Mysen...

Jag har precis spenderat fantastiska dagar tillsammans med min fina lillasyster ... Hon skrev för några dagar sen ett inlägg utan min vetskap på sin blogg. När jag sedan läste rann tårarna längs mina kinder. Jag blev så rörd. Man blir de då människor man älskar säger vackra saker om en. Allt sammanfattade hon i en lista. Bloggen finns länkad här till höger om ni vill läsa. Jag vill nu ge en lika kärleksfull lista till henne... Så här kommer den "My-bästa-lillesyrran-på-jorden-listan"

• My är, by far, och nu är jag objektiv, den mest intelligenta människa jag känner. Hon har svar på allt och har hon inte de så tar hon reda på de. Hon kan allt!!! och då menar jag allt...
• Mys leende kan få vem som helst att smälta. Det finns ingen som kan se så genuint skitglad ut som hon. Hela hon ler. Mun, ögon, kinder, kropp... allt på My ler.
• Detta leende, bland mycket mer, resulterar i att alla tycker om My. För så är de. Det finns ingen som kan undgå att bli smittad av hennes positivitet.
• My får mig att känna mig trygg. I hennes närvaro kan jag vara allt. Glad, ledsen, arg, fin, ful... och att somna jämte My är något speciellt. En trygg varm kamin bara en meter bort som pratar lika mycket i sömnen som jag gör.
• Hon är så vacker. Strålande på något sätt....
• Hon ger, så mycket, hela tiden, till alla... och hennes enorma energi tar aldrig någonsin slut.
• Det finns så mycket mer... massor. My är kärlek, så är de och hon smittar, kärlekssmittar...
  
  My, du är fantastisk. Jag är mäkta stolt över dig och min mun pladdrar om dig hela tiden. Trots alla våra brutala slagsmål, alla tjafs och alla rycka i håret incidenter och den klassiska Sandbergs-badrums-ritualen så är du jag och jag är du. Älskar dig och alla våra ögonblick tillsammans lillfisen!!

Att vända...

Av olika anledningar har jag börjat läsa en massa... Läsa är en tyst och lugnande aktivitet som jag utövar mer av i omgångar. Jag har nu kommit in i en sådan omgång... Har precis läst ut boken "Lyckan, kärleken och meningen med livet" av Elisabeth Någonting... Minns inte i skrivande stund vad hon heter. Boken har jag läst sedan i mars.. Japp, så är de... de var då jag hade min senaste lästopp och sen dess har jag faktiskt glömt bort den. Hittade den av en slump för några veckor sedan och upptäckte med glädje att jag inte läst ut den. Så nu har jag gjort de. Samma bok går dessutom upp på bio i dagarna med Julia Roberts i huvudrollen. Man kan ju se de som en lyckosam slump att jag läser ut boken dagarna innan den ska upp på bio eller så kan man se det som en liten puff från Gud?? jag vet i alla fall hur jag ser de. Var dessutom helt ovetande om detta, filmatiseringen alltså, tills i onsdags då jag läste om alltsammans i en Amelia-tidning ( tanttidning - ja, men va sjutton, den är ju skitbra!! ) Poängen är i alla fall att det är en bok som får en att börja tänka till. Något jag gör ganska mycket just nu. På engelska heter boken "Eat, Pray, Love" och det är precis de som Liz gör hela storyn igenom.

Kontentan behandlar ändå mest av allt delen som handlar om andlighet och balans. Hur man kan förhålla sig till de olika delarna och händelserna i livet. Liz möter Gud på ett alldeles fantastiskt sätt i boken, och nej! Det är är ingen frälsningsbok eller någon övertalningstext till gudsdyrkan. Det är en enkel kärleksförklaring till livet som behandlar något så vackert som andlighet. Och det får en att tänka till. Vart har jag min andlighet?

Boken handlar också lika mycket om hur man väljer att se och ta itu med händelser i livet. Positiva och negativa. För allt handlar ju om de. Inte om vad man har, inte om vad man får utan om HUR man tar de.

