Hemma igen...

Jag är hemma från Kreta, jag har varit internetfri i två veckor (därav det fattiga bloggandet) och jag mår hur bra som helst. Den bästa semestern någonsin... Att ha My så nära får mig att må så vansinnigt bra. Att se henne stå på scenen och leverera till tusen gör mig lycklig, att se henne stråla gör mig glad i hela kroppen.

Hela gänget har välkomnat mig som om jag vore en av dem. Det har lagats middagar, åkts fyrhjuling, strandfestats, solats, badats, pratas, utflyktats, skrattats och njutits både högt och lågt. Jag kunde inte ha önskat mig en enda sak till av min semester. Den har varit helt och hållet perfekt. Jag har blivit ompysslad som aldrig förr och jag har verkligen kunnat slappna av. Telefonen har varit avstängd (ja, det är sant!!) och min dator har mest bara legat i väskan och dammat. Precis som det ska vara. Jag har kommit på hur mycket jag saknar livet utomlands. Det bekymmersfria, härliga livet som man liksom bara lever. Värmen, känslan, allt... Det finns en chans att jag kanske tar mig ut igen, om ett tag, det har smitts lite hemliga planer ... men nu väntar Åre och nya äventyr alldeles snart.

Men My, jag vill bara tacka dig... Jag kunde inte ha haft det bättre. Jag lämnade Kreta i torsdags med en lyckokänsla som spred sig i hela kroppen. Ni var flera som var delaktiga i den, men du spelande så klart den största rollen. Det gör du alltid. Jag älskar dig oc jag är så stolt över dig! Njut nu din sista vecka så ses vi på Landvetter på torsdag. Puss!!

Ps. Dubbelklickar ni på collaget så blir det lite större.. så ser man lite mer av hur vi haft de... Ds.