Idag har vi varit på lekplatsen och grävt och gungat gunga. Det var ett tag sedan jag var på en lekplats, men det var riktigt roligt. Jag tror att jag och syrran idag gick under begreppet "Latte-mamma" och "Latte-moster" - vi smuttade latte medan Molly hade händerna fulla av ... ja, allehanda ting, som man INTE ska stoppa i munnen ... Men jag måste säga att jag beundrar Therese. Hon har verkligen kameliontögon. Hon ser Molly vart än hennes små ben för henne och hon är framme på en halv sekund om fröken Bus skulle hitta något smaskigt som inte är mat att stoppa i munnen. Mitt i denna Stålmannen/Stålmamman-aktion är Therese dessutom tok-gravid. Men med en kaffe i ena handen, Molly på den andra armen och den fria handen på barnvagnen är Therese som en multimaskin. Hon fixar allt. Jag blir så himla stolt. Hon är precis en sådan mamma som man ska vara, som man vill bli, en dag ... Men så har hon också världens solstråle till dotter. Skriker aldrig, skrattar jämt och när hon ser på en med universums största, blåaste ögon finns det inget försvar. Man faller som en fura. Kärlek när den är som allra renast. Jag är en vansinnigt stolt moster och snart kommer det ytterligare ett underverk ... Livet är mäktigt ibland ... I Mollys ögon finns inga bekymmer. Så när jag ser in i hennes försvinner mina också. Hon visar vad som är viktigt ... på ett fantastiskt lätt sätt ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar