del III

... en rockbild till innan jag släcker ljuset och önskar alla en god och underbar natt... Rock on!!!

P-fest, del II ...

Jag lovade ju en iten outfituppdatering så här kommer den. Lite blandat från festen som var... Jag har ju dock blivit riktigt kass på att fota. Måste köpa en ny kamera när tillfälle ges. Personalfester är alltid roliga och ja... spännande.. man vet liksom aldrig riktigt vad som ska hända. Jag tyckte vår var grym och de facto att folk verkligen hade gått in för att klä ut sig var ju ännu roligare. Alla fick leva ut sina innersta rockstar-drömmar inkl. Linus som kom i "morgonROCK" och Mathias, Jesper och Charlie (restaurangchef/barchef/kökschef) som hade klätt ut sig till groupies... peruk, smink, trosor, stay-ups, minikjol... allt var på. Groteskt, men roligt... mest groteskt.

Spelade gjorde ett band som hette Wicked Kisser. Ett Kiss-cover-band helt enkelt. Och deras outfits var verkligen något i hästväg. Jag är så ledsen att jag inte har något foto. De va platåer, ansiktssmink, långa tungor - ALLT!! Vår platschef, Cissis man - Jonas Dahlbom stod för gitarrspelet. Jag hade aldrig kännt igen honom om jag inte hade vetat att de va han. Så grymma outfits hade dem... Fantastiskt.

Så nu ser vi fram emot nästa p-fest. Va kan de bli då? Måste tänka ut något bra tema. Rymden kanske? I så fall vill jag klä ut mig till ett solsystem...

Personalfest!

Vi bowlar och är fullkomligt livsfarliga... Och ganska dåliga, ha ha! Ikväll blir de riktig personalfest. Med rocktema. Uppdaterar senare med outfits...

Dagens agenda...

Sitter och funderar på om jag kanske ska baka lite scones till mina sambos. Det är ju ändå lördag. Jo, så får det nog bli... Mycket funderingar nu. inte på scones, nej, det beslutet kan jag fatta ganska snabbt. Men på framtid. Vart vill jag jobba? Vill jag börja plugga? Ett lägenhet, de kanske skulle vara läge att skaffa? Men ska jag vara kvar här, är de någon idé då? Ska jag vara kvar här? Men de löser sig... Jag ska börja surfa runt nu efter lite roliga utbildningar. Mest för att få igång huvudet. Jag ska ju, den dagen jag flyttar till Sthlm, börja på Poppius och ta tag i mitt skrivande. Lära mig hur jag skriver så att jag kanske skulle kunna försörja mig i alla fall litegranna på det. Men tills dess vore de skönt att bara värma upp huvudet. Men sen är de så mycket annat jag vill. När jag tänker efter känner jag faktiskt att jag vill mångsyssla. Ha tusen strängar på min lyra. Men det finns ju en liten hake - pengar... Men det löser sig. Just nu lever jag min dröm och är ganska nöjd med de. Eller för att vara helt ärlig, jag är supernöjd!! Så vi får se vart livet för mig. Idag ska livet föra mig via scones och optikern till jobbet med både afterski och dinnershow inräknat...

Bullar!

Så här blev dem. De doftar så gott i hela gröna villan nu. Åh! Jag älskar den här doften. Fantastiskt...

Ny dag, ny vecka, nya kläder!!

Det här är verkligen min tid på dagen... Hela gröna villan sover och kommer att göra så i alla fall två timmar till. Jag har redan varit uppe i över en timma och skypat med My borta i Thailand. Under de nästkommande två timmarna ska jag till gymmet, tillbaka, äta frukost och sedan ta itu med ett lite projekt. Kanelbullebak. Det är förvisso Fettisdagen, men jag har en känsla av att jag kommer få semlor på jobbet sen så idag blir de bullar... eller vänta. Det är ju bättre imorgon. Jo, faktiskt. För idag kommer ju alla att få semlor. De blir lite mycket med både bullar och semlor. Så får de bli. Jag väntar till imorgon. Jag ska i vart fall till gymmet nu. Springa en sväng... Jag måste bli duktigare. Min kondis är under all kritik nu efter min lilla formsvacka med heshet och förkylning. Men nu så. Nu ska jag släpa min fylliga, snart semmel-piffade, bakdel till Holiday Club och löpbandet. De har tv vid varje löpband.... de gillar jag. Då går tiden fortare och man tittar inte på distansmätaren var åttande sekund...

Och igår, vet ni vad jag gjorde då? Jag shoppade. Östersund låg under mina fötter och jag gick lös. Och det gjorde jag verkligen. När jag la upp allt på sängen vid hemkomsten så fick jag nästan lite magont, va mycket de blev... MEN!! sen kom jag på att jag faktiskt till största del hade använt helgens dricksutdelning. Och då kändes allt mycket bättre... De va så härligt att faktiskt bara kunna handla litegranna, eller ja, mycketgranna... Gina Tricot. Va skulle jag göra utan den här kedjan??

Men idag är jobbdag igen. Ny vecka. Sportlovsvecka. Cola och kaffe för AfterSki-gästerna... Cola och ETT glas vin för dinnershowgästerna... de blir nog mysigt... ;-)

Hjärtehälsningar ...

Idag är det Alla Hjärtans Dag ... Man kan tycka att det är ett kommersiellt jippo. Man kan tycka att det är en dag då man ohämmat kan uttrycka sin kärlek. Man kanske kan känna sig tvingad att uttrycka något man kanske inte alls känner just för att den här dagen kräver de. Man kan fira med sin älskling. Man kan man deppa för att man inte har en hjärtevän. Men faktum kvarstår. Den här dagen är som vilken annan dag som helst. Enda skillnaden är att man blir lite påmind om kärleken. Sen är det upp till var och en tolka vad kärlek är och vem man vill skicka lite extra värme till.
Kärlek behöver inte nödvändigtvis vara mellan man och kvinna. Kärlek kan man känna till allt. Till livet. För det är ju ändå det livet handlar om. Utan kärlek är vi ingenting. Varje gång vi älskar lyfter vi lite grann. Varje gång våra hjärtan krossas lever vi lite mer. För utan de ena kan vi inte få det andra. Man kan inte lyfta om inte risken finns att krascha. Motsatserna gör att vi lever. Och vi lär oss av allt.
Jag vill skicka en kärlekshälsning idag till alla som vill ha och behöver en. Jag har enorma mängder med kärlek och jag slösar mer än gärna. Men framför allt vill jag skicka en massa fina tankar till min familj.
Ni är underbara. Var och en av er. Vad vi upplever just nu är just motsatser.. Vi vet egentligen ingenting. Bara en enda sak och det är detta. En dag i taget. Och idag skickar så mycket kärlek jag kan till alla er. Idag. En dag i taget.

Mamma - det finns ingen starkare än du och varje dag visar du prov på ny styrka. Det finns ingenting du inte skulle kunna åstakomma. För ditt driv och din energi gör dig till den du är. Stanna aldrig, mamma. Med din styrka, din tro, ditt hopp och din kärlek kan du förflytta berg. Du gör det varje dag. Jag älskar dig, mamma. Du är bäst.
Pappa - den du är och det du gör just nu får mig bara att älska dig ännu mer. Du har så många gåvor och bistter så fantastiska egenskaper. Du är världens bästa pappa, trots att du kanske inte själv alltid tycker de. Genom telefonen hör jag hur mycket du älskar oss och det gör mig så glad... Du är min idol, pappa. Det har du alltid varit.
My - jag kan inte sluta prata om dig. Jag berättar om dig varje dag och du är det bästa som finns i mitt liv. Mamma och pappa gav mig det finaste jag kunde få den dagen du föddes. Jag är så lycklig att du kommer att finnas vid min sida i resten av mitt liv. Det finns ingen som du, My. Du är unik och du har sannerligen en gåva. Jag älskar dig fina lillasyster.
Therese - hur du orkar, det förstår inte jag. Du är superkvinnan... Du är världens bästa mamma och du har världens finaste tjejer där hemma som jag är så stolt över att jag nästan spricker. Att prata en halvtimma med dig i telefonen har alltid en helande inverkan på mig. Du får mig alltid att må bra, för du lyssnar och kommer med konkreta råd. Du är världens bästa storasyrra och jag är världens lyckligaste som får vara just din lillasyrra. Jag älskar dig finaste Tess.

Och sen finns de fler ... Ni vet vilka ni är. Ni som lyfter mina dagar med så otroligt små saker. Jag har så fina människor i mitt liv och till alla er vill jag skicka all min Alla Hjärtans Dag-kärlek.
Paulo Coelho får avrunda det här inlägget, jag tror han gör det bättre än jag.

" Kärleken är nte en klädnad,
ett åtagande eller en skuld.
Kärleken bara är,
utan några definitioner.
Älska och fråga inte så mycket.
Bara älska "

Häxan från Portobello av Paulo Coelho

Deltävling 2

Deltävling 2 i Melodifestivalen. Dogge, Orsa Spelmän och en Lingman-kille, Eric Saade... Jag vågar inte alls sia om ikväll. Det känns som om jag och svenska folket kanske inte har riktigt samma åsikter om vilka som ska vidare och inte... Men en sak tror jag är klar. Andreas Johnson kommer att ta sig raka vägen till final. Inte för att han är bäst utan för att han är just Andreas Johnson och är med för femtielfte gången. Kan de bli femtielfte gången gillt?

Ballast nummer har musikaldrottningen Hanna och bästa partylåten står nog lilla debutanten Saade för. Men annars är det öppet lopp. Dansbandskampen har öppnat upp för Highlights och Orsa spelmän är ju folkliga så de förslår...

Håller ändå tummen för Pauline, jag tycker hennes låt är otroligt härlig ...

På väg till möte...

Fy satan va kallt de e... Tur att man har du investerat i ett pannband som omsluter hela huvudet...

Tröttis ...

Hemma från show ... lite trött, lite te-sugen, lite lagom gosig för att bara lägga sig i sängen och läsa innan ögonen trillar ihop. Jag sover så gott här uppe. Det är inte klokt. Det är som om någon har slagit mig med en klubba i bollen varje kväll. Jag stensomnar och vaknar inte förrän minst åtta timmar senare... Hmm... Man ska inte klaga på sånt va?? Nej, tänkte väl de... Nu då, lite te och macka framför tv'n och sen - ZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz...

God morgon och tack...

Det är samma varje dag... Jag gör min vanliga morgonrutin. Jag kliver upp, sätter på en kanna kaffe och sätter på datorn. Efter det kollar jag av mailen, facebook, alla tidningar så och plöjer jag igenom alla bloggar som jag följer... När jag kikade på mailen imorse så såg jag att jag hade fått ett mail från en gäst på Wallmans. Igen. Och så slogs jag av att detta aldrig har hänt mig förut. Under den här tiden på Wallmans Dippan har jag fått en massa mail, både via facebook och via live-mailen, alla positiva och peppande. Detta är helt nytt för mig. Sen har det kommit en massa kommentarer här på bloggen också. Jag har blivit glad varje gång, såklart. Men det var inte förrän jag satte mig här idag och började samla alla brev och kommentarer i ett dokument som jag såg hur många det faktiskt var. Och det är helt fantastiskt. Mail från helt okända människor som bara vill tala om hur trevligt de hade på Wallmans och ge just mig en liten extra push. Det är möjligt att alla i ensembeln sitter på samma mailhög, men faktum kvarstår. Jag känner mig speciell i och med alla fina brev. Så jag vill egentligen bara säga TACK!!

Jag blir så otroligt peppad över att fortsätta göra det jag gör när jag får så fina lovord från er. Så fortsätt med era lovord. Inte bara till mig utan till era medmänniskor. Till grannen som alltid skottar er uppfart eller till tanten som alltid ler det där speciella leendet när man passerar henne på trottoaren. För de där sakerna värmer.

Jag är tacksam över att jag har ett yrke där jag får möjlighet att ge tillbaka, för mig är det allt vad det handlar om. Att ge. För jag behöver aldrig någonsin bry mig om att få. Det kommer per automatik. Så igen - TUSEN TACK!! och god morgon...

