Spara som Pippi

För ungefär två veckor sedan kände jag att det var dags att ta tag i mitt liv.
Jag måste börja spara... Ja, jo - Jag sparar ju redan litegranna - sparkonto på banken, lite fonder och sånt, men jag kände att jag liksom ville lägga undan pengar mer fysiskt. Så jag gjorde slag i saken och skaffade mig en burk, och inte vilken liten sketburk som helst.
Jag tänkte "outside the box" och köpte en med Pippi på, en stor dunderburk, med en cool ekonomiskt tät brud på.

Tänker jag stort, blir kosingen större tänkte jag... Vi får väl se om jag lyckas, men tanken är i alla fall riktigt god... (tror till och med att det är en kakburk som jag har köpt... ;-))

Restidsgaranti - ansökan skickad!

Jag har gjort det! För första gången någonsin har jag ansökt om restidsgaranti hos SJ. Jag är så infernaliskt trött på alla dessa jäkla förseningar. Igår råkade jag ut för en till - igen. Över en timma extra blev det denna gången och där satt jag och rullade tummarna i Skövde.
Och det har gnagt i mig så länge, att jag vill säga ifrån och sätta ner foten så det hörs.
Det finns verkligen en anledning till varför jag sätter mig på Swebussarna - För att de alltid är i tid!!!!! De må ta längre tid, men de är alltid enligt tidtabell.
Så nu gjorde jag det. Ansökte om att få ersättning för min resa. Jag struntar i vad jag får, det kan vara en begagnad stol från ett godståg, bara jag får något. Jag vill att min åsikt ska ha hörts. Jag tycker inte att det är ok, när man har betalt 1000 spänn för en biljett, att inte komma i tid.
Va hände med ersättningsbussar? Förbetalda taxis? Bussar och tåg som väntar in?
Varför i helskotta ska jag aldrig få komma i tid för? Ligger det någon slags tågförbannelse över mig tro? Teorin börjar faktiskt te sig sann, jag har verkligen varit med om alla sorters förseningar - alla.
Nej, nu satte jag faktiskt ner foten. Jag har i alla fall ansökt om ersättning. Får se om det händer något. En sak är i alla fall säker - det lär dröja länge innan jag sätter mig på ett tåg igen...

Hem till Helsingborg

Patrik kör och jag leker med telefonen, skummast ansikte vinner....

Igår åkte jag från Sthlm och gled in i Borås på en snabbvisit. Alltid lika mysigt att komma hem till familjen... Där är det verkligen full fart på morgonen.
Alla äter, duschar och går på toa på samma gång. Men då känns det liksom att man är hemma. När man vaknar av att ingen försöker vara tyst för att någon annan sover eller för att Tv:n med Nyhetsmorgon står på full fräs i köket. Då är det bara att ta sig upp, svepa in sig i sin alldeles för stora Sagaform-morgonrock för att sedan styra kosan mot köket där det garanterat finns 12 koppar kaffe i bryggaren, trots att vi bara är fyra... Men gudars va jag gillar det! Och sen sitter man där och vaknar ikapp med att man sörplar upp kaffet och spanar in mamma när hon sminkar sig med en spegel som My gjorde i slöjden för säkert 10 år sedan...
(jag tar en stund på mig när det gäller just vakningen, det brukar ta hela mammas sminkning ungefär...)

Sandbergsfamiljen håller samma mönster som alltid, och det är det som är så härligt med att komma hem...
Men - nu är jag i mitt andra hem på Sadelmakaregatan i Helsingborg. Klockan 09.00 kom Patrik och hämtade upp mig utanför Hallonvägenhuset och sen bar det av mot Skåne och ännu en helg på Wallmans... Vilket gött liv jag lever! =)

Cinderella & TopModel =)

Ja, så sitter jag här i 1klass på X2000 (2klass-biljetterna var slut så då fick Liza ta fram den stora plånboken, som med ens blev sjukt mycket mindre. Men gratis internet och frukt är ju aldrig fel....) och ska försöka summera min helg.
Jag har ju dels åkt på "Färjan" ingen har väl missat kanal 5:s serie om just Cinderella, där min Andreas jobbar?
Jag kan berätta att det går mycket lugnare till än vad som visas i TV. De har verkligen klippt ut de allra värsta bitarna och buntat ihop till skandaler... Men att åka på Cinderella är faktiskt riktigt roligt. Trevliga människor, god mat i mässen och riktigt bra underhållning. Andreas lyser verkligen och jag blir så jäkla stolt varje gång jag ser på en av deras shower. Min favorit är just nu deras dagshow. Där finns det ett grymt ABBA-medley som klingar klockrent och även en ganska komisk schlagerdel där Andreas och Per spelar sura humlor.... riktigt kul!!!

