Provar en bild me...

Vi provar via e-mail!

Tänkte jag kanske kunde blogga lite såhär.... Testar om de funkar :)

Skickat från min iPhone

Varför är de så tyst på lalalaizza.blogspot.com?

Bloggpausen beror på två saker:

- Massa jobb...

- En telefon man inte kan blogga ifrån.

- Lathet...

- Lite trötthet ( och ja, kära, omtänksamma släkt, jag har bokat tid hos doktorn. Ni kan vara lugna... tack för att ni bryr er. Det värmer mycket =)

Åtgärder:

- Snart mindre jobb. Sista helgen med Milda Makter står för dörren och snart är det premiär på Golden. 26 augusti spakar vi igång hela kalaset... Sen blir de "vanligt jobb" och "vanliga tider" och då blir jag "som vanligt"

- En ny telefon... Kan ni gissa vilken? hi hi...

- SATS-medlemskapet börjar gälla på måndag. Sen blir de åka av!!

- Doktorn på onsdag, lite healing och så mindre jobb ...

Apotek Sandberg

Idag har jag inhandlat ett litet husapotek från Hälsokosten. Kände att jag faktiskt var tvungen... Jag vet inte om jag har någon slags brist i kroppen, men jag är trött för jämnan... och då tänker ni kanske att - ja, men va fasen!! lite trött är man väl lite till mans. Så blir de väl... Och ni har säkert rätt. Så blir de nog. Men jag kan omformulera de. Jag är nästan aldrig pigg. Eller ja, på sistone. Inte nästan aldrig. Aldrig pigg. Och det är just de. Jag älskar ju att vara pigg. Så jag tänkte att jag kanske har brist på något. Därför har jag nu vitaminpillret allan i apoteket här hemma. Ett jättepiller som kanske, kanske kan fixa lite av min trötthet. Nästa inköp var lite fetter. Jo, så här är de... Under hela sommaren har jag varit galet torr i munnen, jätteskumt. Jag som aldrig någonsin har kännt av något sådant. När man är supertörstig efter ett träningspass såklart, men liksom lite när som bara. Torr i munnen? Hör inte de till lite äldre människor? I alla fall... torr i munnen. Och under flera år har jag inte kunnat använda linser. Jag har trott att de berott på att jag bara bar på taskig tårvätska, men nej, tydligen inte... Och som grädde på moset har jag nu börjat torka ihop fullkomligt i halsen varje gång jag kliver av Birka på söndagarna. Fullkomligt snustorr är jag. Båtluften är så otroligt ofuktig. Ofuktig?? Finns ens de ordet? Ja, ni fattar... torr luft, utan fukt. Oluftfuktighetsfuktig... eller något. Detta leder i alla fall till att ungefär halva mitt röstomfång försvinner. Något jag absolut inte har råd med just nu. Det kommer bara luft när jag går upp i min huvudklang... Ett uns ljud, jo absolut... men mest luft.. Coolt ibland, men väldigt frustrerande när man är mitt inne i en ny repperiod. När jag står och pratar med de väldigt trevliga och kunniga hälsokosttjejerna i butiken idag kommer de fram till att mina slemhinnor överlag nog är uttorkade. Och att det är ganska vanligt. Det skulle förklara allt... Om de va så. Så nu har jag köpt ett kosttillskott som som ska hjälpa mig med detta. Fetta till de inifrån på något vis. Kompletterade allt med halsspray och lite ört-tjallaballo... Och sen e annan grej också, som jag mest ar nyfiken på... Så nu, NU, ska jag blir så jäkla pigg och uppsmörjd. Alla slemhinnor ska glimma och jag ska hoppa till jobbet varje morgon... Dessutom kommer jag att få grym ämnesomsättning och bli brun. Enligt förpackningen i alla fall.

Kvällen har jag annars spenderat med min fina vän Emma. Vi nachosallade lite här uppe på söder. Väldigt mysigt. Goda vänner ska man ta hand om och Emma är precis en sån.

När jag sedan klev in genom dörren och knäppte på tv'n möttes jag av The Wedding Singer på kanal 6... När filmen nådde sin slutscen och Robbie Hart spelar sin underbara sång för Julie 10 000 meter upp i luften rann de många tårar ned för mina kinder. Lite corny, men för mig - vädigt vackert... Så jag grät lite... fina tårar.

Natt-tankar ...

Det var ett tag sen... Jag vet. Det är typiskt. Så fort jag har piffat till min lilla bloggsida så slutar jag skriva. Inte av någon speciell anledning, de bara blev så. Men jag mår bra, jag lovar. För jag vet att en del av er tänker så. Att när jag inte skriver mår jag sämre. Vissa gånger stämmer de, men inte nu. Inte alls. Ni kan vara lugna. Den här gången har bara livet kommit emellan lite granna. Jag jobbar på Birka-båten och när jag inte gör de repar jag på Golden. Varje dag är fulltecknad. Är jag inte på det ena stället så är jag på det andra. Och allt går liksom i ett. Den 15 aug gör jag min sista dag på båten, den 26 aug har vi vår premiär på Kungsgatan. Sen ska allt förhoppningsvis börja rulla på som det ska. Jag har fixat gymkort på SATS, jag ska ta en skrivarkurs och jag ska förhoppningsvis hitta en vardag som jag känner mig tillräcklig och inte stressad i. Sommaren med Milda Makter har varit den bästa. Jag är full av tacksamhet för allt jag har fått vara med om och snart är även den eran slut. I alla fall för nu. Som alla eror i den här branschen. Något slutar och något annat tar vid. Inget är någonsin likadant och det är väl det som är charmen med allt antar jag.

Ikväll efter jobbet har jag precis ätit supergoda scones, druckit te från Kränku-butiken på Gotland och tittat lite på tv. Just nu sitter jag och lyssnar på Karlavagnen på web-radion ... det är mysigt tycker jag. Just nu ar en kvinna kommit fram til programmet. Hon har nog laddat för att vara med i Karlavagnen i flera år. Hon vill berätta om allt hon kan. Det bara bubblar i henne. Jag sitter liksom och ler ... för att hon bara är ... så härlig. Radio är underskattat. Det är avkopplande och lugnande. Imorgon har jag sovmorgon. Vi börjar inte förrän 10.30 ... Jag funderar på om jag inte skulle gå upp tidigt i alla fall, ta och promenera ner till city och sen ta en kaffe på ett café innan vi börjar. Läsa lite... Kanske lyssna på en sommarpratare. Titta på folk. Komma ner i varv för att kunna prestera så bra jag bara förmår när jag väl är på plats på jobbet. Vi får se vad jag hittar på. Promenera ska jag i alla fall. Tänkte ladda ner Andreas Lundstedts sommarprat nu. Fick tips om de av en kollega idag. Det känns som en bra morgon. Upp tidigt, äta en god frukost, promenera med Sommarprat i öronen och sen bara se vad som händer innan klockan slår 10.30. Det kommer att bli en bra dag. Det känner jag på mig.

Skickar en varm tanke till er alla som läser min blogg där ute. För att ni har tålamod när jag väljer att pausa i flera dagar... Jag kommer alltid tillbaka. Tack alla ni! Kram och godnatt ...