BÄST!!

Jag älskar Dolph!! Man ska ha distans till sig själv och mr. D gör detta alldeles fantastiskt. Jag kan se detta om och om och om igen. Tänk att vi har en riktig Stålman som programledare till Melodifestivalen?? Jag vill också kunna krossa is. Kanske ska ut och öva nu på vägen till gymmet? VIlken syn... ha ha ha. En liten rufsig, rödhårig som krossar en massa små istappar...

Bra sikt?

Nja, från hummelstugan idag såg man inte mycke alls... I vanliga fall har man utsikt över hela Åre, men idag... Not so much!

Pippi Långstrump...

Är på väg ut i backen! Tott, here me and Inez come!

Min glöd är tillbaka ...

Idag kom den... precis nu faktiskt. För fem minuter sedan, i badrummet när jag stod och borstade tänderna. Den där känslan som jag har väntat på, som infann sig nästan varje dag i somras. Lusten att skriva. Sedan jag kom hit upp till Åre har jag inte bloggat så bra... Jag har i alla fall inte bloggat som jag hade tänkt. Så som jag gjorde i somras. Kanske är det för att jag inte har gett mig själv tid att tänka så mycket och så blev idag en så skön dag att all världens inspiration plötsligt infann sig. Jag vet inte. Allt jag vet är att jag just nu sitter vid tangentbordet och att det liksom kliar lite i fingrarna. Som att de vill berätta något maffigt. Jag tror inte den här texten kommer bli så maffig, den kanske inte ens blir bra. Men det är inte det viktiga. Det viktiga är att lusten, den där känslan av att "Jag måste kriva NU, annars blir jag tokig!!" - att just den känslan valde att infinna sig just ikväll. Jag har inte gjort annat än tagit det lugnt idag. Umgåtts med min parhäst Inez, städat, tittat på bra tv, pratat med min lillasyster, ätit god mat på en underbar restaurang... jag har bara varit. Utan några krav på något. Skönt... Man behöver sådana dagar, som bara är. Utan några måsten. Inte ens ledighetsmåsten. Inte måsten på att "Jag borde åka skidor idag för det är ju så fint väder och jag är ju faktiskt i Åre..." Skitsamma att jag är i Åre!! Idag ville jag inte åka skidor och jag tänker inte, under några som helst omständigheter, få dåligt samvete för det.

Idag ville jag städa och göra varje minut till en ny.

Den senaste veckan har varit lite som en berg-och-dalbana för mig. Jag har haft känslorna utanpå och varit ganska bräcklig, både psykiskt och fysiskt. Mina stämband gick in för någon kollektiv strejk, men bara nu under dagen har de rättat sig till. Inte helt, men nästan. Faktum är att ganska mycket har rättat sig till. Vissa dagar får man helt enkelt insikter. Enkla sanningar kommer utan att man ber om dem och helt plötsligt kan det gå upp för en, mitt under en latte i en fåtölj på Åregården, att allt kommer att ordna sig.
Nog för att livet kan knöla ihop sig ibland, och allt som oftast kommer allt elände på samma gång, men faktum kvarstår... Allt kommer att ordna sig.
Jag har märkt att jag sitter inne med ganska många av mina egna sanningar. Jag ska inte säga att jag kan sia om framtiden, men jag har en intuitiv förmåga som jag tills nu inte har vågat lyssna på. För ett halvår sedan nämnde en andlig vägledare att jag hade en gåva. Att jag var av en så intuitiv natur att jag kunde känna på mig saker. Och nu tror jag henne... Jag säger inte att jag kan spå, absolut inte. Men jag vet, ibland vet jag bara, och jag tvekar inte en sekund. Jag vet. Och nu när jag vågar lyssna på den där rösten i mitt hjärta så kan jag lugna mig. Jag behöver inte oroa mig, för allt kommer att bli bra.