( den sura humlan lutar bakåt...)
Så min Cinderellakryssning var lika bra som alltid och sen är det ju alltid mysigt att få träffa Andreas också ;-)

Och har jag då modellat mig för en dag. 11.00 stod jag utanför MIST (osminkad och ganska sömning, en bild säger liksom allt...)på BIrger Jarlsgatan och sen blev jag sminkad, lockad i håret och pudrad och piffad. Sen skulle vi till en butik lite längre bort för att välja två stycken outfits. Jag körde på olika två klänningar och sen var det själva plåtningen. Oj, va kul det var!!!! Och det gick så snabbt. En timma tog det. Och jag hoppas och tror att bilderna blev riktigt bra... Fick se lite smakprov i kameran, men det färdiga resultatet kommer att levereras på en skiva hem till mig någon gång i nästa vecka. Då kan ni räkna med att de kommer ut på bloggen!!!
Tack Andreas för en rikigt fin present!!!
(nu är bilderna här!!)

Benjamin!!!

Ett energipiller mitt i den mörka hösten. Morgonsoffans Benjamin (aka. Björn Gustafsson)
Jag och Andreas har skrattat oss tårögda åt denna timida, menlösa figur. Länken som jag bifogar är från när Benjamin ska ta sånglektioner. Det finns sjukt många mer på youtube, men det här är galet kul. Jag ger er - Benjamin!!!
http://www.youtube.com/watch?v=ea3HebqoW3Y

Galen rosa jobbhelg!

Så här fina blommor fick man om man vann Rosa Chansen!!! (Interflora spons.)
Ja, här sitter man på en skumpande buss på väg upp mot sthlm, med internetuppkoppling! Hur stor är den chansen? Jag är ju för sjutton mitt i skogen.... Galet...
Jobbhelgen har varit ganska tuff, det började med att Håkan i ensemblen blev sjuk och var tvungen att stanna hemma både tors, fre och lördag. Tråkigt... Vi fick stryka Tina-numret för det finns ingen som kan hoppa in om jag eller Håkan är sjuka. Sen är det säkert skitjobbigt för honom. Ligga hemma och vara stensjuk är aldrig kul...
Dessutom fick jag möjligheten att göra ett Lingmanevent igår tillsammans med Patrik. Skitkul! Rosa Chansen hette det. En talangtävling som man anordnar till förmån för Rosa Bandet. Så igår lärde jag mig allt om Rosa Bandet och bröstcancerforskning. Det var riktigt intressant.

Sen drog vi direkt till jobbet där 280 gäster väntade. Galet!!!! Men det gick riktigt bra. Jag hade 26 gäster på 6 sällskap, hade det här varit för en månad sedan hade jag svimmat innan Svensktoppen, men man lär sig och det gick över förväntan. =)

Men nu alltså - Stockholm och Cinderella! Darling - here I come!!! =)

Modell för en dag!

Den 5 mars tidigare i år så fyllde jag 25 år. Då fick jag en superfin present av Andreas, nämligen "Modell för en dag" på MIST Stockholm. Jag har hittils inte haft möjligheten att utnyttja presentkortet men nu har jag tagit tjuren vid hornen och bokat in mig på en tid. Nästa vecka kommer detta att ske, på onsdag. Jag liksom sammankör det med min nästa Cinderellaresa. Fatta hur kul det här ska bli! Bli stylad och fotad i en riktig studio. Känns vansinnigt lyxigt!!

Jag ska posa och pluta och grejja - värsta "Top Model-prylen"!!!

Jag lovar att det kommer en uppföljare på detta, nästa vecka från hufvudstaden!! =)
(utropstecken igen, vad vill jag egentligen ha sagt... ska fundera på det...)

Peter Siepeneandertalare

Jag sitter och ser på mitt favvoprogram, Efter tio. Helt plötsligt visar det sig att Peter Siepen ska sitta med på hennes champagnelunch (alltid på torsdagar, en smula tantigt kanske men jag gillar det...). I alla fall. Jag tänker - ok, inga fördomar. Jag ska ge honom en chans att visa att han kanske inte är lika regnbågskorkad som han ser ut. Så jag sätter mig med en kopp kaffe och en limpmacka och börjar lyssna på diskussionen. 10 minuter senare tycker jag att hans chans är slut. Under loppet av dessa minuter har han lyckats kläcka repliken "När man är en kändis så... bla bla bla " fyra gånger. När han sen understryker att "han verkligen är en av sveriges mest framstående DJs" , då stänger jag av TVn... usch!!!
Bagge var enda behållningen i dagens program! (nu kom det ett utropstecken till...)

Mysmiddag & SATC

Jag kan tyckas vara lite småfixerad, men jag älskar verkligen Sex and The City, så vem tror ni inte stod i kön idag inne på Åhlens med ett rykande färskt ex tryckt mot brösten... eh bröstet??? - JAG!!!!

Nu ska det bölas igen. För det var precis det som hände förra gången. Jag klädde upp mig finfint alldeles á la Carrie och satte mig i den sköna biostolen för att avnjuta ett par timmars chiclit i filmform. 10 minuter in i filmen börjar jag böla och sen fanns det ingen hejd.
Jag säger inte att jag förväntar mig samma lipkalas nu, men en liten tår kommer nog att pressas fram i rent nostalgisyfte... snyft....

Men nu till någonting mysigt! Kom precis hem från en supergo' middag hemma hos Evelina och Mange. Kyckling, potatis och sås och sen morotskaka. Herrejäklar va jag åt!!!! Jag hade sparat mig hela dagen så nu åt jag verkligen för exakt hela dagen.... och lite till. Underbart!

Viva husmanskosten!

(jag använder verkligen galet många utropstecken... varför??...)

Solvingesyrran!

Min lillasyrra My har kommit vidare till intervju på Sunwing! Hela min familj är superlyckliga och vrålstolta. Nu håller vi bara tummarna för att hon ska klara av intervjun med bravur också. Men det ska nog inte vara några problem. My har talets gåva, det är ett som är säkert.

- Så grattis ditt lilla troll!!! Du är värd allt solsken du kan få!!!

Äntligen piggelin med påsar!

Påsarna (under ögonen, ingen kan väl ha missat dem? Klassiskt Sandberg syndrom - farmor, pappa, syrran och jag. Alla bär vi på dessa fantastiska påsar.... kul.) till trots kände jag mig efter en liten bakfylledag redo att ge mig ut i livet igen. Det är ju ändå höst. Så på med ny mössa, gummistövlar och en varm jacka och sen promenderades det för glatta livet. Evelina hämtade upp mig med bilen och sen begav vi oss ut till Bruces skog och gick en riktig långrunda med hundarna Svante och Ludde. Gå ut och gå är verkligen underbart. Man borde verkligen göra det så fort det inte regnar, får se om jag kan släpa ut mitt trötta lilla arsle imorrn igen... Hmm...
Jag vet ju att arslet blir lite mindre trött när jag väl har sparkat ut det. Hoppas det inte regnar... Då är jag nog tvungen att köpa kort på gym. Har dragit mig lite. Eller ja, sanningsenligt - jag har dragit mig jättemycket.
Jag har ju min flooooooooooowin, men det skulle ju vara gött att springa lite också. Det finns faktiskt ett gym som ligger nere på Södergatan och de har öppet dygnet runt. Det skulle kanske funka för mig...
Ska nog kolla in det imorrn. Om arslet kommer ut genom dörren vill säga... Tjo!!

Gala!

Gårdagen kan bara sammanfattas på ett enda sätt. Jag citerar Alex Falk "GALA!"

Känslan som spred sig inne i lokalerna på Wallmans i Helsingborg var minst sagt fantastisk. Folk skrattade, klappade och tjöt som om vi befann oss mitt i Globen och vi var värsta världsstjärnorna. Och jag dansade och sjöng som om det gällde livet. Jag hade Cabaret Lorensberg som gäster och innan showen satte igång sa Anders Hellström till mig att
"Nu ser du till att njuta maximalt av kvällen, det här kommer att bli den bästa"
och allt han sa var precis sant. Showen, festen, efterfesten (klockan blev väl 06.00 innan vi i sakta mak tog oss hemåt) och folket.
Allt nådde max och jag sög åt mig av allt. Applåder, beröm, galan - allt var underbart. Min bästa kväll ever!!!

