Klumperier
- Att stöta till och krossa två stora två kolossala flaskor soya mitt på ett tokfullsatt East i centrala Borås var den första av klumpverk. Att ägaren dessutom bjudit mamma och mig på lunchen gjorde inte saken bättre.
Tänk er själva - en gratisätare som sprider soya över hela golvet... inte helt ok... - När jag senare berättar för en vän om incidenten på telefon och beklagar mig över min pinsamhet, dumhet och klumpighet följs historien av ett plötsligt "AAAAHHHHH!!"
(jag har snavat i trappan och ligger platt som en rödspätta på golvet i tv-rummet)
Störerier
Tåget ner till Helsingborg var tröttsamt fullsatt idag. Jag satt ihopkurad övanpå mina fyra väskor samt skidor som en annan pusselbit i 2 timmar och 40 minuter. All världens muppar och miffon lär ha bestämt möte i min vagn denna dag. Det fanns ingen hejd på cirkuskonsterna. Där fanns:
- Två äkta och fullkomligt verkliga nördar som inte kunde bestämma sig för om de skulle kolla på Matrix 1, 2 eller 3... Detta var en diskussion som på gick läääääääääääääääääänge... sen kollade de på filmen, tillsammans, på en Iphone och skrattade något slags skratt som var mer som ett läte... ett djurläte utan andetag. Innan dess hade de beklagat sig över SJ som var "utsugare" och hur "utsugit" det var att de skulle behöva sitta på fällstolar...
- Där fanns två 13-åriga tjejer som skulle undersöka hur högt det gick att skratta samtidigt som man provande det "läskiga" i att hoppa upp och ner i tågvagnen. När de tröttnade på detta började de hälsa alla på- och avstigande passagerare med högljudda "HEJ hihi" och "HEJDÅ hahaha".... efter det steg det på en hund som de valde att gulla sönder resten av resan...
- Där fanns damen vars dag var helt förstörd av "hyndan till konduktör". "Tänk att man nästan ska behöva få dörren i röven! När hon kommer hit ska hon få på plytet, hyndan!!!"
Vem av oss i vagnen hon pratade med vet jag inte. De spottbeklädda meningarna frustades ut likt duggregn med småblixt precis när hon stigit på vid Falkenberg Station.... - Där fanns otaliga ungdomar runt 13... varför låter de så mycket? Eller är det jag som blivit gammal? Men jag uppskattar när det är lugnt och tyst på tåget...
Att det sedan väntade en feldebiterad mobilräkning på över tusenlappen innanför dörren när jag kom hem gjorde inte saken bättre. Jag var tvungen att powerwalka mig andfådd men det hjälpte faktiskt.
3 kommentarer:
Jag är glad att du är vid livet... =) Tat lugnt, nästa år blir bättre
Åh.... tycker synd om dig stackare..
Pöss
Skönt att du klarade resan och ja Liza om 13 åringar är högljudade, jag vet inte hur många ggr man får dämpa Jesper o hans kompisar.
Hoppas du får ett lika lyckat år som förra och många lyckosparkar till dig och Andreas.
Kram Lena
Skicka en kommentar