Igår hade jag ett sällskap på 12 personer (plus ett par andra, men skit i dem, det är 12-mannasällskapet som är de intressante). Chefen är väldigt tydlig med hela processen.
Maten på en nota, den ska betalas med företagskortet, första rundan dryck på en andra nota och resten av drickat ska alla betala själva.
Okej, tänker jag. Kul. För jag vet att när klockan slår 22.15 och jag lite diskret ska agera indrivare kommer det utbryta kaos. Fulla människor och siffror brukar funka sådär tillsammans. Så jag säger i början på kvällen. Försök nu att komma ihåg vad ni dricker, så blir det mycket lättare sen! JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA, säger alla och viftar lite med glas och händer.
De beställer och betäller, kvällen rullar på utan smärre problem, men så kommer stunden när allt ska betalas... Alla drar och sliter i den stackars lilla notan som flyger som en annan pappdrake mellan allas alkoholfuktiga händer och efter många om och men SKA allt vara betalt. Jag och chefen räknar samman allt och finner, tills hans, men inte till min stora förvåning att det saknas 550 kronor...
För på något underligt sätt saknas det alltid pengar när man ska dela en stor nota på många lite halvfulla personer. Konstigt scenario, men sant. Man kan själv ha dricksat 200 spänn, men ändå saknas det lik förbannat pengar...
Chefen blir irrirterad på sina anställda och börjar basunera ut meningar som "Har alla betalt?" "Vem är den skyldige?" "Har ni snålat?"
Jag står bara jämte och ler inombords - allt var liksom förutsägbart. Till slut lullar inte liten tjej framåt och säger med lite halvotydlig stämma "Det kanske fattas pengar för att jag inte har betalt våra vinflaskor???" - Nämen????
Och så blev allt frid och fröjd. Chefen slutade svettas och alla blev nöjda. Men visst är det konstigt? Att det nästan alltid fattas pengar när det gäller lite större sällskap? ;-)
Livet är fantastiskt och alldeles för kort och värdefullt för att klagas på. Varje ögonblick räknas och det som verkligen spelar någon roll är att vara lycklig...
6 kommentarer:
Haha.. ja, de här fenomenen känns verkligen bekant!! Förstår inte alls hur de lyckas "glömma" en del att betala. Konstigt!!
Vi ses i morgon på festen!
Oh, herregud!!! Kommer du oxå??? Va kul. Ska säga till mr. Smutt att du är på ingång. Ni/Vi blir ett jäkla gäng imorrn. KUL!!!
Ja, det känns ju verkligen igen! Jag hade liknande scenario härom kvällen, fast då var det två st som hade delat en vinflaska och jag hade full koll på vilka dom var. Så när jag lämnar notn börjar dom smyga därifrån! Jag frågar om dom inte ska betala, - Jag tror det, svarar hon.! Det slutade med att jag fick haffa dom i baren senare för att få don att betala.
Jag kommer tyvärr inte imorgon, hade varit jätte kul att se dig, men jag hoppas jag får chansen nån annan gång. Har inte riktigt energin att åka ner. Men stort Lycka till!
Halleda.. Visst var var man en i sällskapet, klockren kväll. Ni på Wallmans är helt fantastiska! Ta beställning, springa och hämta, vara glada, byta om, sjunga, svettas, på med lite parfym och sen ut i salongen igen. Imponerande!
Kul att du nästan direkt efter showen går in och skriver blogg, väldigt ambitiöst. Sen verkar du ha några nattugglor som läser de du skriver, som Marit 04:08!
Wallmansartist måste vara drömjobbet, om man ändå kunde sjung (visst alla kan sjunga, mer eller mindre bra bara..). Kanske ska börja som diskare och stå och "små-lala" lite!
Full rulle ikväll igen antar jag, charma folket!
Ja du Joel, jag är en intensiv liten bloggare... Snabb som tusan med att uppdatera.
Ni var ett jättefint gäng att ha hand om, så det var bara kul! Antar att du själv känner igen momentet med att det aldrig riktigt stämmer när flera personer ska lägga ihop. Ett klassiskt scenario...
Va kul att ni hade trevligt! Välkomna tillbaka!!
Känner mig väldigt träffad här.:D HAHA Efter dom vinflaskorna var nog inte uppmärksamheten på topp och jag hade inte en susning om att vi ens höll på att betala vår dricka-nota. Hoppas det inte ställde till alltför mycket ;)
En mycket trevlig kväll var det!!
Skicka en kommentar