Mössa & magspinn...

Igår fick jag värsta fina mössan av min fina kollega Evelina. Hon har stickat den själv och i min favvofärg och allt. Då blir man glad! Den passar perfekt och det är den finaste mössan jag någonsin har haft. Tack Evelina!!!! (kolla in bilden, tagen när jag kom hem 01.00 inatt, så jag kanske inte är mitt snyggatse och coolaste, men fokusera på mössan!)

Ikväll, vet ni vad som händer då? I vanliga fall skulle jag ha varit ledig, men denna afton kommer att te sig en smula annorlunda. Det är nämligen något som kallas för branchkväll ikväll. Det innebär att det kommer folk från showbizvärldens alla möjliga hörn. Mest från andra Wallmanskrogar, men också från High School Musical ensemblen, Cabaret Lorensberg och Jesus Christ. Lite som en jättestor firmafest. Känns galet pirrigt, magen slår volter bara av att jag tänker på alla duktiga, talangfulla människor som kommer att titta ikväll. Fy fanken va nervös jag är!!!

Önska mig lycka till!!!

Pengatrams??

Igår hade jag ett sällskap på 12 personer (plus ett par andra, men skit i dem, det är 12-mannasällskapet som är de intressante). Chefen är väldigt tydlig med hela processen.
Maten på en nota, den ska betalas med företagskortet, första rundan dryck på en andra nota och resten av drickat ska alla betala själva.
Okej, tänker jag. Kul. För jag vet att när klockan slår 22.15 och jag lite diskret ska agera indrivare kommer det utbryta kaos. Fulla människor och siffror brukar funka sådär tillsammans. Så jag säger i början på kvällen. Försök nu att komma ihåg vad ni dricker, så blir det mycket lättare sen! JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA, säger alla och viftar lite med glas och händer.
De beställer och betäller, kvällen rullar på utan smärre problem, men så kommer stunden när allt ska betalas... Alla drar och sliter i den stackars lilla notan som flyger som en annan pappdrake mellan allas alkoholfuktiga händer och efter många om och men SKA allt vara betalt. Jag och chefen räknar samman allt och finner, tills hans, men inte till min stora förvåning att det saknas 550 kronor...
För på något underligt sätt saknas det alltid pengar när man ska dela en stor nota på många lite halvfulla personer. Konstigt scenario, men sant. Man kan själv ha dricksat 200 spänn, men ändå saknas det lik förbannat pengar...
Chefen blir irrirterad på sina anställda och börjar basunera ut meningar som "Har alla betalt?" "Vem är den skyldige?" "Har ni snålat?"
Jag står bara jämte och ler inombords - allt var liksom förutsägbart. Till slut lullar inte liten tjej framåt och säger med lite halvotydlig stämma "Det kanske fattas pengar för att jag inte har betalt våra vinflaskor???" - Nämen????
Och så blev allt frid och fröjd. Chefen slutade svettas och alla blev nöjda. Men visst är det konstigt? Att det nästan alltid fattas pengar när det gäller lite större sällskap? ;-)

Röd som en höstdag!

Så har jág då varit hos frissan, eller i detta fall - frisören. För det var en manlig sådan som penslade, kletade och krämade tills hela jag var inpackad i färg. Tänkte prova en lite mer nedtonad variant av färgen den här gången. Inte lika tomatröd utan mer lite höstig, om ni förstår min metafor. Och frisören klarade biffen. Sen kan det ju diskuteras huruvida jag kan ta kort på mig själv eller inte. Men man ser j färgen i alla fall. Det är ju det viktiga!
Sen måste jag bara få byta ämne. Tittade på kvällsöppet med Ekdahl igår på tv4 och fick mig en rejäl besvikelse serverad rakt upp i fejjan.

