29 minus....

Dagarna går och om bara några stycken är det jul... Känns så konstigt. Det är så mycket som har hänt sedan förra julen och så sitter jag här... i Åre. Utan möjlighet att ta mig hem till årets (enligt mig) viktigaste dag... För mig är julen så speciell. Doppet hos farmor, julklappsleken och så midnattsmässan i Toarps kyrka. Det får bli midnattsmässa i år också, men här. I Åre kyrka i stället. Jag måste liksom ha någon form av riktig julkänsla. För jag kommer att sakna min familj så mycket att jag måste ha något som är lite som hemma. Så midnattsmässan är ett måste.

Men det är så vackert här uppe. Vill man ha julkänsla är det bara att titta utanför dörren. Åreskutan och den vita snön gör att allt är otroligt sagolikt ... Mysigt.

Annars har det inte hänt så mycket... eller jo, det har de. Här om dagen visade termometern på -29 grader. Rackans bananer va kallt de va. Andades man in genom näsan så frös det eventuella snoret man hade till is-snor. Och detta är inget skämt. Så var de... Is-snor-tappar... Så lite har hänt. Kylan och lite till... De är lite drama här uppe, men så är ju livet. Dock har vi börjar komma in rutinerna nu. Vilket känns skönt. Jag har hunnit ut i backen två gånger och min dygnrytm är numera helt omvänd. Jag sitter uppe hela nätterna och får panik om jag sover länge på dagarna. Detta resulterar i lite för lite sömn och ja, någonstans där befinner jag mig. Men något som är så cooolt och roligt är afterskin. Gudars va man får sjunga. Det är underbart. Jag tar toner jag aldrig har tagit och all min (något ibland maniska) energi får faktiskt fritt utlopp under en och en halv timma. Jag svettas som Lill-Babs på Bali, men det är så värt de...