Och allt det här fick mig att tänka till. Det är så lätt att negga ihop gällande svårigheter och oförutsedda händelser i livet. Men istället för att se det negativa kan man faktiskt, med lite god vilja, vända på precis allt. Så det ägnar jag mig åt nu. Vända på allt jag någonsin har kännt negativitet över. Och vet ni? Det är så mycket härligare att se möjligheterna som nya val och perspektiv kan ge. Man kan absolut sörja, men bara ett litet tag. Sen är det dags att ta upp allt i dagsljus och se möjligheterna som följer. Meningen som följer med något som kanske just nu känns skit... Och jag lovar. Man kan vända på precis allt. Du har ansvar för ditt liv, dina val och dina möjligheter. Tough shit! Men så är de. Man varken kan eller får skylla andra. I en situation finns ALLTID ett val. Lyssna på hjärtat, själen och magkänslan... och vänd. Det funkar. Jag lovar. Nu vill jag önska alla därute en fantastisk dag. Där jag befinner mig hänger just nu gråa moln över hela himlen, men vet ni? Det gör ingenting. Nu får jag ju chansen att skriva det här. Det hade jag inte gjort om solen hade strålat... och det här var ett härligt inlägg att skriva.

Så lyssna på magkänslan, intuitionen och vänd, eller hoppa, vad vet jag? Men jag VET att det kommer att falla väl ut. Att du kommer landa tids nog, på båda fötterna och till en verklighet som är alldeles underbar.

Som förr...

Nu ser bloggen ut som den gjorde förr. Kanske kan de få mig att skriva lite mer? Hmm... Jag vet inte. Kanske. Tyckte så mycket om när bloggen var ren och vit och fin.

Det senaste har den bara kännts kladdig. Inte ok. Fräscht ska de va! Stavas ens fräscht så? Sch...

Ni får ha lite överseende med mitt bloggande. Ibland är de lite mer, ibland är de lite mindre... eller som nu, inget alls. Ni kanske alla har övergett mig? Det kanske inte finns någon som har hopp kvar om mitt bloggande... eller jo, mamma, jag vet att du är inne varje dag. Tack, älskar dig.., Men jag vill ju att de ska vara lite mer. Kommer mig bara inte för längre. Det är som att jag har fått skrivkramp. Hur man nu kan få de vad gäller bloggande? Då ska man ju bara skriva vad som händer... bara sådär Nu äter jag, nu sover jag, nu går jag på toa... Men jag vill liksom inte bara skriva för skrivandets skull. Jag vill skriva för att jag verkligen har något att säga. Det behöver inte vara något viktigt, det kan lika gärna vara något roligt eller tråkigt eller något knäppt. Bara det är något som skulle få mig att börja läsa. Så jag börjar så här. Med att ändra look på bloggen, så att den ser ut som den gjorde när jag skrev som mest. Och sen, ja, sen får vi se vad som händer. Om skrivkrampen släpper... Hoppas, hoppas...

De går sådär....

Lina gifter sig!

Idag gifter sig min bästa vän, Lina med sin Johannes hemma i Brämhults kyrka i Borås... jag önskar jag kunde vara där, men jag jobbar, såklart. Ska tänka på er hela dagen...

Halvvägs igenom kvällen!

En skruv är lös!! eller flera...

Har precis släpat, burit, skruvat och grejjat mig själv till tårar... och svett. Nej, förresten, inga tårar, men svett. Absolut. Har redan duschat två gånger idag och då har jag inte ens kommit till jobbet än. Jag har precis köpt ny säng, nya hyllor och fixat i min lilla lägis så den ska bli riktigt mysig. Jag blev faktiskt inte alls förvånad över mig själv när jag upp upptäckte att jag glömt skruvarna till mina fina eksängben på IKEA. Japp, japp... det är iofs ingen större skada skedd. Jag ska ändå ut imorgon eller på lördag och hämta min bäddmadrass, för den va slut på lagret när jag beställde allt igår... Men allvarligt!! Hur kan jag glömma skruvarna?? Det är klart att man måste ha något att skruva ihop hela tjottaballongen med, eller vänta... vänta nu för sjutton. Ska inte ALLT på IKEA ligga i förpackningen? Är det meningen att man själv ska behöva leta bakom kartongerna om, utifall att det skulle finnas skruvar, som egentligen ska ligga i förpackningen, men de kan ju kanske, kanske vara så att det finns externa skruvar?? Som ingen vet om? suck... Ja, fint blir det i alla fall. Imorgon, eller på lördag när allt blir klart... Och premiär har vi haft. Det gick bra. Jättebra. Jag jobbar med ett litet järngäng. Så fina människor. Fina, kloka, ödmjuka och med båda fötterna stadigt på jorden, så skönt... Det kommer att bli ett tufft år, för det är en tuff drift, men det kommer att bli ett magiskt år, och det känns redan som om jag har fått en ny liten familj... Mysigt...