Katrin Zytomierska (fd Shulman) har blivit programledare för Idol Eftersnack på tv400 och i förra veckans program antydde hon att Jesper åkte ut på grund av att han var "lite bögig". Detta står hon och säger i ett tv-program som ses av miljoner ungdomar i sverige. Hon menar på att "lite bögig" är ett positivt uttalande och att i Stockholm, där är det till och med bättre att vara "lite bögig". STOCKHOLM???? Jaha, men resten av glesbygden då? Vi som bor lite utsocknes?? Hos oss kan barn och ungdomar bli mobbade för att de är "lite bögiga", det skriks och skrivs "jävla bög" lite här och där. Ungdomar utanför Sthlm förstår inte det här med att vara "bögig" - att det skulle vara bätte än att inte va det. Och va har hon för makt att bestämma vad som är bättre eller sämre??? Jag blev vansinnig.
Hennes svar när hon fick frågan om hon inte borde ta ansvar när hon ikäder sig rollen som programledare och förebild för ungdomar var - "Nej, det stod inget i mitt kontrakt om ansvar..."

Hur dm får man bli?? En tjej som jag faktiskt trodde var riktigt smart blev med ens stenkorkad. Klart man har ett ansvar när man står inför en miljonpublik och ska agera en objektiv programledare. "Jag är ingen utbildad programledare, jag vet väl inte hur det ska vara" var också en klyftig replik som kläcktes.

Tråkigt på en tjej som jag faktiskt trodde var smart på riktigt...

På väg till frissan!

Nu ska utväxten bort! Och jag ska få sitta i en go' stol och götta mig. Resultatet får ni se sen!

Bonde söker fru värmer mig långt in i själen...

Sitter och kommer på mig själv med att fån-le och liksom skratta till lite medan jag kollar in ett av fyrans säkraste kort - Bonde söker fru. Jag har aldrig gillat programmet förut, har tyckt att det har varit lite löjligt. Hade det inte lika gärna kunnat heta "Polis söker hund eller Konstnär söker konstig"?? Men nu, jag är förändrad...
Jag blir så glad av all nyfikenhet, spänning och sköna bönder. Bäst är helt glart årets wild-card. Gay-Bonden! Han är helt underbar. Kolla in honom och följ honom i jakten på kärleken, det ska jag göra. Vilken värme små bönder kan sprida i det mörka höstvädret...

Nu ska jag strax prova ett nytt inköp - chokladflingor. Eller flan kanske man ska säga. Det är en specialare som ska ge mig "äkta" varm choklad. Ska bli spännande...

Lyxåk & Lena PH!

Igår kväll tog jag lyxbussen "Bus4you" till Jönköping för att möta upp gänget och kolla på Lena & Orup - och vilken buss! This is the way to travel!!! Värsta ergonomiska sätena, fritt internet´hela resan, kaffe och te längst bak och sjukt trevliga busschaufförer. Jag somnade bums... Man satt skönt - på riktigt! Så till alla er - dumpa SJ nästa gång ni ska åka från Göteborg eller Borås till Stockholm. Bussen kostar 300 spänn till hufvudstaden och man känner sig som en drottning.
Drottning var också Lena Philipsson - hon har länge varit och är tillsammans med Lill-Babs, mina lilla husgudinna. Hon är så rutinerad att man blir mörkrädd. Jäkligt bra helt enkelt!

Men bäst var såklart Ullis, vår koreografiexpert som jobbar som dansare på Lenas och Orups turné. Hon dansade som att benen bara flög. Och vilka ben sen.... Hon är verkligen inte ful, den där Ulrika Brännman. Het som gröt, det är vad hon är. Det var i alla fall galet inspirerande att se något som inte hade med Wallmans att göra...

Jag, farmor, syrran, bäbis & kroppkaka...

Vilken dag! Farmor och jag har gått på stan, fikat med mamma och hälsat på min syrra och hennes underbara lilla bäbis Molly - vilken superstar! Hon charmar brallorna av mig. Äter med hela fejjan, skrattar var femte sekund och tittar med världens nyfiknaste blå ögon (jag och Tess hyser fortfarande en liten förhoppning om att de ska bli bruna... still possible, men de blå är oxå underbara såklart!) på allt som händer runt omkring.Efter fikat tog vi bilen hem till farmors hus och tillagade till min förtjusning min absoluta favoriträtt. Säng er i väggen alla lågtempererade oxryggar - här kommer farmors kroppkakor! Det godaste som finns att äta inom Sveriges gränser, enligt min smak i alla fall. Jag åt som vanligt tills jeansen nästan sprack.

