Tänki, tänki, tänki...

Mitt huvud tänker mycket nu. Oavsett om jag vill eller inte. Jag kan inte hindra att tusen saker poppar upp i huvudet på mig 24 timmar om dygnet. Det kan bero på att det är februari månad. En ganska stressande och konstig månad för oss i den här branschen. Helt plötsligt måste man börja tänka på nästa år. Nästa höst. Vad händer då?

Och på sommaren. Som gapar som ett stort fattigt sommarlov ... men jag har haft enorm tur i år. För ungefär en månad sedan ringde en producent som jag lärde känna under mina säsonger på Sunwing och erbjöd mig ett jobb som vikarie i en showgrupp som heter Milda Makter. Vikariatet sträcker sig från mitten av juni, genom hela juli till mitten av augusti så det kunde egentligen inte vara mer perfekt. Vi börjar att repa i maj och sen tuffar de på. Jobbet är ombord på Birka Paradise, så är ni sugna på att lyxkryssa lite i sommar? Gör de på Birka Paradise. Känns skönt... Än så länge vet jag dock inte vilken scen jag ska stå på till hösten. Men det visar sig. Så länge jag får göra det jag älskar mår jag bra. Så länge jag utvecklas och får göra nya spännande saker är jag nöjd.

Jobbet tillsammans med Milda Makter ser jag fram emot jättemycket. Det känns fantastiskt roligt att få börja jobba med något nytt och annorlunda. Något där humor spelar en central roll. Och tillsammans med helt nya människor. Jag ska till och med få uppträda på Pride-festivalen. De ni!!

Så jo, det känns bra. På jobbfronten känns de som om allt puffar på i rätt rikting. Jag har en pirrande känsla om att något maffigt är på gång. Jag känner ju på mig lite grejjer då och då vet ni... och nu känns de som om att något är i görningen. Undra, undra vad ... Spännande värre.

Hur har ni artistkollegor de ute i landet? Går ni också i väntans- och auditiontankar?

Sen är de ju de här med boende ... vojne, vojne ... nu har jag kommit in i ett eventuellt kollektivtänk. Så om någon springer över en fyra i Stockholm kan ni väl säga till? Vi är en liten skön grupp som är intresserade om så vore ...

Och en sak till. Jag ber om ursäkt för mitt extremt fattiga bloggande de senaste dagarna ... jag har varit lite ur fas. Och sen gäller de bara att börja skriva för då ramlar allt på... de är bara de att man ska slå på datorn och börja, då släpper de. Ni märker väl de nu? Jag skriver om allt och ingenting och ni sitter säkert och tänker - Men herregud, när ska människan komma till sak? ... De gör jag inte. De är lite grejjen med mig. Jag kommer nästan aldrig till sak... flummigt - JA - Lizigt - JA - ointressant - förhoppningsvis NEJ ...

Så nu, om jag känner mig själv rätt så kommer de att börja välla in inlägg över bloggen. Jag känner mig kreativ efter ett par dagar i tystnad ...