Idag har jag dansat som aldrig förr. Jag har i mitt stilla sinne trott att jag inte alls var bra på det här med dans, att jag mest var en liten maskin som var bra på att härma rörelser. Att jag kanske skulle bli lite bättre av att gå den här Bounce-vackan... Men idag kom allt tillbaka! All glädje jag kännt inför dansen som varit lite frånvarande under ett par år kom som en blixt från klar himmel. Benkes klass var otrolig och Alvaros minst lika bra och jag var så nöjd med det jag presterade. Och tro mig, jag är aldrig nöjd... Men idag var det som om endorfinerna tog över hela min kropp. Magiskt. Och jag kände en ofantlig lust till att bara få röra mig ännu mer. Att aldrig sluta. Jag hade glömt vad dansen gör för mitt sinne och min kropp. Dans har så länge varit en jobbsyssla att den har förvandlats till just det. Ett jobb. Men idag fanns bara glädje, helt enormt!
Efter Benkes klass, som var den första för dagen, gick jag och satte mig på Espresso House på Odengatan och drack en latte och där hände nästa grej ... Jag vet inte vad min själ har varit på för retreat, men den fick en total nytändning idag ...
Igår hade jag en liten dipp, ingen stor, men tillräcklig för att jag skulle känna mig som en rätt ynklig själ.
Men idag, precis när jag satt där med min latte, som i ett trollslag, fick jag en slags uppenbarelse. En otroligt stark känsla infann sig, som sa mig att allt kommer att bli så bra. Genom att släppa min oro skulle allt falla på plats. Jag kunde inte ta miste på den känslan, för den var så definitiv. Den var helt och hållet självklar. Och trots att regnet stod som spön i backen så gick jag tillbaka mot Balettakademien och jag log, hela vägen.
Jag vet att det låter knäppt, men precis så här var de. Och sen gick jag till Alvaros klass. I onsdags satte jag inte ett enda steg när vi hade honom, jag var så förbannad och kände mig totalt värdelös. Idag var det som hela kombinationen bara fanns där. Jag har aldrig kännt mig så säker på någonting. det var som om något börjat glöda inom mig och jag kunde inte sätta stopp. Jag svettades och jag dansade tills jag inte hade ett uns energi kvar. Det enda som fanns var eufori. Och jag kände mig allt annat än värdelös, tvärtom.
Sen gick jag och Lorraine på bio, mysigt värre, och nu sitter jag här och berättar för dig ... Vi har druckit te och ätit brownie och inatt tror jag att jag kommer sova som en prinsessa. För den här dagen vill jag spara. Den ska jag sova så gott på. Min tro är nu helt rotad igen, allt kommer att bli så bra. Hur livet än faller ut så kommer det bli underbart. Det blev jag lovad idag. Och det löftet tror jag benhårt på ...
2 kommentarer:
Var det där att fatta dig kort? ;) Du e för go!
Kram
lisa! jag blir så glad av att läsa allt fint du skriver! det är som vacker inspiration för min arma själl.. :)
Skicka en kommentar