen när snön täcker allting. Redan nu ligger det snö uppe på skutan och precis nu när jag tittar ut tittar solen upp över berget. Det är magiskt vackert...

Idag ska vi ha vår allra första repdag här uppe. Vi kommer börja lätt med ett soundcheck och så drar vi igång på rikigt imorgon... Allt det här känns så nytt och spännande. Jag bor i världens bästa kollektiv. Maja, Inez, Malick och jag... Det här blir grymt. Hoppas ni får en härlig dag!!

söndag 8 november 2009

Beyonce ... va ska man säga??

Hon är bara drottningen... så är det. Så bra att man nästan måste hålla andan ...

lördag 7 november 2009

Framme i Åre!

Vi har anlänt till Åre...
Och allt känns så himla bra. Vårt lilla hus har hög mysfaktor, kanske inte utanpå, men definitivt inuti. Det här kommer att bli Åres nya "häng" ... Jag har en så bra känsla inför den här vintern. Kan inte säga varför eller vad det är, men det känns bara bra ...
Mitt lilla rum går i ett färgsprakande tema. Jag har inrett med rött. Som vanligt. Det är litet, men såååå mysigt och doftljusen har redan fått sina fasta platser. Just nu sitter vi och har ett litet Data-Party i vardagsrummet. Alla har slagit upp sina laptops och så sitter vi här och gör det som behöver göras.. Facebookar, bloggar, mailar...
När vi kom in i huset möttes vi av en härlig överraskning. Vår platschef Cecilia hade verkligen lagt ner hela sin själ i att få oss att känna oss välkomna. Det stod fruktfat i hela huset, det fanns nya gardiner, krukväxter och små namnskyltar på våra respektive rum. Och när vi gläntade på våra rumsdörrar fanns det ytterligare en överraskning.
En korg fylld med en massa härliga saker från Åre. Det fanns praliner, biscotti, träningskläder, vattenflaska, nagellack, armband, presentkort av olika slag... och en massa mer. Man kan säga att det var ett uppstartskitt från Åre. Helt fantastiskt. Vilket välkomnande... Imorgon ska vi börja dagen med att äta frukost på Åre Bageri och sen ska vi ta oss en titt på byn... Vi har det toppen!!

fredag 6 november 2009

Fotografering!

Igår hade vi en liten fotografering inför Åre-vistelsen ... riktigt kul! Jag fick se ut som David Bowie, fast mer tjejig infr rockfinalen och sen var det bara att rufsa håret inför AfterSki-fotot. Jag känner på mig att den här vintern kommer bli speciell... i alla möjliga avseenden. Och det känns dunderhärligt. Jag känner mig lite lycklig faktiskt ... och det är underbart!! Livet är ibland så otippat och så fantastiskt!

tisdag 3 november 2009

Bilduppdatering...

En liten bilduppdatering på helgen som var... My var här och vi gjorde stockholm osäkert...
Jag är ledsen att jag är en så galet dålig bloggare just nu... är rukigt trött av någon underlig anledning... Fattar noll. Men energin lär väl komma tillbaka när vi är på plats i Åre antar jag. På lördag går bussen... Känns knasigt, kul, spännande och utmanande....
Och idag var jag hos frissan...
Det blev inte alls som jag tänkt mig, men det är fint...
Istället för mitt vanliga eldröda hår fick jag nu en mörkare ton. Mer brun än röd och en lång pageklippning... Jag är nöjd, men det är ovant..

Är så inkörd med mitt illröda hår att jag inte vet riktigt vad jag ska tycka. Men jag har frågat Maja och hon bekräftar att det är fint. Det handlar nog mer om ovana än något annat tror jag...
Nu är det snart läggdags. Imorgon ska vi sätta sången på Rockfinalen, det kommer bli sjukt kul!

måndag 2 november 2009

Vad gör man för att fördriva en kväll i Bagarmossen?

TADA!!!! - PHOTOFUNIA!!
... Jag och Maja sitter som två riktiga datanördar och photofunar oss tills vi inte orkar längre...

torsdag 29 oktober 2009

Nu så, jag är med i matchen igen...

Jag har äntligen fått tillbaka min dator och nu kommer jag att börja skriva som vanligt igen... Jag har längtat efter det. Skrivandet. Så nu händer det. Nu blir mitt liv, eller i alla fall en del av det, offentligt igen. Men framförallt kommer mina funderingar att bli fler. Bloggen kommer att handla mer om känslor, tankar och framtidstro än om enstaka händelser och favoritkläder.

De sista veckorna har handlat om min familj. Malva, Molly, My... mamma, pappa, farmor, Tess. Bilden är från förra lördagen. My är äntligen hemma i Sverige och att ha henne nära igen har kännts mer än fantastiskt...
Jag sitter just nu i Stockholm. Jag repeterar varje dag med min nya ensemble och det känns otrligt spännande... Jag mår som en prinsessa. Nog för att näsan rinner, men vadå? En liten förkylning har väl aldrig stoppat någon. Jag låtsas som om den inte finns, då försvinner den...

Klockan är mycket och jag måste verkligen sova. Imorgon kommer My till Stockholm. Så det blir kort idag... Men nu är jag tillbaka i bloggvärlden, och vet ni - jag har saknat er allihopa...

Godnatt och sov gott...

tisdag 20 oktober 2009

Min dator är paj...

Japp, så är det... min dator har blivit hemsökt av något litet virus som gör att allt segar till sig och att jag inte kan ansluta min lilla "dong"... detta gör att jag inte har något internet. Skit, skit, skit!! Men! Jag ska lämna in den lilla maskinen imorgon och sen får vi se om PC-specialisten kan fixa till den. Hoppas på de.
Men jag mår bra. Det gör jag. jag har börjat repa inför Åre och det känns dunderskönt. Äntligen har vi kommit igång. Det kommer bli snyggt, grymt och kalasbra. Alla måste komma dit =)

Så fort min dator är frisk igen kommer bloggen att stråla... Jag lovar!
Puss på er alla goa!!

måndag 12 oktober 2009

Före & Efter!

