Påsarna (under ögonen, ingen kan väl ha missat dem? Klassiskt Sandberg syndrom - farmor, pappa, syrran och jag. Alla bär vi på dessa fantastiska påsar.... kul.) till trots kände jag mig efter en liten bakfylledag redo att ge mig ut i livet igen. Det är ju ändå höst. Så på med ny mössa, gummistövlar och en varm jacka och sen promenderades det för glatta livet. Evelina hämtade upp mig med bilen och sen begav vi oss ut till Bruces skog och gick en riktig långrunda med hundarna Svante och Ludde. Gå ut och gå är verkligen underbart. Man borde verkligen göra det så fort det inte regnar, får se om jag kan släpa ut mitt trötta lilla arsle imorrn igen... Hmm...Jag vet ju att arslet blir lite mindre trött när jag väl har sparkat ut det. Hoppas det inte regnar... Då är jag nog tvungen att köpa kort på gym. Har dragit mig lite. Eller ja, sanningsenligt - jag har dragit mig jättemycket.
Jag har ju min flooooooooooowin, men det skulle ju vara gött att springa lite också. Det finns faktiskt ett gym som ligger nere på Södergatan och de har öppet dygnet runt. Det skulle kanske funka för mig...
Ska nog kolla in det imorrn. Om arslet kommer ut genom dörren vill säga... Tjo!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar