Just när jag kände den där goa energin (jag låter som Ernst, hjälp!!!) ska kroppsatan börja protestera med något nytt. Ska man aldrig få vara nöjd?
Tror ni inte att jag sträcker till muskeln bakom skulderbladet igår, mitt i en låtsas-slagsmål...
-/&¤%#¤%R=((?(/(/(&RR!!!!
Kände mig så liten och ynklig och gick och la mig med Voltaren och lite ångest... znark znark...
så vaknar jag och, och, och.... det är faktiskt bättre - inte bra, men definitivt bättre! Jipii!!!
Underbara, lilla återhämtade kropp!
Livet är fantastiskt och alldeles för kort och värdefullt för att klagas på. Varje ögonblick räknas och det som verkligen spelar någon roll är att vara lycklig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar