Min läpp(e)

Vad ska jag säga? västkusten är helt enkelt bästkusten...

Vad som inte är så bäst är att mina läppar eller rättare sagt min läppe (folk säger att de heter läpp, men jag säger nej! Mina heter en läppe, två läppar) har blivit attackerade av hemska saker... vaknade imorse med jordens fläskunderläpp PÅ VÄNSTRA SIDAN, BARA??!!! Den liksom hängde lite och var stor som en mindre vindruva, inte helt snyggt... mest fult... eller nej, inte fult heller, den var bara skum och konstig... kändes som om jag varit hos tandläkaren och fått bedövning bara i ena delen av läppen... Och till råga på allt sitter det en inombordare (finne som växer inåt och därför gör sjuuuuuuuuuuuukt mycket ondare, för er som inte är bevandrade i denna underbara värld av ansiktsplågor) på gränsen mellan läpp(e) och hud, den gör galet ont samtidigt som den då intensifierar hela storleken på läppen som redan är lätt abnorm. Någonstans har jag alltid önskat mig en plutig Angelina-mun, men INTE på bara ena sidan.. Och tyvärr, inga bilder... ni får fantisera om detta vidunderliga alldeles själva... Dagens I-landsproblem! ;-)

Nu sitter jag och övar på ett par låtar jag ska sjunga på en begravning imorgon... man blir alltid lite nedstämd av sådant. Samtidigt känns det skönt att få vara med och hjälpa till med ett värdigt avsked... Nu blev jag alldeles nere... måste peppa upp mig lite...

Semester...

... vattnet, solen... Stina ligger bredvid... mysigt...

En stor text...

Det finns en människa som jag beundrar och som jag tycker är en alldeles fantastisk författare, poet och krönikör. Allt han säger eller skriver tar ordet "sanning" till en helt annan nivå. Jag ska klistra in en text här nedan som publicerades i Expressen för ett tag sedan. Jag tycker att ni ska läsa, jag lovar, de är värt varenda minut av er tid. Marcus Birro.

"Jag får en del handskrivna brev från människor jag inte känner. De flesta är fantastiskt uppmuntrande. Ofta är det äldre människor som satt sig och formulerat några darriga rader efter att ha läst en bok eller en krönika jag skrivit. Det säger något om litteraturens makt i vår tid.

I går fick jag ett brev från Stefan i Umeå. Han skriver att han förlorade sin femåriga dotter i leukemi 1976, när han var 36 år. Lika gammal som jag är nu. Hon heter Jenny, hans döda dotter. Precis innan hon dog ritade hon en teckning som han också skickar med. Efter teckningen slutade hon nästan helt att tala och dog strax efter.
Den är besynnerligt kraftfull. En liten flicka som sitter på ett moln blåser i ett sorts horn mot solen som spiller sina strålar över blommor och ett stort träd som fäller löv mot marken. Till höger på teckningen har Jenny ritat en ledsen blomma, med slokande krona. Ovanför allting står det med stora bokstäver JENNY.Det är oerhört gripande. Det är som en modern hällristning, en sorts hälsning från en dödssjuk liten flicka för över trettio år sedan när en pappa i min ålder satt på sängkanten och kände hur all makt rann ur honom, satt bredvid och såg en liten dotter med spring i benen, med så mycket ljus och sommar i själen, dö ifrån honom. Hon sprang inte mer.