Jag säger bara - Underbara familj!!!

Hemma i Dalsjöfors!

Jag städar farmors purpurfärgade bil!

Efter showen i lördags tog jag ett snabbt beslut om att åka hem till Dalsjöfors ett par dagar. När jag tidigare på kvällen började räkna på veckorna, kom jag fram till att om jag inte åkte nu skulle det dröja till mitten av november och det kändes lite långt. Så kl 09.53 igår satte jag mig på tåget och åkte hemåt. Resan inkluderade ett stopp ett Göteborg på två timmar. Jag passade på att ringa två saknade gamla vänner från Wendelsbergstiden - Anneli & Annika. Två timmar bara flög iväg och jag insåg när jag satt där på Espresso House och babblade på om allt och ingenting, hur mycket jag saknar dem. Måste börja åka till Göteborg lite oftare...

Senare fram mot kvällen tog pappa och jag tog en liten promenad ner till farmor. Det var en märkbart piggare liten tant som mötte oss i dörren och det kändes riktigt bra, äntligen börjar hon komma tillbaka! Lite äppelkaka och kaffe klämde vi ner. (knappt en timma efter min lillasyrra My's stekta torsk med smält smör, stekt lök och potatispress)
Farmor måste ju alltid bjuda på något och jag är inte den som säger nej till lite hederligt okynnesätande. Att komma hem är alltid trevligt och gödande =)

Söndagskvällen spenderades sedan på gammalt gott Sandbergs-vis. Lite te, lite Riesen och en DVD med Morden i Midsomer. Mamma och pappa har ALLA filmerna och intar varje söndag fåtöljsposition för att följa ytterligare ett par brutala mord i det snart utrotade countyt (det måste ju vara så, det gör ju inte annat än mördas i det där området) Midsomer. Inte mig emot. Jag gillar också engelska deckare. Jag är ju liksom uppfostrad i andan...

Nu har jag precis städat farmors bil. Den har lånats ut till min familj medan hon har varit dålig, men nu när hon är bättre så ska den tillbaka och jag fick det delikata uppdraget att städa. Så jag har dammsugit, dammtorkat och tömt bilen på diverse gamla parkeringskvitton...
Idag ska jag och farmor ha en heldag tillsammans, så det gäller att hennes lila (lila som färgen - jag har inte skrivit fel) vrålåk är fint när jag hämtar henne... fortsättning följer...

Flowin!

Inte helt smidigt kanske, men det är bara första gången än så länge...

Japp, en ny träningsfluga har tagit sig in på Sadelmakaregatan 5A. Flowin. Det är min kollega Håkan som sålt på mig en matta som ska "tona" kroppen. Jag har ju lite svårt att gå på gym. Seriöst, sitta i svettiga maskiner och pressa en hit och en dit samtidigt som man försöker ignorera den sjudande prestationsångest som infinner sig när alla solbrända, hyperfita och snygga gymtjejer smidigt och utan en endaste droppe svett stönar fram en OH! AH! UGH! när de kör maskinerna på kilon Liza Flugvikt inte ens kan drömma om...
Inte min bag.
Klasser är en annan sak, då studsar jag och hoppar som ingen annan, men min muskelmassa vill jag hålla för mig själv. Så därför... Flowin.

Det går ut på att träna med sin egen kroppsvikt och liksom "glida" på mattan passet igenom. Lite svårt att förklara. Jag ska ärligt erkänna att jag var ganska skeptisk till en början. En matta och lite skumgummiplattor??? Kändes inte helt nytt. Men nu när jag har provat. Äntligen! En träningsform som faktiskt passar mig. Jobbigt som attan, men det är bara jobbigt i 20 minuter, för så långt är passet.
Mest gillar jag killen på instruktionsvideon som på en mycket typiskt svensk engelska uppmuntrar mig med "GOOD!" och "WORK IT!" och "YOUR DOIN' GREAT!". Det gillar jag. Känns skönt att någon uppmuntarar mig oavsett hur kass jag är, det peppar mig.
Jag kan ärligt säga att det här är en träningsform som jag INTE kommer att ge upp. Och det vill inte säga lite... Let me flow!

Quasimodo-hobbit-foten är lite bättre...

