Lugn...

Jag sitter på varma bohusklippor och bara ser ut över havet. Lyssnar och ser... Jag andas frisk luft och solen värmer mina axlar... Här uppe har man inget val. Att slappna av är ett måste, tankarna kommer på köpet... kommer och går... Att höra havet klucka blir som en hjälp till att sätta igång hela processen. Att släppa, att slappna av, att känna efter och att minnas... Hela miljön här uppe uppmanar till barndomsminnen av olika slag. Det finns en uppsjö. Jag är så tacksam över att stugan finns, över att det här alternativet till liv finns. Tar jag någon gång tag i mitt skrivande kommer det att ske här. Blir de någon gång en bok så kommer den skrivas här. Till den här utsikten och med havet kluckande i bakgrunden...