Diggiloo ...

Igår var pappa och jag och såg Diggiloo på Tjolöholm Slott en bit söder om Kungsbacka. Jag har aldrig sett en sådan typ av konsert förut så jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig, men det blev en härlig kväll. Framför allt blir man alldeles matt av dessa fantastiska musiker. Vilka konstnärer, helt enormt. Ett par minnen tar jag med mig från konserten igår...

1. Bara det faktum att jag och min pappa gjorde något tillsammans som INTE inkluderade att köra möbler till höger och vänster är en ganska härlig känsla...
2. Vi kom en halvtimma försent (mitt fel, körde vilse från Kristianstad och ja... tala inte om eländet) men fick en första klassens parkering tio meter från entrén. Ibland ska man ha tur... ibland...
3. Brolle. Jag vet inte vad jag hade väntat mig. Jag visste att han var bra och att jag verkligen gillar hans röst, men det jag fick se och höra igår var bortom allt jag förväntat mig. Han ställer sig mitt på scenen, ensam, och river av "Show must go on" och fullkomligt äger. Tonerna är klockrena och lidelsen är så närvarande att jag satt och rös. En livsfarlig låt. Man får inte göra den om man inte knäcker. Jag trodde aldrig att just Brolle skulle göra det, men banne mig. Jag spontanställde mig upp efteråt och applåderade. Det var så in i ******** bra!!
4. Jessica Andersson. Jag vet inte om någon av er har läst boken hon släppte i våras. Den handlar om hennes liv och hennes uppväxt, och jag kan lova att den berör. Niklas Strömstedt läste boken och skrev en text som utgick från vad han läst med temat "Från en stor tjej till en liten tjej..."
   Utan att nämna varför tog den här sången tag i mig på ett sätt som jag alltid vill bära med mig. Den säger så mycket. Kanske inte till alla, men den säger allt till mig. Allt. Så jag lägger upp den här... Hittade ett klipp på youtube. Det är kass kvalitet, men man hör texten och den är det viktiga. Hon gjorde samma sång hos Lotta på Liseberg ikväll, tillsammans med Niklas. Läggs det klipper upp på internet kommer jag att byta till det. Men nu sålänge blir det såhär...
   Jag vet att inte Jessica läser min blogg, men jag vill låtsas att hon gör det nu...
   
   Tack Jessica, för din bok och för den här sången ... Båda har slagit rot hos mig och växer för att stanna ...