(Dubbelklicka på bilden för att förstora)
Jag måste bara visa er... Min "Före & Efter-bild"
Under min första vecka på Kreta gjorde vi en liten utflykt hela gänget. Vi hyrde fyrhjulingar och såg till att bekanta oss med "hela" Kretas östra sida. Jag tror faktiskt inte vi massade en enda sten... Vi svischade fram och tillbaka, in och ur grustag, upp för snirkliga serpentinvägar, genom blåst och sol. Allt skulle vi ta oss igenom. Jag hade kanske inte riktigt tagit med mig outfiten för just en sådan här tur.. men! Man tager vad man haver och voila!!
Sätter man på sig allt man har och toppar allt med den kanske mest illasittande hjälmen på Kreta får man "Liza på en 4-hjuling" - jag såg minst sagt knäpp ut, men va fasen... Vem ska man visa upp sig för uppe i bergen?
Summan av kardemumman blev i alla fall en grym dag. Jag hade galet ont i rumpen efter att ha skumpat upp och ner hela dagen, men det fick det vara värt. Såg till att byta om till något betydligt festligare till kvällens aktiviteter som var "Bartömning på Gröna Baren" (detta är stället där My & Co. har hängt hela sommaren, partat fasligt billigt coh upplevt många äventyr...) men innan partyt såg jag till att lämna tillbaka hojen utan att se ut som Plupp med ett halvt ekollon på huvudet. Sen började grillfesten på stranden. MAK-teamets uppgift i afton blev således att se till att jag fick ta igen allt jag missat under säsongen... och ja, jag mådde som jag förtjänade dagen efter...
Men det hela var faktiskt helt underbart, Allt från motorcuklar till mojitos... My har haft helt fantastiska människor runt sig den här sommaren och de fick mig att känna mig som om jag faktiskt hörde hemma där bland dem... Och det var väl just det som gjorde den här resan så speciell... =)

En härlig dag ...

Vad ska man säga? Jag och farmor har haft en toppendag hos familjen Jörgner/Sandberg och jag har fått dille på att skapa collage... Jag är stolt moster till de två sötaste tjejerna på jorden. Molly och Malva, ni är glädje och lycka personifierat... Jag längtar redan till imorgon då vi ska frukosta tillsammans... Mys...

lördag 10 oktober 2009

Hemma igen...

Jag är hemma från Kreta, jag har varit internetfri i två veckor (därav det fattiga bloggandet) och jag mår hur bra som helst. Den bästa semestern någonsin... Att ha My så nära får mig att må så vansinnigt bra. Att se henne stå på scenen och leverera till tusen gör mig lycklig, att se henne stråla gör mig glad i hela kroppen.
Hela gänget har välkomnat mig som om jag vore en av dem. Det har lagats middagar, åkts fyrhjuling, strandfestats, solats, badats, pratas, utflyktats, skrattats och njutits både högt och lågt. Jag kunde inte ha önskat mig en enda sak till av min semester. Den har varit helt och hållet perfekt. Jag har blivit ompysslad som aldrig förr och jag har verkligen kunnat slappna av. Telefonen har varit avstängd (ja, det är sant!!) och min dator har mest bara legat i väskan och dammat. Precis som det ska vara. Jag har kommit på hur mycket jag saknar livet utomlands. Det bekymmersfria, härliga livet som man liksom bara lever. Värmen, känslan, allt... Det finns en chans att jag kanske tar mig ut igen, om ett tag, det har smitts lite hemliga planer ... men nu väntar Åre och nya äventyr alldeles snart.

Men My, jag vill bara tacka dig... Jag kunde inte ha haft det bättre. Jag lämnade Kreta i torsdags med en lyckokänsla som spred sig i hela kroppen. Ni var flera som var delaktiga i den, men du spelande så klart den största rollen. Det gör du alltid. Jag älskar dig oc jag är så stolt över dig! Njut nu din sista vecka så ses vi på Landvetter på torsdag. Puss!!
Ps. Dubbelklickar ni på collaget så blir det lite större.. så ser man lite mer av hur vi haft de... Ds.

onsdag 23 september 2009

Om några timmar åker jag...

Bilden är från förra trippen...
Nu åker jag. Eller ja... snart. Om 7 timmar sätter vi oss i bilen och puttrar mot Landvetter. Två veckor med absolut ingenting planerat, mer än show, mat , sol och böcker ... och världens bästa My såklart!! Klockan 13.00 imorgon svensk tid är transferbussen framme vid Sunwing Resort Makrigialos. Och där kommer My att möta mig. Lycka, lycka, lycka ... Nu måste jag försöka sova. Klockan 04.00 går man inte upp om man inte ska göra något jätteviktigt. Och det ska jag!

Om någon får ett infall att komma ner och hälsa på oss är den personen hjärtligt välkommen. Makrigialos är platsen. Imorgon är jag där... Kram på er!

tisdag 22 september 2009

Att rensa...

I övermorgon åker jag... Känns jättekonstigt. För bara ett litet tag sen var det ju en evighet tills jag skulle till Kreta. Men nu är avresan i övermorgon... Bort.
Fast hem. Det känns som att komma hem när jag åker till My. Kan inte riktigt greppa att jag inte har träffat henne sen i juni. JUNI!! Det är ju flera månader sedan, fast det känns som igår. Det här med tid är klurigt. Den liksom bara går utan att man direkt fattar vad som egentligen hände. Vad har jag egentligen pysslat med den här sommaren?
En massa. Jag har tagit tag i tusen sanningar, ägnat tid åt fina människor, jobbat och jag har åkt en massa bil...
En kompis sa till mig i förra veckan - Vem skulle du vara utan ditt körkort och en bil Liza?
Och ja, ärligt talat. Hur skrämmande det än låter. Skulle jag bli av med körkortet skulle min lilla värld förmodligen falla samman. När man är född och uppvuxen på landet finns det liksom inte så mycket val. Man måste köra. Eller åka buss nummer 159.
Jag gjorde det en gång i somras. Åkte nattbussen hem en lördag. Aldrig mer. Det spyddes och tjoades och skreks.
Det kan hända att jag blivit tantig, men jag blir så ledsen när den ena berusade 15-åringen efter den andra kliver på bussen. Full, fullare, fullast... och sen spyr dem. Jag ryser.
När jag var hos min andliga vägledare för ett par veckor sedan sa hon till mig att jag måste börja rensa i mitt liv.

"Liza, du är som en liten kameliont. Du mår som din omgivning. Är någon ledsen blir du lika ledsen och tröstar. Är någon upprörd bli du superarg och tar strid för den personen. Är någon glad skrattar du och mår som en prinsessa. Ser du något hemskt blir du skrämd och kan inte få tankarna ur huvudet. Allt med kropp och själ, med alla sinnen och med all energi. Och där, precis där ligger ditt problem. Du kan inte göra dig av med det svåra. Ser du en sorglig film följer den med dig i flera dagar och inverkar på din tankeverksamhet. Samma sak gäller om någon mår dåligt eller om en närstående blivit sårad. Du känner för och med i en väldigt hög utsträckning.
Du måste ändra. Du måste aktivt omge dig med folk som ger dig en massa glädje och energi, titta på roliga filmer och härliga program. Träna, promenera, njuta... Se inga skräckisar och titta inte på nyheterna. Du blir för påverkad. Låt dig istället påverkas och inspireras av allt som är underbart. Rensa och snart kommer du märka en enrom skillnad..."

Hon hade helt rätt. Precis sådan här är jag. Missförstå mig rätt, jag blir ju inte full när jag ser fulla tonåringar, men det tragiska i hela situationen påverkar mig, lite för mycket. Jag blir nere och sen börjar jag grubbla... Men det härliga är ju, att när jag ser eller upplever något positivt har det samma effekt. Det påverkar mig fullt ut. Folk kan ibland störa sig på att jag allt som oftast säger "Det har var det godaste jag har ätit!" eller "Det här var det bästa jag har hört!" Jag slänger mig med superlativen. Inte för att det är ballt utan för att jag verkligen tycker så. Nu är nu och säger jag att det är det bästa eller det godaste så är det väl så. Av de upplevelserna jag kan minnas.
Men, nu rensar jag, spara härligt, släng ångestladdat. Jag rensar och rensar, för fullt... men det är lättare sagt än gjort... Rötterna sitter hårt. Men jag rensar, det gör jag...

måndag 21 september 2009

Soarée med Dalsjöfors PRO!

Vilken glädjefest! Idag var jag på farmors soaréeföreställning uppe i Dalsjöforsparken. Hela PRO var samlat och kören sjöng och teatergruppen spexade. Vilket gäng! Många av de här människorna har aldrig stått på en scen innan den erbjöds av eldsjälarna från PRO och nu, på äldre dagar är det dags att låta teaterapan komma fram. Fullkomligt och fullständigt underbart... Min farmor ät bäst! Publiken bestod bara av 65+'are ... förutom jag då. 25+'are ... Precis innan jag gick var det en dam som frågade om jag var från Borås Tidning? Men det var jag ju inte. Tror att hon blev lite besviken... Men det är klart, vad ska man tro? När en ung tjej sitter med kameran i högsta hugg kan jag förstå att man kan tro att jag var utsänd från pressen, men tyvärr... Jag ska lägga upp en liten egenproducerad film från eftermiddagen. Det här är härligt! Jag ger er Dalsjöfors PRO-förening - sång, glädje och livslust!!!


söndag 20 september 2009

Min stackars lilla kropp...

Jane, Sofia & jag på Butlers... fajitas är måltiden... tänker bara på Ross när jag hör det ordet... ;-)

Vem har sagt att man är snygg när man tränar?? Men glad, det är man, jag och Pappi är gladast... här är jag ju "bara" på andra klassen av fyra... ;-)
Okej - njutning kanske inte är rätt ord just nu... men det var njutning igår. På riktigt!!! Det är såååå vansinnigt skönt att liksom få köra ur kroppen ordentligt. Pang, pang, pang! Tyvärr kommer eftergiften idag och imorgon och förmodligen i övermorgon... Träningsvärken. Denna välförtjänta gåva... Jag kan knappt gå, än mindre springa. Resa mig upp tar en evighet och gå på toaletten är en planeringsfråga... Men det var det värt!!

Sofia Papadopolous - du har fullkomligt kört skiten ur mig men det är jag väldigt tacksam för. Fantastiska klasser, härliga instruktörer (bäst var Sofia, såklart!! Det finns ingen som kan boxas som hon... Kiahhh!!) och sen en härlig middag på kvällen med fina Jane som jag jobbade tillsammans med på Rhodos. Vi avslutade kvällen tillsammans med en påse godis och filmen "Girls just wanna have fun". Ni vet, dansfilmen från 80-talet med Sarah Jessica Parker i huvudrollen? Både jag, Jane och Sofia satt där med varsin kudde och kärade ner oss totalt i killen som spelar den snygga killen som Sarah dansar med och blir förälskad i. Åhhh....
Jag blir alldeles lycklig av sånna filmer... Dansromantik - de gör lite volter i en backe. Ramlar lite lätt synkroniserat och sen bara .... puss, puss, puss...
Och så sitter vi där i soffan - tre singeltjejer och fånler... Tjejigt och mysigt. Den filmen SKA in i samlingen. Tack Sofia och Jane för en grym dag och kväll igår...
Dagen har satt sina spår... i flera dagar framöver... aj, aj...

fredag 18 september 2009

Två dagar - två helt olika njutningar...

Höstsol, kaffe, min nya Kattis&Co tidning... livskvalitet...
Men imorgon ska jag inte vila, då blir det convent i Trollhättan. Kettlebell, Spinning Rock, Body Combat och Danceaerobics .... Jag längtar efter att inte kunna röra mig under söndagen och måndagen. Det är härligt att känna att man lever, på alla möjliga sätt!!

torsdag 17 september 2009

Overallerna med stort O!!

Okej, det här är ett löfte!! En av dessa fantastiska overaller kommer att sitta på mig i vinter... Vi får se vilken, men en utav dem blir de. Garanterat. Definitivt. Solklart.
- TYNGDEN PÅ DALSKIDAN!!

Åhh...!!! Jag längtar redan ut i backen, och va är det för månad? September? Ha ha ... Jag är inte klok. Men strunt i de. Overallerna är JAG långt ut i fingerspetsarna. Charlotte Perelli köpte båda. Kanske ska jag också? Underbart!! Här ska åkas ...

onsdag 16 september 2009

Dagens 2 STORA glädjeämnen...


Idag skulle jag vilja ge er en lista. Den blir kort, men jag lovar att det den mest glädjefyllda listan jag någonsin producerat. Det är en lista på saker som ger mig den där härliga känslan av lycka. Ni vet, den där känslan som pirrar till någonstans djupt inne i kroppen. Precis innanför magen och sedan tar den sig uppåt, till munnen som börjar att le och till ögonen som börjar glittra... Den där känslan som man känner när man är sådär tokigt nykär. Samma känsla som förhoppningsvis infinner sig 10 år senare när man ser sin andra hälft tvärs över rummet och det börjar pirra igen. Munnen ler och ögonen glittrar. Samma känsla som man känner när man står på den perfekta scenen och känner att nu är NU!! Att ögonblicket är fantastiskt och att just det här ögonblicket känns i varje liten kroppsdel. Ni vet, när man ska träffa någon man tycker så fantastiskt mycket om och man står där och väntar, plötsligt ser man denna någon komma gåendes mot en och det spritter, pirrar och surrar i hela kroppen. Ni vet, de där ögonblicken som gör livet så underbart. Jag vill ge er två sådana ögonblick från dagen som precis gick ...
  1. Idag var jag på min farmors generalrepetion i Dalsjöforsparken. Min farmor är 89 år gammal och aktiv i PRO. Och vad dessa människor, dessa underbara, glada, äldre men ändå så unga människor ger i sin alldeles egna föreställning är fullkomligt unikt.
    Jag var inbjuden att titta. Det var bara jag. Ingen annan. De spelade bara för mig i en hel timma. Kören sjöng. Gamla härliga melodier, schlagers, egenkomponerade texter, kupletter... De sjöng, som det kallas, av hjärtans lust. De står inte vackert uppställda, de står där de vill stå. Så länge de står på scenen får de stå precis som de vill. De sjunger, de gör rörelser och de skrattar... Solonummer varvas med enkla sketcher, små monologer och körnummer. De kallar det för soarée och själva premiären går av stapeln på måndag klockan 15 i Dalsjöforsparken. Inför ett fullsatt PRO-möte såklart.
    Det är svårt att beskriva det man får uppleva när man sitter i publiken för ett sådant här event. Men jag ska försöka...
    Man upplever glädje och enkelhet när den är som allra härligast. De spelar och sjunger för att de fullkomligt älskar de. Och det märks. Att lilla Dalsjöfors åstakommer något så stort är fantastiskt. För de gör allt på egen hand. De övar ett helt år och sen kör de. Och de gör de så bra! Och mitt bland alla står min lilla farmor, hon som har sjungt i kyrkokören i 40 år, som nynnat mig till sömns så många gånger, som satt på Wallmans Hbg i februari tidigare i år och grät för att hon var så lycklig. Där stod hon idag och sjöng "We are all the winners" tillsammans med ett helt gäng underbara pensionärer. Känslan som spred sig i kroppen på mig är obeskrivlig, jag blev så varm och så lycklig och så stolt. Min farmor represtenterar allt jag vill vara och allt jag vill bli. Hon är så unik. Och hon är min bästa vän... Min farmor och Dalsjöfors PRO, ni är fantastiska!! På måndag ska jag tillbaka, men då är det föreställning på rikigt...

  2. Mitt andra glädjeämne heter Molly. Hon är min systerdotter och jag älskar henne så mycket att det gör ont i bröstet. Idag gosade vi... Hon gnuggade sin släta, fina lilla kind mot min och sen fick jag en riktigt blöt puss... Mer än så behöver jag inte skriva. Hon är ett litet underverk...

Det hände igen...

För ungefär en vecka sedan, rättare sagt, förra måndagen lade jag upp ett inlägg här på bloggen. Det handlade om mina minnen från Helsingborg - Wallmans, Patrik, Evelina och allt som hörde den fantastiska tiden till... Jag nämnde en specifik händelse. Jag berättade om den morgonen då jag valde min auditionlåt inför min kommande audition för fortsatt anställning inom Wallmans.
Samma sak hände igår. Det nalkas ingen audition, men samma händelse... Det är nästan lite läskigt... Precis en vecka efter mitt inlägg sitter jag hemma hos min vän Lorraine. Jag äter frukost och tittar på säsongspremiären av Efter Tio. Morgonens gäst är just Sarah Dawn Finer och hon gör ett liknande framträdande som det jag lade upp på bloggen för just, exakt en vecka sedan... dock med en helt ny låt.
Pianospel, hennes underbara röst och igen - PANG! Låten går rakt in och jag kommer på mig själv med att gråta lite. Hennes texter gör något för mig. De går liksom bara rakt in i hjärtat. Utan omsvep och utan omvägar. Det är häftigt. Efter igår har jag inte kunnat sluta lyssna på låten. Den växer för varje gång.
Men det var just det enkla och det nakna i hennes framträdande som gjorde att jag verkligen började lyssna. Att jag med ens ägnade min fulla uppmärksamhet åt tv'n. Det är något skört över denna vackra, pondusfulla kvinna och det gör det hela så intressant. Jag kan relatera till hennes texter på ett väldigt speciellt sätt, på ett vackert sätt. Tänk att ödet kan spela en lite spratt ibland... Precis en vecka efter att jag skrivit om något som påverkat mig så starkt så händer nästan exakt samma sak igen. Kan det vara ett tecken? .. Jag vill tro det. Ett tecken på att mina känslor virvlar som höstlöv en solig oktoberdag. Det är härligt, till och med tårar kan vara härliga. Numera välkomnar jag dem. Det är skönt och förlösande att fälla tårar. Till den här låten kommer jag att fälla många till... Godnatt alla fina, imorgon är det en helt ny dag. Den blir unik. Visst är det fantastiskt?


söndag 13 september 2009

En liten systerhyllning...

Så här såg det ut på Kreta i juni, snart åker jag tillbaka...
Tio dagar kvar tills jag ska packa min väska igen... Men då åker jag längre bort än Stockholm. Då åker jag långt bort. Till Kreta, Makrigialos och till världens bästa My. I fjorton dagar ska jag inte göra något alls, i alla fall inte något som inte har med ordet semster att göra. Jag ska bara sola, bada, läsa en hel hög med böcker och njuta av härliga Sunwing-shower och min systers undersköna uppenbarelse.

Jag tror att jag kan ha världens vackraste systrar.
My är blond och kurvig, har världens blåaste ögon som besitter en intelligens av rang. Hon kan allt. Allt man frågar henne och allt man vill lära henne. Och är det något som hon mot förmodan inte kan, så lär hon sig. Snabbt. Hon är den mest omtänksamma och härliga människan man kan tänka sig och hon får mig att känna mig som en prinssessa. Det finns ingenting som jag inte kan dela med My och varje dag vi är isär känns i hela kroppen på mig. Jag längtar efter henne varje dag. Och hon får mig alltid att skratta. Ibland en smula för högt... men det bjuder jag på.

Och sedan har jag min fina storasyrra, Therese. Med henne får ordet "petite" en helt ny innebörd. Therese har en sådan där kropp som alla kläder sitter snyggt på. Jag brukar tänka på Sarah Jessica Parker när jag ser henne, petite, på ett otroligt vackert sätt. Just nu är hon ännu vackrare för hon har en liten bebis i magen. Och den lilla krabaten kommer att göra entré någon gång nu väldigt, väldigt snart... Therese har en förmåga att alltid få mig att må bra. Hon lyssnar alltid uppmärksamt och hon ger mig alltid de svar som jag behöver. Jag känner att jag alltid kan komma till henne, vad det än skulle vara. Hon har blivit en väldig trygghet i mitt liv och det är jag otroligt tacksam över. Ofta säger folk att jag och Therese är väldigt lika och jag blir lika glad varje gång. Therese är en sann konstnär, så otroligt vacker, och sedan hon blev mamma till lilla Molly är det som om hon lyser lite extra. Ett mammasken... Hon kan, precis som My, alltid få mig att skratta och varje gång jag kommer till henne och Molly för att hälsa på är det som om det pirrar till lite extra i kroppen på mig.
Det är ett lyckopirr. Så får de mig att må. Lyckopirrigt...

- Världens vackraste och finaste syrror, det är mina de!

lördag 12 september 2009

Popkorn är avgjort... en känsloresa som verkligen känns...




