Jag har suttit med många gånger, doftat och undrat hur illa det egentligen smakar. Mamma och pappa har så länge jag kan minnas älskat surströmming, men jag har aldrig riktigt vågat prova... Men här om kvällen tog jag tjuren vid hornen och gjorde det... bara sådär.
Ute i det fria satt vi, klockan var tolv på natten och showsminket var fortfarande på. Vi åt den konstiga lilla fisken tillsammans med rödlök och gräddfil samt kokt potatis. Så omständigheterna var perfekta. Stora knott överallt, ljum kvällsluft och i det norraste av Norrland. Det var liksom nu eller aldrig.
Jag gillade det! Jag älskade det inte men det smakade inte äckligt heller, det var bara ganska så gott och det räckte för mig.
Andreas höll på att spy, han tyckte det var så himla äckligt och Jenny och Sanne med. Men jag satt där och tillsammans med Erik och Danne så njöt jag faktiskt. Kanske inte så mycket av själva fisken, men av situationen. Det var lite magiskt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar