Det slår aldrig fel. Varje gång jag ser SATC-filmen fäller jag en massa tårar, så också ikväll...Och det är bara lyckotårar, det lovar jag... Det är som att någon trycker på en knapp och PANG så svämmar jag över... Och det finns en specifik scen som är extra utsatt. I slutet av filmen viskar en viss man till en viss kvinna en fras hämtad ur en kärleksdikt av Beethoven. Det är det vackraste jag har hört, och jag fullkomligt skiter i att strofen är hämtad ur en kommersiell film. Det är inte det viktiga... Så nu vill jag avsluta den här dagen med just de orden...
Ever thine,
Ever mine,
ever ours...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar