Några ord till natten...

Nu kommer han igen, nu citerar jag honom igen - Coelho... mannen som skriver så att man verkligen känner det han beskriver. Känner det långt in i bröstet. Det här stycket är likt det förra hämtat ur "Elva minuter". Jag hoppas ni ska tycka om det....

"Om jag idag tvingades att berätta om mitt liv för någon skulle jag kunna göra det på ett sätt så man kunde tro att jag var en självständig, modig och lycklig kvinna.
Långt därifrån: jag är förbjuden att nämna det enda ord som är mycket viktigare än de elva minuterna - kärlek.
I hela mitt liv har jag sett kärleken som ett slags frivilligt slaveri. Det är fel: friheten finns bara när kärleken finns. Den som helt ger sig hän, den som känner sig fri, älskar fullt ut.
Och den som älskar fullt ut känner sig fri.
Därför har ingenting någon betydelse, trots allt jag kan uppleva, göra och upptäcka. Jag hoppas att den här tiden går fort, så jag kan börja söka efter mig själv igen - och finna min spegelbild i en man som förstår mig och som inte får mig att lida.
Men vad är det för trams jag sitter och skriver? I kärlek kan ingen skada någon; vi är alla ansvariga för vad vi känner och vi kan inte anklaga någon annan för våra känslor.
Jag har kännt mig sårad när jag förlorat män som jag förälskat mig i. Idag är jag övertygad om att ingen förlorar någon, för ingen äger någon.
Detta är den verkliga upplevelsen av frihet: att ha det allra viktigaste i världen utan att äga det. "