Det har varit en fantastisk dag. Jag är så himla stolt! Vilka härliga och fina talanger jag har fått ha den stora äran att presentera i Kungsträdgården idag. Alla, var och en av de tio som gick vidare från gårdagens final var unika och fantastiska. I den slutliga finalen fanns Nadja Juslin, en tjej med extrem potential som jag har fått följa under många år. Hon blir bara bättre och bättre och om utvecklingen fortsätter så här kommer hon bli ett namn att räkna med på den svenska schlagerhimlen om ett par år. Malin Johansson från Borås fanns också med och slutade på en andraplats. Den här tjejen har ett fantastisk närvaro och det faktum att hon tävlade med egen låt och själv ackopagnerade sig själv på piano gör bara allting bättre. Hon är en helt egen produkt och fullkomligt unik. Jag blir stolt över att vara Boråsare en dag som denna...
Men vinnaren, åh, vinnaren... blev en underskön kille - Andreas Wijk från Kungälv utanför Göteborg. 2005 turnerade jag runt Sverige tillsammans med en grupp som hette Caracola. Med oss på denna Semester-Expressen-turné hade vi en barngrupp som faktiskt hette Popkorn. I denna gruppen fanns en tjej som hette Domenique Pålsson, Alice Svensson från fjolårets Idol och den här killen, Andreas. Då var han 12 år och en liten, gullig kille. Vi turnerade Sverige runt och hade en fantastisk sommar tillsammans allihopa. Sedan dess har jag inte sett Andreas.
Förrän nu. Vilken fin kille han har vuxit upp till att bli. Lång, snygg och med en fantastisk och varm utstrålning... Och när han sjöng idag trillade tårarna ned för både AnnaMias och mina kinder. Man blir så stolt... Det är svårt att förklara. Men jag, och framförallt AnnaMia har fått följa de här tjejerna och killarna i så många år och att se utvecklingen som sker för varje år är ett sant lyckopiller. Man blir stolt, rörd och alldeles varm inombords.
Jag är så tacksam att jag får syssla med det här. Det är ett sant privilegium, och det menar jag från djupet av mitt hjärta.

Andreas vann idag och att se honom förlöste en massa härliga känslor. Jag blev så glad över att se honom igen, efter alla de här åren... Jag kan inte gratulera dig nog. Du har en röst som verkligen berör och man tror på varje ord du sjunger, för Du tror på varje ord du sjunger... Vilken fantastisk resa...

tisdag 8 september 2009

Nya facinerande sanningar...

Idag har jag fått ett par sanningar serverade för mig. Min mamma och jag har ju ett stort andligt intresse som vi delar och idag besökte vi en ganska härlig madame hemma i Borås. Mamma hade tid klockan 09.00 och jag var bokad en timma efter...

Det hela handlade om att man skulle få andlig vägledning med hjälp av tarotkort. En slags andlig energikick kan man kanske säga. Hon berättade om tidigare liv, om dåtid, nutid och framtid. Och hon gav mig speciella ledord. Otroligt spännande och facinerande. Vissa människor kan avfärda det här som rent trams, men när man får så många sanningar om sig själv under loppet av en enda timma, kan man inte göra annat än att tro. Jag gör det. Hon talade inte om vad som skulle hända, utan vad som kunde hända om jag valde som korten trodde. Och hon gav mig faktiskt en hel del att tänka på. Vägledning är det perfekta ordet. Hon ingav ett enormt förtroende och jag kände mig faktiskt lite starkare när jag åkte därifrån.

Jag tycker andlighet är spännande. Jag har ju en stark tro, en tro på något större och den övertygelsen är väldigt stark hos mig. Men andlighet kan ju vara så mycket, så olika för olika personer. För någon kanske det är Gud, för någon kanske det är en lärka som drillar tidigt på morgonen. För en tredje kanske det är lugnet man känner i en stor, lummig skog och för en fjärde kanske det bara är att sitta och lyssna på ett vackert stycke musik... Vad är andlighet för dig?

För mig är andlighet när jag är i balans. Då känner jag närvaro och då vet jag att jag inte är ensam, att jag aldrig kommer att vara ensam. Det är en skön och väldigt lugnande känsla. Som man kan landa i. Och jag får nog säga att jag landade lite idag. Att få samtala med en klok kvinna kan ge otroligt mycket, sitter kvinnan ifråga med en tarotkortlek som hon dessutom behärskar till fullo ger det ännu mer... Jag är taggad inför framtiden.

måndag 7 september 2009

Älskade Patrik, vilka härliga minnen...

Idag så kom en enorm nostalgikick över mig... Jag gick här hemma hos mamma och pappa och plockade lite samtidigt som jag lät i-tunes spela vad den ville ... Som andra låt kom Patriks bidrag från Melodifestivalen , "Hörde änglarna viska ditt namn" . Jag bara stannade upp, med en strumpa i ena handen och tandborsten i den andra, lyssnade och så kom tårarna. Som de gör ofta numera. Och det är bra. Patriks röst fick ett helt känslorus att börja porla genom kroppen på mig.
Imorgon åker jag till Helsingborg för att hälsa på. Patrik och jag ska åka gemensamt här ifrån Borås någon gång på förmiddagen och som jag längtar... Jag blev varse idag om hur mycket jag saknar Patrik, hur mycket jag saknar att bo ihop med honom och hur mycket jag saknar Helsingborg... Usch, det är nästan så jag börjar lipa nu igen ... Men det är härliga tårar. Det finns en uppsjö av minnen. Alla Top Model och Project Runway-kvällar, mitt eviga bakande med Leila-dvd'erna i bakgrunden, härliga Fonzie som ligger och myser vid fötterna, kaffekokaren som man inte kan ha på mer än en kvart efter att kaffet är klart för då blir det skällt, alla trappsteg upp till denna femte våning, alla middagar, alla sånginspelningar i Patriks hemmastudio, alla härliga Wallmanskvällar, alla skratt, alla hysteriska ljud och konstiga kolefuga-ord ... allt. jag är så glad för precis allt. Och imorgon ska jag tillbaka. Två dagar "hemma" i Helsingborg. Med Patrik och Evelina. Fina, fina ni. Vad gjorde jag utan er?

Ett av minnena som framkallades när Patriks röst ljöd ur högtalaren var det exakta tillfället när jag valde min auditionlåt för Wallmans tidigare i år. Vi strosade omkring i lägenheten en morgon som alla andra, de doftade nybryggt kaffe, Fonzie låg med nosen ner i mattan och i bakgrunden stod tv'n på. Efter 10, mitt favoritprogram alla kategorier. Varje förmiddag är Efter 10 med Malou nästan heligt... Malou gjorde den här morgonen en intervju med Sarah Dawn Finer. Bra intervju, inget speciellt, hon skulle vara med i Melodifestivalen och pratade lite om sin låt och sitt framträdande... Sarah skulle dessutom sjunga en låt från sitt kommande album (det som släpptes nu i förra veckan) och hon satte sig på en pall och började sjunga...

Helt plötsligt hade jag full uppmärksamhet på tv'n. Låten gick precis rakt in, rakt in i mitt hjärta. Och jag visste inte alls varför... men helt plötsligt var det så självklart vilken låt jag skulle sjunga på min audition. Jag var tvungen att sjunga den... Sarah är fantastisk, hennes låtar berör mig på ett väldigt speciellt sätt. När framträdandet var klart stod Patrik bakom mig. "Vilken fin låt!! Shit, va den kändes... Den kanske du skulle göra på din Wallmans-audition?" Och så blev det. Jag sjöng den för att jag bara visste att jag var tvungen. Inte varför jag var tvungen. Min magkänsla bara sa de. Och Patrik kände samma sak... Och det blev bra, min audition gick över all förväntan. Jag hittade precis klippet. Så här lät det från tv'n hemma i Helsingborg i början av februari tidigare i år...


söndag 6 september 2009

Popkorn-kalas!!

