Caracola - gamla och nya precis innan konserten...
Det var längesen jag var så laddad inför något som jag var igår. Klockan 16.00 tittade jag upp till Emma på Björn Axen, inget vin denna gången... (jag blir ju för sjutton berusad på ett endaste litet glas nu för tiden, och har man betalat 1000 spänn för en biljett vill man ju inte ha upplevt de kronorna genom en vinridå, inte jag i alla fall...) Väl där blev det lite piffande, jag hade inga "piff-grejjer " med mig så jag försedde mig med testprodukter på salongen, inte fy skam alls...Sen bar det iväg till Vapiano och Gamla Stan för en bit mat. Jag hade, som vanligt, inte ätit mer än en fralla vid frukosten och tryckte därför i mig en hel Calzone plus en tredjedel av Emmas pasta... vojne, vojne... Men!! Gud så trevligt att umgås med alla Caracolorna, alla tre är supermysiga och vrålsnygga... folk vänder sig om och tittar när de går förbi.. igår passade jag på att ta åt mig lite av äran när jag ändå gick jämte... trots att jag kände mig en halvmeter kortare och aningens mindre piffig så låtsades jag att blickarna som kastades lite diskret kanske också var menade åt mig.. man vet ju aldrig?
Men konserten då... Hela "Circusen" med allt vad den innebar.
Storslaget är det första spontana som ploppar ur munnen på mig. Storslaget och magnifikt. Pampigt. Scenen var byggd som tre jättelika maneger precis i mitten. Och där fanns i princip allt som ska finnas på en cirkus utom elefanter. Akrobater, jonglörer, clowner, muskelberg, kampsportsdansare.. till och med en elgitarrspelande dvärg... och dansare. Dessa fantastiska dansare. Man blir hänförd och det rycker i varenda muskel och nerv i hela kroppen. Man vill bara röra sig sönder och samman.
Men allas vår Britney är lite av en spillra av sitt forna jag. Och det är synd...Visst är hon grym fortfarande, absolut. Men det som va DET DÄR hade liksom bleknat... Hennes rörelsemönster, som är det jag avgudar, fanns inte där på alls samma sätt. Det kan ha berott på de 10 cm's klackar som hon envisades med att ha showen igenom. Armarna rörde sig precis som vanligt, men benen... inte alls... Det var en besvikelse. Men en sak är säker, hon radar upp hits, i nya versioner, i balla formationer och när Toxic och Womanizer drog igång var jag i fullkomlig extas. Då var det som det skulle vara..
Sen kan man alltid diskutera huruvida det var playback eller ej... men skit samma. Det är klart att det suger att hon inte sjunger live mer än i en låt, men allvarligt - det var väl ingen som förväntat sig något annat? Inte jag i alla fall. Därför kan jag omöjligt dra ner showen för just det. Det var något som ingick i paketet jag förväntade mig...
Men allt som allt. Storslaget... det är nog det enda rätta ordet.. Men "Live in Las Vegas" är och förblir bättre än "Circus" ... Där hade Britney "det där", det som är det viktigaste hos en riktig stjärna... men jag såg henne, det gjorde jag. Och jag gick där i från med det jag var ute efter... inspiration. Wallmans Åre - ni får se upp... jag är taggad till tusen...
Emma är fotografen fråga... Vi kan tacka hennes zoom för de här bilderna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar