Den bästa Wallmanskvällen...

på väg in till Queenfinalen...

Då ska jag berätta lite om gårdagen på jobbet...

Det var, utan tvivel, den bästa kvällen på hela säsongen (med undantag för branschkvällen i oktober, men den kan man inte räkna me...) Det var ungefär 240 personer bokat, bara de är en ultimat summa folk, inte för många och inte för få...

Och man kunde nästan ta på den glada och positiva stämningen som fanns i lokalen. Från första till sista numret var det totalt party och publiken fann inga gränser. I de två sista numrena - Discot & Queen stod ALLA upp. ALLA!!! De dansade, klappade, sjöng med och känslan var obeskrivlig. Eufori kan man likna de me...

Det var som Alex Falk hade sagt - Gala!!!

Och folk var inte odrägligt fulla utan de hade bara skitkul helt enkelt... Jag kommer verkligen att ta med mig den här kvällen... ska stoppa in den långt bak i huvudet och ta fram den, den dagen vi har 50 pers i lokalen som inte säger flaska... ;-)

Och ytteligare en rolig grej var att en av mina gäster, en medelålders mycket trevlig man, bad mig spänna mina muskler. Ja, det är sant! Han tyckte de var så häftigt att jag kunde bära så många tallrikar trots min ringa storlek... Så skrattandes hivade jag fram min lilla pinne till arm och han fick kolla in min lilla puttekula till bicep... Otroligt roligt! Jag har aldrig blivit ombedd att göra något sånt förut, men jag tog det som en komplimang.... - Ingen dålig puttekula! ;-)

Och en sak till... I fredags kom det en man till Wallmans. En gammal vän till familjen som jag inte har sett på nästan 12 år... Han hade åkt ner bara för att se mig och det var nästan så att tårarna började rinna ner för kinderna när vi sågs foyern. Och med sig hade han en underbar bukett med både liljor och rosor. Den står på hederdsplats i vardagsrummet och doftar himmelskt. Tack Thomas för att du kom, jag blev både rörd och glad... tack...