Jag sitter på tåget från Sthlm och ska skriva ett snabbt inlägg innan vi når sköna Herrljunga tänkte jag. Igår gjorde jag Extrachansen på Arlanda Stad tillsammans med Tomas och jäklar i havet vilket startfält. Röstkapaciteten hos de här grymma killarna och tjejerna är enorm. Vann gjorde en tjej från Borås som heter Malin Johansson. Hon var otroligt duktig. Spelade piano som en liten gudinna och sjöng ännu bättre. Gudars va jag ser fram emot semin och finalen nästa vecka. Det kommer bli grymt. Alla ni som är i Sthlm 11-12 september, kom dit!! Det kommer bli high life, det kan jag lova.
Vi hade dessutom två jättefina gästartister. Bonde-Peter och Karl Martindahl. Peter har jag velat se hela sommaren, har varit så himla nyfiken på hans artistdebut, men han har inte gästat mina Popkornställen, förrän nu!! Kul!
Och jag och Karl satt och klurade på vart vi hade setts förut. För det har vi, men vi kunde alls komma på vart. Vi hamnade på samma tåg upp fredags och satt och spanade lite mellan sätena och när vi sen sågs igår så utbrast han "Men de e ju du från tåget igår!!! Jag satt och funderade på vart jag hade träffat dig förut... " och jag hade ju funderat på samma sak. Men vi blev inte så mycket klokare. Vi kanske kommer på det tills nästa vecka när vi ses igen. Då är det ju final!!! Massa gästartister, grymma talanger och så jag och fina AnnaMia... Men först blir det en händelserik vecka... Spådam och så en tripp till Helsingborg. Åhhh... det ska bli härligt.

fredag 4 september 2009

Världens bästa My ska få uppleva ett fantastiskt äventyr!



Världens bästa My (min lillasyster om någon har missat det...) har i dagarna fått reda på att hennes Sunwingtid blir förlängd. Hon ska , tillsammans med sitt nya team, åka och öppna ett nytt hotell i Thailand på Kamala Beach. Hon var så lycklig att hon grät i telefonen när hon ringde och skulle berätta nyheten. Och jag blev så glad att det nästan sprutade ur lycka ur öronen på mig. Thailand är otroligt, möjligheterna är enorma... Vill man, så kan man uppleva allt i Thailand. Fantastiska stränder, den mest underbara frukt, himmelsk mat, kristallklart vatten, dykning som man knappt kan drömma om och så ett folkslag som är ödmjukheten personifierad. Sen är det lite knepigt med språket. Engelskan är inte helt självklar för thailändarna, men med lite god vilja, hundra leenden och någon form av teckenspråk funkar det mesta. Jag hade en minnesvärd tid i Thailand och jag hoppas att My kommer få uppleva samma sak. Lugnet, skönheten, smakerna och de fantastiska bilderna. Det är så vackert och det grämer mig att jag inte kommer kunna hälsa på henne. Jag vill så gärna, men vi jobbar exakt samtidigt. Hon på Sunwing Resort Kamala Beach och jag på Wallmans Dippan i Åre. Tur att det finns Skype. Jag längtar redan ihjäl mig efter My... Hur ska de gå med ytterligare ett halvår isär?? ... Men oj, vilka upplevelser som väntar henne. Jag unnar henne detta mer än något annat. Du är värd det allra bästa My, det bästaste!!!! =)
Bilderna visar dels det nya hotellet som My ska jobba på och sen är det en bild där jag sitter försjuken i en tidning på Bangtao Beach och en på en mycket energisk Ministars-dansfröken... Jag tar alltid mitt jobb seriöst...

söndag 30 augusti 2009

De va en sak till - tack...


Jo, det var en sak till... Jag skulle vilja skicka ett stort tack till alla er som läser min blogg. Till alla er som följer, läser, tycker, känner och sen fortsätter att läsa...
Jag har fått så många fina kommentarer att jag ibland har rodnat litegranna här framför skärmen. Så ett stort tack till alla er som peppar mig i mitt skrivande genom era kommentarer, både via bloggen och via samtal eller mail. Ni är underbara. Jag blir så inspirerad att fortsätta, så det kommer jag att göra. Stort, stort tack...

Ett dygn med Sofia ...




Igår efter jobbet tog jag bilen till Trollhättan för att hälsa på underbara Sofia. Vi har gjort mycket tillsammans. Delat lägenhet på Gran Canaria, upplevt Thailands långa, vita stränder och ätit fantastisk mat på Mandala i Gamla Stan på Rhodos. Vi har följts åt hela min Sunwingtid och det är jag så glad för. Herregud va jag har skrattat de här två dagarna... Min mage värker. Och att Tomas, Sofias kombo hängde på hela vägen gjorde inte saken sämre. Jag har blivit bjuden på tre-rätters, fått se Trollhättans mycket intressanta uteliv (jag var fullkomligt slut efter alla intryc när vi ramlade in kl. 03.30 inatt, herregudars... ), jag har ätit korv på legendariska Ammis och idag har vi sett "fallpåsläppet" .... Det är alltså när de tar upp fördämningen i kanalen och vattnet fullkomligt vräker ner över berg och sten. 300 000 ton vatten ... Det är mycket vatten de... Otrolig helg. Tack både Sofia och Tomas!!

fredag 28 augusti 2009

Det blev inget aggroinlägg...

Jag skulle ju ha ut en massa aggression i det här inlägget var det tänkt ... Men, nej. Ingen ilska. Den finns där, inte ilskan dock. Situationen som gjorde mig upprörd är fortfarande densamma men ilskan jag kände är faktiskt som bortblåst... för stunden i alla fall. Jag har upptäckt något som faktiskt får mig att lätta på trycket. Som får mig att släppa på frustrationer, ilska och inneboende oro. Och det är sååååå skönt! Som jag nämnde i mitt förra inlägg har jag verkligen börjat ge mig hän åt en viss träningsform och den passar mig som ingen annan. Möter man mig en solig förmiddag kan man knappast tro att jag i nästa timma kan stå, med böjda ben, fokuserad blick och med en våg av adrenalin mata iväg en spark och en serie slag som inte skänker någon pardon. Träningsformen heter Body Combat, och jag erkänner - jag är fast, hooked, stuck och helt enkelt en smula beroende av denna fantastiska träningsform. Jag fullkomligt älskar det. Allt jag har inom mig - glädje, sorg, lycka, ilska, värme, kyla, irritation och frustration - alla känslor får plats under den här timman. Jag tar en klass så fort det finns en, och trots att träningsvärken sitter som en liten illmarig djävul på min vänstra axel, så går jag till gymmet och sparkar och slår tills svetten fullkomligt rinner av mig. För det får mig att må så vansinnigt bra. Jag hade nästan glömt vad träningen gör för min kropp, för mig. Att den får mig att bli precis den jag vill vara. Jag känner mig så stark sen jag började med det här.... Så istället för ett ilsket inlägg så ska jag ge er en lista på det bästa den här fredagen hade att erbjuda. Det blev inget aggroinlägg, för min ilska försvann i en intensiv och adrenalinstinn slagserie igår kväll. Men en dagens-bästa-lista blev det ... =)
  • Carina Berg blev "Årets kvinnliga programledare" - Helt rätt!! Hon är smart, snabb, kompetent, rolig och snygg ... hon har paketet. Hon är helt enkelt grym ...

