Julkänslan finns bland kassamaskiner och paket...

Igår var jag ledig. Då pyntade jag. Eller ja... pyntade och pyntade. Jag hängde upp en stjärna i fönstret och flyttade runt lite ljusstakar. Men ändå... Det kändes som om jag pyntade. Och det var härligt. Julen är den bästa tiden på hela året. Men i år blir det annorlunda.

Ända sedan 1998 har jag tillsammans med mina systrar jobbat hos mamma och pappa under december månad. Och det har liksom varit vår familjejul, jobba jobba jobba. Varje dag, hela månaden.

Min familj jobbar i år också, men inte jag. Jag finns ju här i Helsingborg och vet ni vad? Jag saknar Cervera, riktigt mycket. Jag saknar att träffa kunder, råda kunder, nalla pepparkakor på lagret och slå in hundratals paket... Så det är med ett styng av sorg som jag skriver det här. Det trodde jag aldrig, att jag skulle sakna julruschen i Borås och Göteborg. Men här sitter jag nu... och längtar som sjutton, till stressen. Är jag konstig då?

Hur ska jag hitta julstämning i år? Jag måste komma på ett nytt sätt... Så.

Igår började jakten efter julfeelingen. Jag och Evelina tog på oss alla vinterkläder och begav oss ut på stan och på julmarknad i Helsingborg. Jag tänkte att jag kanske skulle komma hem med ett par julklappar, men inte. Än en gång kan jag slå fast att jag är min fars dotter.

Med i påsen hem fanns nämligen.... Korv.

Ja, jag är en likt min far en korvälskare av rang och när mannen med skinncowboyhatten visade upp alla delikatesskorvar med smaker från älg till brännvin så kunde jag inte så emot.

En hemmagjord ölkorv och en skånsk brännvinskorv fick följa med hem till Sadelmakaregatan. Och lite ostar (pappa hoppar väl av glädje nu) - en hårdost och en "mogen" brie och sen fick det bli en påse vinterté också....

Så till otaliga tända ljus igår kväll radade jag upp mina delikatesser och mumsade sedan korv pch ost till Wallander på tv4 samtidigt som min adventsjärna sken av glädje i fönstret... lite julstämning kom allt, men det är ändå inte detsamma utan Cervera...