Idag har jag gjort någonting som är så in i bänken obehagligt. Något som jag har skjutit upp sedan innan jul, någonting som ger lite ångest och som i pågående situation är allt annat än angenämt. För er som är känsliga - sluta läs...
Jag har idag varit på cellprovskontroll för livmoderhalscancer på Barnmorskemottagningen här i Helsingborg. Och fy för satan vilken obehaglig upplevelse. Tur att den bara sker en gång vart tredje år...
MEN!!! Den är viktig och man får inte hoppa över den. Som barmorsketanten med de hemska instrumenten sa "Man är skydig sig själv att göra det" och det är man ju...
Så jag vill bara uppmana alla er som skjutit på det här lika länge som jag. Gå och ta provet för sjutton!
JA, det kan göra lite ont, JA, blotta tanken på cancer får en att hacka tänder och JA, samma lite lätt olustiga känsla infinner sig alltid när den snälla tanten säger "Nu kan du gå bakom draperiet och ta av dig på nederdelen, sedan är det bara att sitta upp..."
Men det är över på ett kick och sen är man så glad att man gjorde det...