Till alla er som legat sömnlösa hela natten. Den lille foten har fattat poängen och bekämpar den lilla knölen med näbbar och klor. Den är lite bättre, inte bra men definitivt inte sämre. Vilket är det bästa! Fattar ni... (knappt jag fattar...)

ont i foten...

Har nu i ett par minuter försökt att ta ett foto på min vänstra fot. Det går sådär, hur jag än vänder och vrider ser foten helt knasig ut. Som värsta Quasimodo-foten. Vet inte riktigt om jag kan med att lägga ut något så fult. Den är egentligen, i verkligheten ganska söt, som en hobbitfot ungefär - men genom mobillinsen ser den minst sagt grotesk ut...

Hmmm... anledningen till fotfotot är att jag idag landade galet fel i ett mycket graciöst 360-hopp som skedde ut från catwalken och ner på golvet. Jag fick på något sjukt sätt all min tyngd centrerad på en enda punkt. Baksidan/insidan på min västra häl. Först tänkte jag att äsch! Det ger sig, men nu har det blivit en liten bula och det gör ganska så ont när man går på den. Har smort med voltaren och hållt kyla på. Får hoppas på att den är bättre imorrn... Ska sova bort smärtan...

Äh, va sjutton, ni har nog sett fulare saker - här är min Quasifot!!!

Ser ni dden lilla bulan? Längst till höger - den ser ut som ett litet J... stackars mig.... snyft....

Update, zzznark....

Ja, jag är en dålig bloggare. Bra bloggare bär med sig sina laptops vart de än går för att kunna berätta om det senaste. Halvkassa bloggare som jag lämnar datorn hemma. För tungt helt enkelt...

Men nu blir det en snabb update om veckans bravader och sen kommer jag igång igen...

I lördags hade jag vänninor på besök - Sofia och Sevim från Trollhättan. Underbara bekantskaper som jag gjort via lika underbara Sunwing. Så, de var och kollade show, åt gott och sen låg vi uppe och pratade halva natten... Det var länge sedan jag hade ett riktigt "sleep-over-party" men nu blev det så. Jättemysigt! Speciellt som de hade med sig en underbar liten present till mig. En "Friends-tavla" där de hade pysslat in små foton på oss under själva bokstäverna FRIENDS, fint!

Dagen efter samlade tonvis med vuxenpoäng när vi gick och såg den ganska ångestladdade föreställningen - Fadren, på Helsingborgs stadsteater. Tyvärr kändes det i ögonen att vi hade haft ett litet "sleep-over-party" under den 3 timmar långa föreställningen...

Sen blev det en liten tripp hem till Dalsjöfors innan jag dagen därpå satte mig på Swebus Express för att ta mig upp till Sthlm för att åka på "otrohetsfärjan" med min karl.

Det var mitt första Swebus-åk på ett par år och i det stora hela var det bra, med undantag för mamman i sätet framför mig som envisades med att spy i en påse under stoppet i Norrköping, en minut efter "spyet" tar människan upp en telefon och berättar med ögonen rinnandes och spyhostan i halsen om scenariot på ett språk jag inte förstod. usch...

Men sen åkte jag båt då, jag och halva PRO (pensionärernas riksorganisation). Man kan väl säga att jag sänkte medelåldern med 50 år. Men kul var det. De kanske inte klappar högst och tjoar mest men det lyser i deras små ögon när de får kolla på show. Och Andreas och gänget var lika duktiga som sist. Lite bättre till och med, de var gladare och lättsammare. Ja, det va riktigt, riktigt bra. Sen var det ju underbart att träffa Andreas igen... såklart =) Men underbart är kort och två dygn på Cinderella spang verkligen iväg.

Det var meningen att jag skulle ta nattbussen hem till Hbg vid 23.00 så jag hade lite tid att slå ihjäl fram till avgång. Så jag besökte helt sonika Golden Hits på Kungsgatan. Där jobbar en massa polare till mig. Rickard, Marit och Jonas... Det var så kul att se dem. De rockade verkligen fett. Med mig hade jag min kompis Stefan som jag inte träffat på ett bra tag, så jag var dessutom igott sällskap. A Golden evening helt enkelt!

