Imorgon kväll tar jag flyget till vår hufvudstad för att träffa min lille Andreas. Ska bli så skönt. Vi har inte setts på nästan två veckor och jag längtar jättemycket.
Samtidigt har min farmor (min bästis sen 25 år) precis kommit hem från sjukhuset. Hon har ramlat och brutit armen så nu har hon någon slags skena på sig efter operationen... Jag tänker på henne hela tiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar