Zekes på Grönan...

Igår var jag och kollade lite dansband på Grönan. Och inte vilket dansband som helst. De va Zekes. Ni som har spanat in Dansbandskampen har nog lite koll. Viktor, min framtida kollega och en av mina vänners pojkvänner, hans lillebror spelar keyboard, eller heter de synt? Elpiano? Kling-kling-instrument? i bandet ( krångligt? hi hi ) så jag bestämde mig för att haka på och kolla.

Gudars, va glad man blir av de här. Folk har seriöst med sig speciella dansskor till dansbanan. Och alla är så duktiga. Åldrarna varierar och karaktärerna också. Jag satt som fastklistrad. Jag älskar att titta på folk och nu var jag på första parkett. Helt fantastiskt. Man blir verkligen glad. För att de är så glada. De smittar.

Jag vågade inte mig upp och dansa. Inte när folk var så grymma. Men jag hade de bra på min panelhöneplats. Linda, Viktor, jag ... och så Viktors mamma. Värmen var verkligen närvarande och svetten rann på alla dansarna. Det är verkligen fascinerande att titta på folk... Åk till Grönan en torsdag och dansa. Man kan inte annat än älska de...