Och den känslan gör att jag känner mig trygg och kanske är det just därför jag skriver ikväll, kanske är det just därför min brinnande lust för den här konstformen ville uppenbara sig igen. Jag är så tacksam för de. Jag har saknat glöden. Jag ska ge er ytterligare en text av Paulo Coelho innan jag släcker ner datorn för ikväll. Det här är vackra ord och jag tror på vartenda ett av dem. Allt är menat och allt har en mening...

"Jag älskar dig därför att jag hade en dröm

därför att jag mött en kung,

därför att jag sålt kristallglas,

Därför att jag färdats tvärs igenom öknen,

därför att klanerna förklarat krig

och därför att jag en dag stod vid en brunn

för att fråga var en alkemist bodde.

Jag älskar dig för att hela universum

har verkat för att jag skulle finna min väg till dig. "

Alkemisten av Paulo Coelho

Tankar...

Jag sitter på Åregården, i biblioteket. Jag tänker mycket nu... De händer mycket och jag är ju sådan som människa att jag påverkas, oavsett om jag vill eller inte. Jag känner med människor och så applicerar jag deras känslor på mig själv. Som en spegel som speglar mina näras själar. Idag vaknade jag av att min telefon ringde. Jag svarade och lyssnade... och de gör mig så ont att jag just nu inte kan hjälpa till. Jag kunde bara ligga i min säng och lyssna, men rent fysiskt kan jag inte göra något alls... För att hjälpa mitt tänkande på traven så läser jag. Just nu en samling utvalda citat av Paulo Coelho. Min författargud. Jag tänkte ge er, och framför allt Dig ett citat. Du vet vem du är... Kanske kan de hjälpa ditt tänkande. " Ingen dag är den andra lik och varje morgondag har sitt särskilda under, sitt magiska ögonblick, då gamla universum störtar samman och nya stjärnor bildas."

Markoolio!!

I förrgår gjorde jag någonting ganska otippat... urflippat och otippat, men galet roligt. Jag, Maja och Inez körade bakom Markoolio när han besökte Wallmans Dippans externa nattklubb J'aime Mercredi. Det var helt vansinnnigt och fruktanvär roligt! Folk var som galna och hela Dippan var verkligen fylld till bredden.

Trevlig snubbe, Markoolio. Och han kommer upp igen... Vi hoppas på en repris, såklart.

Bilderna är tagna av Hannes, www.bwac.tk ...

" Vi drar ill fjällen, fest hela kvällen, ute och glider med snowboard och skidor... "

2010, so far, so good....

Jag såg precis på min systers blogg att hon sammanfattade sin januari med några punkter... Jag härmar henne och gör detsamma...
Vad har då hänt under årets första månad?

• Jag fick besök av världens bästa Anna som gav mig energi för hela våren...
• Jag fick en nyhet, eller kanske snarare ett besked som har vänt upp-och-ner på allt... till det positiva...
• Genom nyheten har jag fått helt nya perspektiv och det känns fantastiskt. Livet är verkligen en gåva och från och med denna januari vet jag vad som är värt att värdesätta...
• Jag har genomfört en miljard after-skier och jag tröttnar inte. Tvärtom. Jag utvecklas varje dag. Varför? För att jag vill de...
• Jag är nykär. I mitt jobb. I Åre...
• Jag har blivit galet tacksam över att jag har så många fantastiska vänner. Tack till er alla, ni vet vilka ni är...
• Jag har varit på auditon för en enorm musikal-produktion. Jag gick mycket längre än jag någonsin vågade hoppas på... inte hela vägen, men tillräckligt långt för att jag ska vara supernöjd...

Jag tror som min syster att 2010 kommer att bli ett magiskt år, med en massa härligheter. Jag känner det på mig... Allt har börjat så omvälvande att jag helt enkelt bara vet att det här året kommer att vara det mest händelserika på länge... Och vet ni? Allt är möjligt. Jag vet det nu...

Programledarna ...

Vad tycker vi om programledarna? Personligen tror jag inte att någon någonsin kommer att kunna mäta sig med Petra Mede, men man vet ju aldrig... Det är ju en otippad trio. Men... otippat kan vara bra... På lördag vet vi. Då smäller de i Ö-vik.