High School Musical... o så lite hämnd ;-)

Fattig som man är får man invänta rika släktingar när det gäller vissa äventyr. Ett av dessa, som jag väldigt gärna ville gå på var High School Musical på Nöjesteatern i Malmö. En produktion som jag i ett svagt ögonblick sökte till. Och då menar jag verkligen svagt. Helvetesresan från Sälen är inte ens värd att tala om. Har aldrig presterat så kasst på en audition någonsin, så jag kunde inte ens bli ledsen när jag fick nej. Men strunt samma, jag ville se musikalen. Så var det! Och min lite tätare syrra visade sig villig att hosta upp biljettpengarna, och det tackar jag allra ödmjkast för!!!
Det var verkligen skitbra. Superduktig cast, snygg scenografi och ett par riktigt coola scenlösningar... så jag kan inte göra annat än att rekommendera den varmt. Alla var grymma, men det fanns en riktig stjärna. David. Han jobbade på Wallmans Hbg förra året och hade huvudrollen som Troy. Snacka om starquality -det känns som om han har hamnat i sitt rätta element. Riktigt bra!!!

Men bara att få komma iväg på en uppsättning kändes sjukt lyxigt. Få sitta och titta och njuta, och framför allt bli grymmeinspirerad. Man känner sig redan laddad inför jobbet på onsdag.

Dessutom har My och jag hunnit klämma oss igenom hela "Tracys hämnd". Jag slår vad om att det är fler än jag som har sträckläst romanen med samma namn av Sidney Sheldon. Andreas köpte dvd-boxen för någon månad sen, och nu har jag o syrran sett hela serien. Jag älskar 80-talet. Det är något fulsnyggtcooltballtöntigt över alltihop. Och Tracy, hon är lätt 80-talets Carrie Bradshaw!!! Se den, eller ännu hellre -läs boken. Det är egentligen ganska galet. Att en gubbe som Sidney Sheldon kan gestalta kvinnor så jäkla ingående.... det tåls att tänka på.