  • Mamma och jag har delat på en otroligt god flaska rött...

  • Jag vann 100 kronor på TRISS!!!!

  • Min "The Secret-bok" kom med posten idag. Det är nu som universum kommer börja jobba med mig, så står det skrivet. Jag längtar att efter börja praktisera den här nya visheten. Ska bara börja läsa först ... sen kommer universum. Lite flummigt, men visst är det spännande?

  • Jag har fikat med min vän Pär idag. Länge, i flera timmar... och trots att vi inte har setts på säkert 3 år, så kändes det som om det var igår vi pratades vid ... Jag blir så glad av en del människor. Pär är en av dem. Han är inspirerade, så otroligt begåvad och en fantastisk människa ... Så om du läser det här Pär, tack så mycket för idag ... De där timmarna kändes som fem minuter ...

onsdag 26 augusti 2009

Ilsket röd...

Ett meddelande till alla därute ... Mitt hår är tillbaka, det har fått tillökning och är rödare än någonsin. Men bild får vänta, kanske imorgon, kanske en annan dag ... vi får se =)
Men jag gillar det. Känner mig lite som ett troll, ett troll som brinner lite...
Har förutom det lite bloggtorka. Känner att jag har allt och ingenting att skriva om. Sitter just nu på en uppsjö av ilska och frustration som måste ut på något sätt. Det var längesen jag var så här arg som jag är nu. Jag mår bra, ingen fara på taket. Men när det handlar om idioti och orättvisor ser jag rött... lika rött som mitt barr. Måste samla tankarna nu inatt och imorgon kommer jag säkert att han knåpat ihop något argt som ni kan få ta del av.
Fick ur mig mycket idag dock. Har blivit frälst i Body Combat. Tack Sofia. Du är min idol!! Jag har slagit min osynlige motståndare både röd och blå flera gånger om idag. Ropat KIIAH!! så högt att sparken blev ännu hårdare. Det kom ut mycket känslor under den timman. Men de räckte inte, imorgon kommer jag nog att försöka få allt på pränt... Skriva, städa, rensa och sen lite mera Combat... så vid 19.00 imorgon är jag nog glad igen... =)

söndag 23 augusti 2009

Så tacksam ...

Om jag skulle summera det senaste året så skulle jag inte veta i vilken ända jag skulle starta ...
Det har hänt för mycket för att jag på ett vettigt sätt skulle kunna formulera det rättvist och rakt. Men en sak kan jag säga, många bollar är i rullning just nu. Vissa bollar rullar snabbare och andra långsammare ... en del av de här bollarna trodde jag aldrig att jag ens skulle kunna rubba. Men de rullar ...
Den här helgen har jag fått möjligheten att putta på ett par av bollarna litegranna, ge dem en extra knuff, och det är jag väldigt tacksam för. Jag har mycket att vara tacksam för.
Mer än jag reflekterar över i min vardag. Man springer så ofta igenom sitt liv med fokuset på igår eller imorgon. Väldigt sällan idag. Det fokuset vill jag kunna hitta, varje dag, för idag. För morgondagen är egentligen totalt oviktig. Vi vet ingenting om imorgon. Allt vi vet är bara att vi kan påverka vårt nu.

Det senaste halvåret har jag fått lära mig något viktigt. Man kan inte förändra någon annan, man kan bara förändra sig själv. Det låter kanske självklart för gemene man, men för mig har det inte varit alls så självklart... Man kan bara förändra sitt sätt att leva och sina egna val. Hur gärna jag än vill förändra hela världen så kan jag inte. Men jag kan se in i mitt inre och börja där. Se min egen sanning i vitögat och börja där. Jag kan välja att sätta ner foten och våga välja mig. Mig i första hand. Jag får det. Jag ska det. Jag har lagt så mycket energi på alla andra genom hela mitt liv. Men mig själv har jag skitit fullständigt i. Jag ska inte sluta lägga energi på andra, men jag vill börja ge mig själv en stor del av kakan. Jag vill ge mig själv valet att må bra, och sedan välja det. Tveklöst. Och även om valen i och med min egen JAG-prioritet kan bli tuffa, bland de svåraste, måste jag göra dem för att kunna må bra. Kunna leva det livet jag vill leva. Och göra det nu. Inte sträva efter det. Leva det. Idag. Precis nu.

Att släppa taget är bland det svåraste man kan göra. För man vet inte vad som väntar. Man blir rädd. Rädd för att bli ensam, rädd för att man valde fel. Men det blir aldrig fel. Man vet i sitt hjärta vad man måste och valet kan kännas fel för att det är det svåra av alternativen. Det som för stunden kommer att orsaka mest smärta. Det svåraste just nu. Men på sikt ter sig allt istället mycket enklare med just det valet.

Jag har fått så många insikter under det här året. Många tankar som jag aldrig har tänkt har korsat mitt sinne. Förr tryckte jag bort dem, idag vågar jag tänka dem. Vågar känna efter och sedan agera utifrån mitt innersta. Mitt känsloliv. Allt handlar om det. Att inte trycka undan, att våga känna och våga säga till sig själv att det här är okej. Att våga förändra för att finna en sinnesro är modigt men också nödvändigt. Livet är så fantastiskt. En gåva.
Jag har börjat se mig själv och mitt liv, för första gången. Jag har fantastiska människor omkring mig som hjälper mig, ni vet inte om att ni gör det, men så är det. Familj och vänner. Och jag är tacksam. Jag är tacksam för att jag har fått insikten att vårda det som är viktigast i mitt liv. Jag. För utan mig är jag ingenting. Jag är på väg någonstans nu och jag växer varje dag. Andligt och psykiskt. Jag är så tacksam ... jag har börjat att öppna ögonen och se, precis som när man ser stjärnorna kristallklart på en nattsvart himmel har jag börjat se mig själv ... och det gnistrar....

Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden
Den här texten säger allt. Du kan relatera den till precis vad Du vill och den hjälper dig i ditt val att välja livet. Hur ditt liv än ser ut. Den säger precis det som är viktigt...

Show-Flashback från Piteå!!

jag vet vad jag gjorde förra sommaren, vet ni? om det nu är någon som undrar ... Här finns en sprillans ny film från Dröse&Norberg Nöjen som i ett rasande tempo tar er igenom alla våra shower. Jag blev väldigt glad när jag fick se allt de här, positiva och härliga minnen... =)

fredag 21 augusti 2009

En stark text ...

Jag vill ge er en bit av min favoritsvensk igen... Sverige har många duktiga författare, många duktiga skribenter. Sen har vi en som är allt det OCH poet. Det går igenom i hans texter. Han skriver så målande och man blir ett med sagan om hans liv och tänkande. Jag tycker Marcus Birro är fantastisk. han representerar en typ av intelligens som jag finner väldigt fängslande. Det är skönt att få dela en intellektuell människas tankar... Så jag läser hans krönikor när jag hinner och lyssnar på hans kvällar med Karlavagnen ... Här kommer hans näst senaste krönika ... Den är bra ...

Marcus Birro: Känns bra att hata hela världen

Som barn älskade jag Alice.Inte hon som i sången bor strax bredvid, utan hon som föll i sagan. Jag drömde om henne på nätterna. Jag vaknade lycklig, såg gryningen skjuta natten åt sidan med ljusa händer bakom rullgardinen. Nu faller jag som Alice och jag var inte beredd på det. Det är hemskt. Det är sönderfall och mardrömmar. Jag får en längtan att dricka igen. Jag låter mörkret hinna in i mig. Jag är mycket rädd. Jag åldras snabbt. Man känner fysiskt hur man faller. Man blir lite yr, arg, ledsen utan anledning, förvirrad. Jag travar runt bland leksaker, lekmattor, nallar och uppslagna pekböcker och jag söker efter ett ställe att klamra mig fast medan underjorden välkomnar mig med sin iskalla famn.

Det känns skönt att falla också. Det känns bra att hata hela världen. Jag går hem själv efter ett uppslitande gräl och slår sönder saker. Jag andas tungt. Det är som ett rus, eller som sex, jag känner hur dörren skjuts undan för den hatiske lille mördaren som jag alltid delat mitt liv med. Jag misslyckas med allting. Rustningen går sönder. Jag går sönder. Jag förblöder ur sår jag inte ser.Närmare en halv miljon människor i Sverige lider av depression. Det finns säkert massor av kärnfriska, lyckliga och balanserade människor som tycker det är dags för alla oss slashasar att bli ryckta i nackskinnet. Jag tänker tvärtom. Det är dags för svårmodets barmhärtiga revolt.För oss förtappade själar är det tid att vägra skämmas för vår sorg. Sorgen är ett kvitto på att vi levt. Vi självstympar oss utan att ens vara medvetna om det. Varje vardaglig syssla blir en mardröm. Människor suger all kraft ur oss. Det finns ingenting som lockar dig mer. Bara en hög med varma kuddar att sjunka ner i. En blomma av mörker slår ut långsamt under en eftermiddag som aldrig vill ta slut. Regnet är hårt, kallt och småstadstrist utanför fönstret.

Mitt liv har blivit en såpa. Människor vet allt om mitt liv. Jag har snart ingen enda plats där jag kan gömma mig för mig själv. Jag har lagt stora delar av mitt människovärde i mina läsares godtyckliga händer.Jag blir smekt och får stryk. Det är som det är. Sådana ser mina villkor ut. Jag skulle byggt min mur mycket högre. Jag skulle skaffat mig en bättre rustning. Jag skulle lärt mig hantera mina vapen. Min godtyckliga naivitet biter mig i hjärtat varje gång jag blir sviken.

Som Alice tar jag mark till sist och där står jag på botten med händerna rakt ut, uppåt, och jag är inte ensam, för du är med, och din gråt är min gråt, och din mascara rinner, och när vi trevar efter varandras händer, varsamt, hjälplöst, yrvaket, är vi små barn bara, stordrömmande, ledsna, förvirrade, tafatta barn, och när vi till sist håller om varandra och gräver med tårna i det stampade jordgolvet och vrider våra ansikten uppåt, mot ljuset, Gud och våra medmänniskor, när vi hör deras skrammel i lägenheten intill, när vi hör deras skratt i trapphuset, är det som om någon vrider om en varm kniv i våra hjärtan och jag hoppas inte det hinner bli försent innan vi upptäcker att vi har samma hjärta, att vi är varandras sår, att vi är i den här natten tillsammans, och att vi därför kan hjälpa varandra upp och ut... Jag känner dig inte, men jag älskar dig ändå...

torsdag 20 augusti 2009

På Torpa ..

Solen har värmt oss idag ... Den lyste så pass att jag och Hanna bestämde oss för att göra en utflykt. Inte så långt ... men en utflykt. Jag kom på den sinnrika idén att vi skulle ta bilen till Torpa Stenhus som ligger ungeför 20 minuter från Dalsjöfors. Så vi packade korgen full med wraps, pannkakor, kaffe, frukt och kakor och tog oss ut. Det var vi och alla pensionärer. Mycket trevligt ... Så där satt vi i varsin brassestol och timmarna bara flög iväg ...
De flög iväg så pass att jag nu i slutet av dagen har förvandlats till en världskarta i ansiktet. En pandaliknande världskarta. För solbrillorna var på hela dagen lång ... smart drag Sandberg ... inte så kanske ... så nu är jag röd och vit, helt blandat ... Men de va en fin dag, så jag får helt enkelt bara gilla läget. Sol, prat och fika ... jag har inte rört mig en tum idag ... de är mysigt ...

onsdag 19 augusti 2009

På lekplatsen...


Idag har vi varit på lekplatsen och grävt och gungat gunga. Det var ett tag sedan jag var på en lekplats, men det var riktigt roligt. Jag tror att jag och syrran idag gick under begreppet "Latte-mamma" och "Latte-moster" - vi smuttade latte medan Molly hade händerna fulla av ... ja, allehanda ting, som man INTE ska stoppa i munnen ...
Men jag måste säga att jag beundrar Therese. Hon har verkligen kameliontögon. Hon ser Molly vart än hennes små ben för henne och hon är framme på en halv sekund om fröken Bus skulle hitta något smaskigt som inte är mat att stoppa i munnen. Mitt i denna Stålmannen/Stålmamman-aktion är Therese dessutom tok-gravid. Men med en kaffe i ena handen, Molly på den andra armen och den fria handen på barnvagnen är Therese som en multimaskin. Hon fixar allt. Jag blir så himla stolt. Hon är precis en sådan mamma som man ska vara, som man vill bli, en dag ... Men så har hon också världens solstråle till dotter. Skriker aldrig, skrattar jämt och när hon ser på en med universums största, blåaste ögon finns det inget försvar. Man faller som en fura. Kärlek när den är som allra renast. Jag är en vansinnigt stolt moster och snart kommer det ytterligare ett underverk ... Livet är mäktigt ibland ... I Mollys ögon finns inga bekymmer. Så när jag ser in i hennes försvinner mina också. Hon visar vad som är viktigt ... på ett fantastiskt lätt sätt ...