Det hände igen...

För ungefär en vecka sedan, rättare sagt, förra måndagen lade jag upp ett inlägg här på bloggen. Det handlade om mina minnen från Helsingborg - Wallmans, Patrik, Evelina och allt som hörde den fantastiska tiden till... Jag nämnde en specifik händelse. Jag berättade om den morgonen då jag valde min auditionlåt inför min kommande audition för fortsatt anställning inom Wallmans.
Samma sak hände igår. Det nalkas ingen audition, men samma händelse... Det är nästan lite läskigt... Precis en vecka efter mitt inlägg sitter jag hemma hos min vän Lorraine. Jag äter frukost och tittar på säsongspremiären av Efter Tio. Morgonens gäst är just Sarah Dawn Finer och hon gör ett liknande framträdande som det jag lade upp på bloggen för just, exakt en vecka sedan... dock med en helt ny låt.
Pianospel, hennes underbara röst och igen - PANG! Låten går rakt in och jag kommer på mig själv med att gråta lite. Hennes texter gör något för mig. De går liksom bara rakt in i hjärtat. Utan omsvep och utan omvägar. Det är häftigt. Efter igår har jag inte kunnat sluta lyssna på låten. Den växer för varje gång.
Men det var just det enkla och det nakna i hennes framträdande som gjorde att jag verkligen började lyssna. Att jag med ens ägnade min fulla uppmärksamhet åt tv'n. Det är något skört över denna vackra, pondusfulla kvinna och det gör det hela så intressant. Jag kan relatera till hennes texter på ett väldigt speciellt sätt, på ett vackert sätt. Tänk att ödet kan spela en lite spratt ibland... Precis en vecka efter att jag skrivit om något som påverkat mig så starkt så händer nästan exakt samma sak igen. Kan det vara ett tecken? .. Jag vill tro det. Ett tecken på att mina känslor virvlar som höstlöv en solig oktoberdag. Det är härligt, till och med tårar kan vara härliga. Numera välkomnar jag dem. Det är skönt och förlösande att fälla tårar. Till den här låten kommer jag att fälla många till... Godnatt alla fina, imorgon är det en helt ny dag. Den blir unik. Visst är det fantastiskt?