Dusch-tankar...

På senare tid har jag haft lite tid över... och de va ett tag sen. Har ju varit en smula upptagen de senaste åren, men nu fick jag helt plötsligt lite andrum. Oplanerat, men ändå på något sätt helt rätt i tiden. Under några veckor har helt plötsligt perioder av kvalitetstid öppnats upp för mig. Och med den har jag fått chansen att faktiskt öppna ögonen lite. Ni behöver inte vara oroliga. Det här kommer inte bli ett djupsinnigt inlägg. Ett om livet och meningen och lyckan och bla bla bla... Jag menar mest att jag har börjat uppmärksamma och verkligen tänka på saker som jag aldrig hade märkt innan. Småtrams... som är just det, trams, men så otroligt roligt när man tittar lite närmre på de... så.

Idag var jag på gymmet. Tog en klass Body Combat. En kanonträningsform. Hur som helst, de va inte poängen.

Minns ni när man gick i skolan och skulle duscha efter gympan? Eller i och för sig, de här duscharna finns kvar på lite badhus nu också tror jag. Duscharna var i alla fall sådana att de fanns ett munstycke i taket och sen skulle man liksom trycka på en knapp för att vattnet skulle komma. Knappen var nästan jämt ganska trög och när strålen väl kom så var den ofta intensiv och nästan alltid iskall. Ville man inte väta håret fick man vara blixtsnabb att trycka och sen UT med huvudet så att man inte blev blöt. I skolan va ju ändå frissan ganska viktig. Och sen stod man där, i någon slags limbo-pose, lite halvspänd och väntade på att vattnet skulle bli bara lite varmare innan man utökade sin limbo och duschade i den konstigaste positionen någonsin fötterna och kroppen i vattenstrålen och huvudet utanför. Gud nåde om jag får vatten i håret!!!! (Man hade ju trots allt bara 20 minuter till nästa lektion. Det finns väl ingen som hinner föna och fixa på den lilla tiden...) Allt detta under högst 15 sek, för sen var det dags att åter trycka på knappen. Varför spolar de där kranarna bara 15 sek? Och knappt de. Vem hinner tvaga sig på så liten tid?

På mitt gym är det helt andra duschar. Multi-funkitonella-top-advanced-high-tech-duschar. Första gången fattade jag inte ett skit. Jag bara glodde, eller ja... kisade, jag ser ju som en 80-åring dessutom. Det fanns ingen trög knapp att trycka in... Inte ens en knapp. Däremot två "touch-funktioner" med två olika munstycken på. Det ena gick till munstycket i taket och den andra till duschslangen man kunde hålla i. Ahhh!! Smart! Nu slipper man ju limbo-posen om man inte vill bli våt i håret. Jag hade ingen 20-minuters-rastursäkt. Jag ville bara INTE bli våt i håret. Så jag greppar slangen och trycker på den touch-funktion JAG anser se ut om slang-munstycke-touch-funktionen.

- GAAAHHH! Fel knapp. Iskallt vatten träffar mig som en chock i huvudsvålen och jag hoppar ur duschen under ett lätt ahhhh-ljud. Sen står jag där. Jag kommer inte åt den andra touch-funktionen med rätt munstycke för nu skiljer en minst sagt tät vattenmassa min kropp från dusch-kontroll-panelen. Jag vill ju inte bli våt i håret.... Så jag väntar. Det ska ju ändå bara ta 15 sekunder, sen slutar vattnet... Eller? Nej, numera har de utökat duschtiden... tack tack. Till, ja uppskatningsvis, 2 TIMMAR! Nej, kanske inte riktigt, men i alla fall till 1, 5 minut. Vilket kändes som två timmar. Där stod jag och väntade. Som ett annat fån. Att jag bara kunde bytt och tagit duschen intill slog mig inte alls... Vad som däremot slog mig efter dessa 1,5 minuter, var att jag är ju redan helt genomvåt i håret. Av min lilla högtryckschock... Så jag träder helt enkelt in i duschen. De är väl lika bra att gå all in.

Väl därinne märker jag att man kan reglera temperaturen också... med en liten lätt touch.

Bra grejjer, de här nya duscharna...

Sådana små saker märker man av och lägger på minnet när man har mycket tid att bara vara i. Mycket härligt...