Idag skulle jag vilja ge er en lista. Den blir kort, men jag lovar att det den mest glädjefyllda listan jag någonsin producerat. Det är en lista på saker som ger mig den där härliga känslan av lycka. Ni vet, den där känslan som pirrar till någonstans djupt inne i kroppen. Precis innanför magen och sedan tar den sig uppåt, till munnen som börjar att le och till ögonen som börjar glittra... Den där känslan som man känner när man är sådär tokigt nykär. Samma känsla som förhoppningsvis infinner sig 10 år senare när man ser sin andra hälft tvärs över rummet och det börjar pirra igen. Munnen ler och ögonen glittrar. Samma känsla som man känner när man står på den perfekta scenen och känner att nu är NU!! Att ögonblicket är fantastiskt och att just det här ögonblicket känns i varje liten kroppsdel. Ni vet, när man ska träffa någon man tycker så fantastiskt mycket om och man står där och väntar, plötsligt ser man denna någon komma gåendes mot en och det spritter, pirrar och surrar i hela kroppen. Ni vet, de där ögonblicken som gör livet så underbart. Jag vill ge er två sådana ögonblick från dagen som precis gick ...
- Idag var jag på min farmors generalrepetion i Dalsjöforsparken. Min farmor är 89 år gammal och aktiv i PRO. Och vad dessa människor, dessa underbara, glada, äldre men ändå så unga människor ger i sin alldeles egna föreställning är fullkomligt unikt.
Jag var inbjuden att titta. Det var bara jag. Ingen annan. De spelade bara för mig i en hel timma. Kören sjöng. Gamla härliga melodier, schlagers, egenkomponerade texter, kupletter... De sjöng, som det kallas, av hjärtans lust. De står inte vackert uppställda, de står där de vill stå. Så länge de står på scenen får de stå precis som de vill. De sjunger, de gör rörelser och de skrattar... Solonummer varvas med enkla sketcher, små monologer och körnummer. De kallar det för soarée och själva premiären går av stapeln på måndag klockan 15 i Dalsjöforsparken. Inför ett fullsatt PRO-möte såklart.
Det är svårt att beskriva det man får uppleva när man sitter i publiken för ett sådant här event. Men jag ska försöka...
Man upplever glädje och enkelhet när den är som allra härligast. De spelar och sjunger för att de fullkomligt älskar de. Och det märks. Att lilla Dalsjöfors åstakommer något så stort är fantastiskt. För de gör allt på egen hand. De övar ett helt år och sen kör de. Och de gör de så bra! Och mitt bland alla står min lilla farmor, hon som har sjungt i kyrkokören i 40 år, som nynnat mig till sömns så många gånger, som satt på Wallmans Hbg i februari tidigare i år och grät för att hon var så lycklig. Där stod hon idag och sjöng "We are all the winners" tillsammans med ett helt gäng underbara pensionärer. Känslan som spred sig i kroppen på mig är obeskrivlig, jag blev så varm och så lycklig och så stolt. Min farmor represtenterar allt jag vill vara och allt jag vill bli. Hon är så unik. Och hon är min bästa vän... Min farmor och Dalsjöfors PRO, ni är fantastiska!! På måndag ska jag tillbaka, men då är det föreställning på rikigt... - Mitt andra glädjeämne heter Molly. Hon är min systerdotter och jag älskar henne så mycket att det gör ont i bröstet. Idag gosade vi... Hon gnuggade sin släta, fina lilla kind mot min och sen fick jag en riktigt blöt puss... Mer än så behöver jag inte skriva. Hon är ett litet underverk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar