Hemma för påsk...

Påsken firas i Dalsjöfors med familjen... eller ja, firas och firas... vi har väl inte så mycket firande direkt. Vi kör ju ganska hardcore på julen så när påsken kommer njuter vi av efterrätten kan man säga...

Min älskade syster är ju nu hemma på en snabbvisit nu innan hon drar ner till Kreta för att uppleva sin allra första Sunwingsäsong. Det här är första gången som jag faktiskt kan säga att någon följer i mina fotspår, för hon gör ju de. Det känns stort. Och jag är mäkta stolt, de ska ni veta. Och jag ser så fram emot den 4 juni då vi åker ner för att hälsa på henne och ska kolla show i en hel vecka. Känns så konstigt att det nu är jag som ska sitta i publiken... Men det känns också helt fantastiskt. Jag kommer säkert att fälla många stolta storasystertårar under den veckan... det kommer bli underbart, de vet jag.

Lilla My och jag...

Så. My var nere i Helsingborg igår och såg sin åttonde show. Inte helt kasst jobbat. Och i förmiddags styrde bilen från Skåne och upp till vårt älskade Västergötland och Borås.

Men ingen bilresa utan paus...
Och vi är bra på paus, så bra att vi idag valde det ultimata raststället på vägen mellan Hbg och Borås - Tre Toppar i Varberg. Glassens Mecka...
ÅHHHHH! Både jag, My och Robert lassade in varsin jätteportion och satt sen där nöjt i solen och välkomnade våren i fullaste glasskoma.

Sen bar det hemåt. Och när väskorna var inburna och en välbehövd kopp kaffe var uppdrucken tog jag och My oss ut på en riktigt skön långpromenad. Den gamla, goa Skänstarundan. Bor man på landet så gör man och Skänstarundan är något man inte får missa när man är i Dalsjöfors...

Väl hemma väntade mamma med vårt firande, efterrätten som jag nämnde förut. Eller ja, efterrätt... de ju riktigt mat vi snackar om. Ja, i alla fall... Det blev ett jättegott påskbord med både Jansson, ägg, prinskorv, köttbullar, skinka och sill... Mamma, hon kan hon!

De är skönt att vara hemma. Länge leve landsbygden!