Jag tror att jag har haft det med mig det sen jag var liten. Så fort solen sken kommenderade min mamma ut mig och min lillasyster. Ut och lek i solen! Och sen har det liksom varit så. Så fort solen har visat sig har det börjat krypa i benen. ut ut ut ut... så idag bär det ut i vårsolen.
Planen är att först ta en lång promenad och sen ska jag sätta mig på Espresso House vid hamnen med ett par magasin och en god latte och mysa ända tills det är jobbtajm. Vänner/Friends hade Cenral Perk, jag har Espresso House vid vattnet. Jag är så mycket stammis nu att jag får ett glatt, igenkännande "Hej!" av föreståndaren varje gång jag entrar dörrarna och min beställning kan han som ett rinnande vatten. "En stor latte på lättmjölk" Jag kan nu titulera mig stammis!
Men innan jag rusar ut i mysvåren skulle jag vilja visa er mitt innersta. Ja, det är sant. Det som aldrig förändras och som jag förmodligen bittert kommer att hålla fast vid intill slutet.
Min matkasse. Jag går alltid samma runda i affären och jag avslutar alltid på vårt torg här utanför där de säljer allsköns frukt och grönsaker och samma sak skedde idag på morgonkvisten...
Mitt innersta, se och beskåda:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar