De är 300 grader på tåget, 350 i min hjärna. Killen mitt emot mig stirrar lite underligt till och från samtidigt som han pratar lite för sig själv. På vägen till stugan hamnade jag mitt emot en kille som ville prata. Hela resan... Jag pratar inte på tåg. Jag pratar så mycket annars. Jag kanske är en smula osocial, men på tåg. Jag vill verkligen inte. Jag vill läsa, kolla film, surfa eller sova. Inte prata. Nu fick jag ta till sovningsknepet, rävsovningen för att slippa... Jag fick artigt prata en stund ändå. Svara på frågor och säga, "jaha, spännande... " tills jag klev av och kunde andas igen. Hur stor är sannorlikheten att samma pratande människa finns på samma tåg tillbaka till stockholm??? Stor, tydligen. För där va han, livs levande, pratande i bistron... "jaha. Va trevligt..." sen gick jag. Tillbaka till min plats... in med lurarna och på med gossip girl... inget prat.
3 kommentarer:
Är helt med dig, prata på tåg...nja inte gärna. Söt du är på bilden, läpbitet och allt! Kram
*asg* gu va du e rolig hahha! Å så himla söt, jättefin bild.
Hils Åsa
Inte undra på att han vill prata med dig när du sitter och kåtbiter dig i läppen sådär ;)
Skicka en kommentar