Jag har suttit vid begravningsbyråns minsta kista två gånger inom loppet av ett halvår. Läkarna kallade Dante och Liten för "sena missfall." Vi kallade dem redan vid pluset på stickan för "våra barn."Att vara med om denna grundläggande sorg förändrade mig som man och människa. Jag är en annan i dag än jag var den där majdagen 2006. Vi kämpade i två veckor för Dantes liv men han dog när han föddes. Han dog när man klippte navelsträngen.Jag är inte rädd för döden. Jag tyckte bara illa om den.Jag gillar inte hans sneda gula ögon, hans lismande läte, hans förbannat äckliga stank. Jag tycker bättre om livet. Jag gillar att få salt på huden en sommardag. Jag älskar att ta en meningslös promenad i regnet. Jag älskar att skriva mina böcker, mina texter. Jag tror på liv till varje pris. Jag tror på hjärtat så länge det slår. Jag tror på att lilla Linnéa som nu är död sitter på ett varsamt azurblått moln tillsammans med Jenny, med Dante och Liten och jag tror att deras krumma små ben lyfter dem hur högt de vill medan de skakar lite godmodigt på sina vackra små huvuden åt oss här nere, som tror att vi kan avgöra när ett liv inte är ett liv längre, som kallar Gud för "riktlinjer" och som anser oss ha rätten att avgöra när ett liv inte längre är värt att leva.
Vid sorg kanar vi ner på botten av oss själva. Där är vi alla lika. Sorgen är solidarisk. Sorgen är en stillsam smekning. Sorgen är du och jag när vi går upp på morgonen, klär på oss och tar en promenad. Våra liv blir ett sorts trots, en revolt, mot den där lismande jäveln i slängkappa som tror han styr oss som han vill. Men det gör han inte.
I kväll ska jag tända ett ljus för Linnéa, för Jenny och för Santinos små syskon som aldrig fick chansen. Bara genom att sitta stilla och minnas dem ska jag framkalla deras små ansikten i rummet, som dansande minnen om hur starkt livet kan vara, om hur fantastiskt och outsägligt vacker kärleken är, också i våra svåraste stunder."

Lugn...

Jag sitter på varma bohusklippor och bara ser ut över havet. Lyssnar och ser... Jag andas frisk luft och solen värmer mina axlar... Här uppe har man inget val. Att slappna av är ett måste, tankarna kommer på köpet... kommer och går... Att höra havet klucka blir som en hjälp till att sätta igång hela processen. Att släppa, att slappna av, att känna efter och att minnas... Hela miljön här uppe uppmanar till barndomsminnen av olika slag. Det finns en uppsjö. Jag är så tacksam över att stugan finns, över att det här alternativet till liv finns. Tar jag någon gång tag i mitt skrivande kommer det att ske här. Blir de någon gång en bok så kommer den skrivas här. Till den här utsikten och med havet kluckande i bakgrunden...

Popkorn i Julita!

Jamen herrejösses! Idag har jag haft nöjet att leda den kanske vackraste artisttävlingen, i alla fall min lilla programledarhistoria. Julita ligger beläget utanför Katrineholm och scenen var placerad precis intill en alldeles fantastisk herrgård. Grönskan och lummigheten visste inga gränser och solen sken sitt allra vackraste sken... Och när de dessutom är en arrangör som har faktiskt har en ruskig koll på grejjerna känns de riktigt bra!!

Så... grymma tjejer idag igen och vann gjorde en gammal bekant som jag stött på i tidigare talangtävlingar, Malin Rapp. Hon blev så glad över sin vinst att hon började gråta och skrek i högan sky, helt underbart! Precis så ska de vara! Jag fick också en liten tår i ögat av glädjeruset.

Och nu har jag kommit hem. Klockan är 23 ungefär och jag har precis mailat iväg bilder och två blogginlägg till Lingman & Co som en liten sammanfattning av de här båda finalerna. Och nu börjar min absoluta favoritsyssla - INTE! - operation ompackning... gud va jag är trött på att packa och packa upp... men de e tydligen min lott i livet... jag har inte ens haft vett att köpa mig en ordentlig väska. Kuskar fortfarande runt med en fullständigt fullproppad Wallmans-bag, som jag är helt övertygad om kommer göra ett hål i axeln på mig inom den närmsta framtiden...

Imorgon åker jag till stugan... har inte varit där sedan april 2006... det ska bli underbart. Härliga Bohuslän - du är värd denna hemska ompackning jag nu står inför!

intervju, något fåordig, med vinnaren Malins två supersöta döttrar som givetvis satt på första parkett för att hejja på mamma...

Söt!

Kolla va för gosigt som ligger och myser i sätet framför mig på tåget... Hur gulliga som helst... Jag har smygfotat... ;)

På SkyBar!

Efter lite vindrickande på Björn Axen gick jag och Emma och käkade lite italienskt. Gud så gott! Och jag hade sparat mig hela dagen. Hade bara ätit frukost vid 9 på hotellet. Dumt... men! De gjorde ju att maten vid stureplan smakade ännu godare. Och nu, som en liten avslutning på kvällen har vi hamnat på SkyBar ovanpå Radisson SAS för en liten sängfösare innan läggdags på hotellet... Vi har mött upp Emmas kompis Patrik och hans vän.. Supermysigt och så blev de inte toksent. De e bra. Ska upp vid 05.30 ... igen... Nu tar jag tunnelbanan till hotellet, för att jobba lite innan de e dags att nana, hotellet som för övrigt är jättemysigt... Snart är jag där!

Gud så trevligt!

Ja, så sitter man här på Björn Axen och pimplar vin igen... De e fredag helt enkelt, då bjuder man kunderna... och vännerna på vin. De tackar vi för... Tack Emma! Nu ska vi strax gå och äta och de behövs... Efter två klunkar vin har de börjat snurra lite i skallen... de går så fort nu för tiden... ;)

Agendan för dagen..

Nu sitter jag på tåget från Söderhamn till Stockholm har precis styrt upp min dag som komma skall, eller är... eller... ja va sjutton - dagen!!
De blir:

- incheckning på ett hotell som jag inte vet vart det ligger, känns... bra... kan ta en stund...
- springning på stan och kirra mammans födelsedagspresent... det har ngt med spikar att göra...
- middag med fina emma på ett "ekonomiskt ställe"
- parallellt med allt detta - fotboll! Sverige - England...

Popkorn i Östersund

precis innan programstart, jag är laddad! ;-)

Ja... Nu sitter jag på mitt hotellrum i Söderhamn. Mätt efter en underbar hotellfrukost och lite mer utsövd än igår... Jag slog nog världsrekord i gäspning under gårdagen tror jag, men går man upp klockan 04.00 så får man väl räkna med vissa eftergifter... men nu är jag redo att ta tag i den här dagen och detta kommande blogginlägg.

Gårdagen dominerades av resande. Klockan 06.40 gick flyget från Landvetter till Sthlm, där byttes de till tåg mot Söderhamn och väl där hämtade Lasse upp mig och Alexandra (en av de duktiga gästartisterna) och vi puttrade iväg mot Sveriges mittpunkt, Östersund.

Väl framme gästades vi av värme. Scenen låg så "bra" till inne på Expo att solen sken liksom rakt på. Så varmt och skönt var det på scenen! Jag som har vissa transpireringsproblem fick tänka svala tankar för att helt enkelt inte flyta bort...

Vi körde vi igång. 6 superduktiga tjejer som sjöng allt från Gabriellas sång till Hannah Montana (vars namn på låtar jag inte har en aning om, så pass hipp är inte Sandberg...) Hur bra som helst!

Och jag babblade på som om jag aldrig hade fått öppna munnen förut. De blir liksom så. Jag har ju inte "programledat" sedan Seniorchansen i februari så när tillfället nu kom så var jag tokladdad.

Vann gjorde en tjej som hette Marie Stenberg, jättehärlig energi på scenen och stor potential som artist. Grymt kul...

Som gästartister hade vi Alexandra Jacouvido och Erika Sehlin. Fantastiska tjejer som har mycket och många stora saker på gång. Roligt igår var att just ha kommande stjärnor och inte bara helt etablerade. De bjöd på fantastisk sång och är två tjejer som jag VET att vi kommer få se mer av i framtiden, så duktiga va de...


Nu ska jag snart ta mig mot Sthlm igen. Klockan 11.03 kommer taxin och då planerar jag att vara färdigduschad, färdigpackad och dessutom lite promenerad...
Vi hörs ikväll...

Imorgon morgon..

... kommer en liten resumé av en fantastisk dag som var idag... Just nu ska jag sova, de var några timmar sedan. Lilla Liza är trött... God natt...

På flyget...

Finns jag och mina nya tillskott i bokhyllan. Allt signerat coelho, såklart. Alkemisten till vänster och elva minuter till höger... Längtar efter att få sätta tänderna i båda böckerna. Ni kan kallt räkna med fler tänkvärda referat... Men de får bli senare... Nu ska jag bara sluta ögonen och tänka riktigt vackra tankar hela vägen till stockholm och där i från bär de idag vidare till östersund och sommarens första Popkorn-stopp. De ska bli så kul att få ha hand om härliga begåvade barn/ungdomar igen. Jag har längtat! Sådana här tävlingar är bland de absolut bästa jag vet. Blir så stolt och glad av äran att få vara programledare. Spännande... Kommer uppdatera er under dagen... Nu åker vi... eller ja, jag iaf... Helgens lilla turné är igång!

Tankar...

Just nu tänker jag mycket... Det känns som om mina tankar har ställt till med årsmöte mitt i mitt huvud och nu sammanträder de... Inga stora funderingar egentligen, men viktiga för mig, just nu... De handlar om ögonblicket.
Tar jag verkligen tillvara på alla ögonblick som passerar i mitt liv? Alla möten, alla känslor, alla minnen... Upplever jag allt som jag ska? Eller är jag ibland bekväm eller till och med kanske lite rädd, så att vissa ögonblick bara får passera utan att jag någonsin fick reda på vad de kunde betytt? Har jag låtit ögonblick försvinna som kanske kunde fått mitt liv att ta en helt annan riktning?

Jag vill tro och hoppas att jag verkligen tar vara på allt, eller i alla fall det mesta. Att ta vara på precis allt är ju omöjligt. Men jag vill inte sitta där om tio år och tänka "Om?, Tänk om?" Jag vill chansa, vill leva, vill uppleva.. Men gör jag verkligen det? Det kanske räcker att ha ambitionen, att vilja?.. Då kanske man får med de ögonblick man behöver för att uppnå sitt öde.

Jag vill aldrig att något ska vara osagt. Jag vill ha sagt allt, i vart fall till och för mig själv. För känner jag min egen sanning kan jag inte tappa min väg. Ibland kan de komma upp vägskäl där valen blir svåra, där jag inte alls vet vart jag ska gå. Men då måste jag se inåt, till min egen sanning, för någonstans är det ju faktiskt så att Jag är huvudpersonen i mitt eget liv och är jag inte lycklig kommer jag aldrig att kunna göra någon annan lycklig heller... Den egna sanningen är ofta den svåraste, men också den som för oss framåt... hur ont den än gör. Det enda jag vill, är att kunna fånga ett enskilt ögonblick och sen gå vidare till nästa. Uppåt och framåt, aldrig någonsin i stiltje...

Nu blev bloggen med ens lite djupare, men idag var de så jag kände och så fick de bli...
Sov gott allihopa... =)

Midsommar!!!!!!

Hur ska jag kunna sammanfatta en så underbar midsommar? Jag vet inte... vad jag vet med säkerhet är att jag saknat alla de här fantastiska människorna mycket mer än jag någonsin trodde... och jag är så glad att jag fick vara med på underbara Hasslö denna midsommar och förhoppningsvis många framåt...

Wendelsberg är det bästa jag upplevt och hela den där speciella känslan infann sig igen... och de var så härligt. Annikas familj är helt otrolig. De ordnade en underbar midsommarfest som varade i dagarna fyra...

Dagen innan midsommarafton kom jag - middag, vin whiskey, allt som jag nämnde i de tidigare inlägget...

Midsommarafton kom och började somrigt med frukost i solen... sen fortlöpte dagen med allt som hör en midsommarafton till. God mat, fantastiska vänner, nubbe, snapsvisor, lekar, volleyboll, dans kring midsommarstången, bastu, bad och en massa sång och musik. Vi var en hel liten kör från gamla klassen och eftersom Jens är en allsångsledare av rang med gitarren tätt intill kroppen och världens vackraste stämma resulterade detta i timmar av sång och allsköns stämarrangemang, till och med ett par gamla körarr från skolan kom upp...

Sångstunden fortgick hela kvällen och vidare in på natten och Anneli bytte av Jens ett par gånger.. Hon är ju också vansinnigt musikalisk och spelade oss igenom ännu fler låtar.. När natten var till ända hade vi praktiskt taget tagit oss igenom hela ”Den svenska sångboken” ... samt otaliga mängder vin och öl.. Dagen kunde inte blivit bättre...

Midsommardagen spenderades lite inne och lite ute... När de inte regnade var de volleyboll som gällde och när duggandet satte in spelade vi Alias. Detta är ett spel som förekom ofta på internatet på Wendels... Till slut var de bara två lag kvar... Annika och jag i de ena och Jens och Jocke i det andra. För både mig och Jens ligger de mycket prestige i att vinna och de blev ett rafflande upplopp, med högljudda känsloutbrott... Till slut vann Annika och jag, med en hårsmån... men OHHHH så viktigt...

Sen följde pizza och ännu mer volleyboll och när det började skymma satt vi alla åter på altanen med tända ljus och vinglas och Jens med gitarren i högsta hugg... Grannarna trodde väl inte vi var kloka, men skit i de. Det var så otroligt mysigt och jag skulle inte vilja byta bort en sekund...
Dagen idag har ägnats åt sol och vattensport... Jag åkte inga vattenskidor men Jonas, Lisa, Anneli's Jens och Jocke testade.. de va jätteduktiga, men gudars va vattnet såg kallt ut... Jag nöjde mig med att sitta i motorbåten intill och kolla...

Sen efter lunch började alla att fara åt varsitt håll och jag med... och nu är jag hemma hos mamma och pappa med en massa foton och härliga minnen.

Tack alla underbara människor för en otroligt härlig midsommar! Den bästa man kan tänka sig...

Framme på Hasslö...

Sitter i skrivande stund vid ett köksbord, framför ett fönster som vetter ut mot Blekinges skärgård. Det är vackert... Är här för att fira midsommar med gamla, härliga vänner från min tid på Wendelsberg...

Annika och Anneli sitter mitt emot mig nu och det känns underbart. Har inte varit med och firat här på fyra år, men i år är jag här och det med besked... Imorrn ska de plockas blommor, bindas kransar, resas stång och firas med både vänner och Annikas härliga familj...

Sen jag kom idag har jag blivit mottagen som en prinsessa... blivit bjuden på vin, god middag i solnedgången, whiskey (ja, det är sant... ) och nu en sen nattbastu innan det är dags att krypa till kojs och vakna till en härlig midsommarmorgon... Första året jag firar, som jag nämnde tidigare, sedan 2005... och det va här, på Hasslö... Det kommer mer bilder. Imorrn kommer jag uppdatera som aldrig förr... God midsommarnatt på er alla...

Pygmé-Liza...

Läste igår kväll min lillasyrras blogg från Kreta... Hon har lagt ut ett foto (det som ni ser ovan) som både jag och Emma kom att tokskratta åt. Jag ser ut som en pyttepygmé jämte My... det ser nästan konstigt ut, som att någon har klippt ur mig från en serietidning och sen klistrat in mig jämte My... hysteriskt kul...

Vackert... sant.

Sitter just nu på bussen hem från stockholm...
Skulle vilja dela med mig av något vackert jag läste här om dagen. Paulo Coelho står för orden. Jag bara vidareförmedlar... Tänkvärt, vackert...

"Kärleken är alltid ny. Det har ingen betydelse om vi älskar en, två eller tio gånger under våra liv - varje gång står vi inför en situation som är helt ny för oss. Kärleken kan föra oss till helvetet eller till paradiset, men den för oss alltid någonstans. Vi är helt enkelt tvungna att acceptera den, för det är den som ger näring åt vår existens. Om vi vägrar kommer vi att dö av svält medan livets träd håller sina dignande grenar framför våra ögon utan att vi vågar sträcka ut handen för att plocka dess frukter. Vi måste söka kärleken där den finns, även om det innebär timmar, dagar och veckor av besvikelse och sorg.
För i det ögonblick vi ger oss ut för att söka kärleken ger sig också den av för att komma oss till mötes. Och förlösa oss."

Björn Axen får tummen upp!

Efter dagens stadsrunda tittade jag upp till Emmas jobb en stund. Vi tänkte ta sällskap hem så jag tänkte helt enkelt bara sätta mig och vänta tills hon var klar...

Inom loppet av 2 minuter har jag en kaffekopp i handen och har fått glada "Hej!" från var och varannan frisör inne på Björn Axen... 10 minuter senare har jag utökat mitt schampoolager till reducerat pris och ytterligare en halvtimma därefter har jag ett glas vitt i ena handen och mörk choklad i den andra...

"På fredagar bjuder vi våra kunder på vin " säger Emma... jag är ju inte ens kund. Jag bara sitter där... men gudars vilket trevligt initiativ. Jag bara sippade och nickade glatt åt alla flashiga frisörer som gick förbi... Flyttar jag någon gång till Stockholm kommer de garanterat bli Björn Axen som får ta hand om mitt burr. I'm hooked!

Sen gick jag, Emma och hennes kompis Patrik till Fridays och jag klämde i mig ytterligare ett glas vin och världens största hamburgare.. och nu sitter jag här i Brandbergen (som jag fortfarande inte har en aning om vart de e, jag har bara åkt bussen och sen har jag hamnat här...) och är så mätt, så mätt... men mat är ju gott.. På måndag köper jag gymkort, de här är inte okej längre... ska man äta får man träna. Så får de bli!

Kolla in!

Fick precis mms av både Oskar och Jenny som jobbar för Dröse&Norberg som jag arbetade för förra sommaren. Den här affischen hänger i Kneippbyn på gotland just nu. Kul! Jag pryder väggar och tidningar landet runt, från Sälen till Gotland. Känner mig hedrad och jätteglad såklart!

Ben&Jerrys & Coelho...

Idag har jag ätit/druckit/sörplat i mig en underbar skapelse kallad "Coffee Shake" på Ben & Jerry's i Gamla Stan. Både jag och Lorraine satt som hänförda... det va helt otroligt gott. En stark rekommendation från mig. Köp den - ät den - njut den!! Skit i kalorier och points, ta sommaren för vad den är och frossa i milkshake... de e de värt. Det kan jag lova...

Till en helt annan sak... för ett par veckor sedan började jag och min vän Maja diskutera böcker... Jag har börjat bli lite less på Denise Rudberg. Är inne på femte boken i rad nu... och ja, nu kan jag allt om Stockholms överklass... är mätt... typ.
Då rekommenderade Maja mig att börja läsa Paulo Coehlo. Ni vet, han som har skrivit Alkemisten. Jag köpte med mig boken Brida på Landvetter och den fick följa med till Kreta. På två dagar var den klar... och nu är jag inne på nästa bok, Vid floden Piedra satte jag mig och grät.

Jag tror aldrig jag har fått ta del av något så vackert i bokform. I Brida får man följa mystik, magi och den stora eller framför allt - den sanna kärleken. Sökandet efter sin andra hälft... Coehlo beskriver kärleken på ett sätt som nästan får mig att gråta. Det är så otroligt skört, välskrivet och vackert...
Så.. om ni söker härlig, underbar och djup läsning i sommar - jag kan varmt rekommendera Brida av Paulo Coehlo...

Regn!

Det regnar något kopiöst i sthlm idag. Blåser och busar! Jag har precis träffat min fina väninna Lorraine en snabbis. Men tant som man är så ska jag nu ta bussen hem till emma och så ska vi spela bingolotto. Idag blir de vinst. De känner jag på mig... Har dubbellott för säkerhets skull...

Hemma och på väg igen...

Hemma från Kreta. Hemma i verkligeheten...

Just nu är verkligheten den att jag sitter på en "bus4you-buss" på väg mot stockholm och ett par dagar av, ja, det får vi se... börjar ikväll med att se wallmans teatergatans sista show. Har velat se den hela året och nu jäklar!! Det ska bli jättekul, fina Alex blir min date ikväll och jag föutsätter att ordet GALA kommer utbristas både en och två gånger...

För er som inte har rest på det här sättet med bus4you förut kan jag varmt rekommendera de... Underbara säten, ni vet sådär ergonomiskt sköna, massa plats för benen (inte för att jag behöver, men för alla långisar kan de ju va gött...), grym och gratis uppkoppling till nätet, kaffemaskin längst bak och kyl med vatten och cola längst fram, urtrevliga chaufförer... och sen de bästa av allt - De är billigt!! från Borås till Stockholm har jag betalat 224 spänn... Jag rekommenderar alla att kolla bus4you innan ni bokar något annat...

Men hemma som sagt. Jag finner inga ord för hur otroligt glad jag är för Mys skull. Hon har hamnat i ett superteam på en av de absolut bästa destinationerna Sunwing har. Hotellpersonalen behandlar en som familj och man får glada "Jasou!!" vart än man vänder sig. På Rhodos fick man slita sig till respekt, på Kreta får man den tillsammans med en stor portion kärlek och värme serverad på silverfat.

Att hon dessutom är och kommer att utvecklas vidare till en fantastisk sångerska är ett faktum. Jag älskar dig My och jag är så stolt över dig!

Nästan...

De e nästan så man längtar tillbaka till sunwing och allt vad ett showjobb här innebär. Efter att ha spenderat snart en vecka här börjar de rycka lite i solskensnerven... De lever ett så vansinnigt skönt liv här. Bekymmersfritt och avslappnat... Som i en solskensbubbla, så jo, lite längtar jag allt tillbaka...

Lunch...

My är cool, jag är en smurf...

SWR MAK!

Har idag blåst iväg en supershow till! Jag bubblar av stolthet, My är helt enkelt bäst!

Björnshow!

Idag har jag fått träffa Isidor. De e kul... Jag har, av någon underlig anledning aldrig fått träffa henne trots alla mina säsonger på Sunwing... Underligt! ;)

Underbart!!

Så här gott kan man ha de. Jag njuter i fullaste drag. My är en fantastisk artist och jag är så stolt, så stolt. Livet är underbart! Kreta är fantastiskt...

Tittar jag till vänster...

...är detta vad jag ser...

Framme!

På Kreta. Med My. Solsken. Kristallklart vatten. Underbart hotell. Semester...

Ett minne innan...

I söndags träffades vi forna sunwingkollegor en sväng... Precis lagom innan jag själv ska åka tillbaka och checka läget. Världens bästa tjejer - på bilden är sofia och pernille. Jämte mig och ur bild sitter nathalie... SWR Arg anno 2006...

Nu åker vi!

Klockan är 04.30 och vi rullar just nu ut från Dalsjöfors och kör mot Landvetter flygplats. Om bara ett halvt dygn kommer vi befinna oss på kreta. I sol och värme och hos lilla My... Jag är galet trött. Gick och la mig kl 24.00 och släpade mig upp när klockan slog 3.00 3!!! De e då jag brukar somna, iaf vissa kvällar... Vi har fått uppdraget att köpa med kaviar i olika utföranden till My:.. Får se om vi hittar någon på flygplatsen kl 06.00 på morgonen... Jag är lite tveksam... Det känns helt underbart att äntligen komma iväg. Ofattbart, men underbart... Bloggen följer med såklart... Jag ska visa Sunwing från sin allra bästa sida. De lovar jag! Massa kramar till er alla...

Project weddingdress...

Vänster - Kenley, Höger McQueen

Igår såg jag och Patrik på den näst sista avsnittet av Project Runway... Kenley hade gjort en av de vackraste bröllopsklänningarna i mannaminne... Juryn sa att den hade för många likheter med alexander mcqueen, men de struntar jag i... Måste bara visa. Visst är den fin?

Resumé...

Jag är inne på mina sista dagar här i Helsingborg innan en efterlängtad semester... Det ska bli så otroligt skönt att bara komma bort och få lapa lite solsken, läsa en massa böcker och få titta på min fina lillasyster. Nu är rollerna omvända. Det är hon som står på scen och jag som sitter i publiken... och det känns skönt... jätteskönt. Jag ska bara titta, njuta och fälla ett par tårar... Känner jag mig själv rätt så lär jag hulka mig igenom hela veckan. Är så stolt över min syster! På torsdag åker vi, till underbara Kreta... Då ska jag vara gäst på ett Sunwinghotell, kommer kännas helt knäppt... Kanske går jag upp och är med på Minidiscot bara lite, lite... En Lollo&Bernie-dans kan man ju dra av.??.. om "movesen" fortfarande finns i kroppen vill säga...

Annars är jag ganska matt nu... Jag har så mycket känslor inuti och utanpå att jag knappt vet vart jag ska vända mig... men allt det där kommer lägga tsig i takt med att semestern kommer... Det har varit ett omtumlande år, händelserikt på många sätt... sorg, glädje, skratt, gråt, härliga vänner, otroliga möten... vad ska man säga? Inte konstigt att man är lite omtumlad...

Men en sak är säker - Jag ser fram emot resten av mitt liv... det ska bli härligt.

Goodwill...

kallas de här...