Sen bar det iväg med nattbussen och klockan 06.15 kunde jag ses vandrandes på Helsingborgs gator. Hemåt för att slänga mig i sängen ett par timmar... zzznark.... somnade med kläder, smink och allt. Och nu sitter jag här. Nyduschad, men med ytterligare ett litet sämnbehov att mätta... En timma bara, en timma... zzzzzznnnnnnnnnnnnnnnnnnark.....

So you think you can dance?

Finalen går just nu på femman. Herregud, jag älskar folk som är riktigt, riktigt, fett apgrymma på något. And let's face it - i USA är allt större, ballare och lite bättre. Jag håller tummarna för Twitch, han e min killfavvo. Min tjejfavvo åkte ut för en minut sedan. Katee - hon är... ja, hon är bara fantastisk... man ligger lite lätt i typ lä... men jag är glad ändå!!! =)

Wallmans Köpenhamn... åh!

Gårdagskvällen spenderades på Wallmans Köpenhamn, vilken jäkla kväll! För det första tar det bara 1 timma att ta sig från Helsingborg till Kph (ok, lite drygt en timma...) Bara det var guld värt.Sen ankom vi till Cirkusbygningen (kan hända att detta är felstavat, har aldrig varit ett ess på danska direkt) och den första jag ser är Hasse Wallman som står utanför och tar i hand. Han var ju och kollade in oss kvällen innan och helt otippat kände han faktiskt igen oss. En smula surprisad mottog jag hans lilla omfamning och klev in i byggnaden.
Alla artisterna stod och tog emot oss, och där, snyggast av dem alla stod Maja. i långt rött hår och ja, wow.... Reaktionen blev helt underbar. Hon blev toköverraskad av att se mig och vi stod och kramades och hoppade om vartannat...

Sen började showen. Jag finner knappast ord för det vi fick se. Byggnaden i sig är som ett mindre Globen, runt och med 6 etage (tror jag). Det var som att gå på en West End Musical och man blev helt hänförd av att allt var så storslaget. Med 20 man i ensemblen blev det minst sagt mäktigt när körpartierna kom igång. Storslaget som sagt.

Och Maja, hon fick briljera rejält i finalnumret. Shit, va hon sjunger bra, den lilla människan. Helt sagolikt. Jag gjorde inte annat än pekade och skrek "Hon är min kompis!!! Hon är min kompis!!!" Man blev minst sagt peppad inför sin egen Wallmans-helg som väntar. Men en sak kan jag säga. Köpenhamn är i en klass för sig, det går inte att jämföra den här produktionen med någon annan i koncernen. Den spelar i cirkusdivisionen, all alone!

Linda åkte ur IDOL.... va e de frågan om???

Linda Pritchard åkte ur Idol. Det är ta mig sjutton helt galet... Trodde inte mina öron när Alex talade om nyheten för oss efter show. Vad är det frågan om???

Det osar ju superstar om den bruden... Om det beror på att hon var "för bra" eller "kaxig på fel sätt" (har läst detta på lite olika bloggar och sajter) vet jag inte. Jag trodde hon skulle vara till slutet, jag trodde faktiskt hon skulle vinna...

Det råder i allafall inga tvivel om att hon kommer tillbaka till svenska folket. Och då jäklar!!! Då ska hon till toppen, allt annat vore åt fanders.

läfsefrulle...

Idag har jag gjort Läfse (norrlänska tjocka plättar med bär i) till frukost. Vansinnigt onyttigt, men vad gör det? Livet är härligt och GÖTT! Och läfse är riktigt gött. Receptet finns på recept.nu

Tjokoko!

Offeciell superpremiär!

Igår hade vi vår offeciella premiär. Skillanden från den vanliga premiären var att Micke Solfors (vice VD) och Hasse Wallman (VD och grundare) satt i publiken och med kritiska ögon föjlde vårt spektakel. Jag var riktigt nervös, men allt gick bra. Jag fick ett nyp i kinden och tre BRA! av Solfors och jag tolkar det som att han var nöjd. Kändes skönt. Jag är ju ändå rookien i sammanhanget... puh!

Här har vi precis bytt om till Svensktoppen-outfits... sniceigt värre...

Vill ni se en recention kan ni gå in på följande länk:

http://convoy.city.se/pdf/pdf/2008/10/HCity-2008-10-02.pdf
- Där omnämns jag som kåtsliskig kock med lammköttet nära till hands... de ni...