Att rensa...

I övermorgon åker jag... Känns jättekonstigt. För bara ett litet tag sen var det ju en evighet tills jag skulle till Kreta. Men nu är avresan i övermorgon... Bort.
Fast hem. Det känns som att komma hem när jag åker till My. Kan inte riktigt greppa att jag inte har träffat henne sen i juni. JUNI!! Det är ju flera månader sedan, fast det känns som igår. Det här med tid är klurigt. Den liksom bara går utan att man direkt fattar vad som egentligen hände. Vad har jag egentligen pysslat med den här sommaren?
En massa. Jag har tagit tag i tusen sanningar, ägnat tid åt fina människor, jobbat och jag har åkt en massa bil...
En kompis sa till mig i förra veckan - Vem skulle du vara utan ditt körkort och en bil Liza?
Och ja, ärligt talat. Hur skrämmande det än låter. Skulle jag bli av med körkortet skulle min lilla värld förmodligen falla samman. När man är född och uppvuxen på landet finns det liksom inte så mycket val. Man måste köra. Eller åka buss nummer 159.
Jag gjorde det en gång i somras. Åkte nattbussen hem en lördag. Aldrig mer. Det spyddes och tjoades och skreks.
Det kan hända att jag blivit tantig, men jag blir så ledsen när den ena berusade 15-åringen efter den andra kliver på bussen. Full, fullare, fullast... och sen spyr dem. Jag ryser.
När jag var hos min andliga vägledare för ett par veckor sedan sa hon till mig att jag måste börja rensa i mitt liv.

"Liza, du är som en liten kameliont. Du mår som din omgivning. Är någon ledsen blir du lika ledsen och tröstar. Är någon upprörd bli du superarg och tar strid för den personen. Är någon glad skrattar du och mår som en prinsessa. Ser du något hemskt blir du skrämd och kan inte få tankarna ur huvudet. Allt med kropp och själ, med alla sinnen och med all energi. Och där, precis där ligger ditt problem. Du kan inte göra dig av med det svåra. Ser du en sorglig film följer den med dig i flera dagar och inverkar på din tankeverksamhet. Samma sak gäller om någon mår dåligt eller om en närstående blivit sårad. Du känner för och med i en väldigt hög utsträckning.
Du måste ändra. Du måste aktivt omge dig med folk som ger dig en massa glädje och energi, titta på roliga filmer och härliga program. Träna, promenera, njuta... Se inga skräckisar och titta inte på nyheterna. Du blir för påverkad. Låt dig istället påverkas och inspireras av allt som är underbart. Rensa och snart kommer du märka en enrom skillnad..."

Hon hade helt rätt. Precis sådan här är jag. Missförstå mig rätt, jag blir ju inte full när jag ser fulla tonåringar, men det tragiska i hela situationen påverkar mig, lite för mycket. Jag blir nere och sen börjar jag grubbla... Men det härliga är ju, att när jag ser eller upplever något positivt har det samma effekt. Det påverkar mig fullt ut. Folk kan ibland störa sig på att jag allt som oftast säger "Det har var det godaste jag har ätit!" eller "Det här var det bästa jag har hört!" Jag slänger mig med superlativen. Inte för att det är ballt utan för att jag verkligen tycker så. Nu är nu och säger jag att det är det bästa eller det godaste så är det väl så. Av de upplevelserna jag kan minnas.
Men, nu rensar jag, spara härligt, släng ångestladdat. Jag rensar och rensar, för fullt... men det är lättare sagt än gjort... Rötterna sitter hårt. Men jag rensar, det gör jag...