
Världens bästa Anna har åkt hem till Stockholm efter tre dagar här uppe hos mig i vinterland. Och jag saknar henne redan...
Det är underligt med vissa personer. Med Anna kan man verkligen säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Vi träffades på Kreta i somras och efter den veckan kändes det som om jag hade kännt henne i hela mitt liv. Vi är så lika och med henne känns ingenting konstigt, för vi är lika knäppa båda två...
Vissa vänner vet man kommer stanna resten av livet och även om jag och Anna inte har kännt varandra i mer än ett halvår så vet jag att hon kommer att finnas kvar... Vi blev ett litet skönt gäng där nere på Kreta och det är den bästa semestern i mitt liv...
Fina vänner ska man ta vara på... det är det viktigaste man har...
Nu ska jag bädda ner mig i soffan med te och min nya Vänner-box, komiskt nog nu när jag har pratat om vänninor och vänner... Min kropp har blivit lite sjuk och jag låter som en riktigt karl när jag pratar, men skit i de... Jag ska tänka bort och vila bort allt ont... Jag vägrar bli toksjuk...
Det är så många tankar som snurrar i mitt huvud nu. Igår var en omtumlande dag... Jag var helt upp-och-ner, men idag har jag kommit till sans igen. Tror jag... Det händer mycket nu.
Jag skulle bara vilja säga till var och en i min familj att jag älskar er - så mycket. Jag säger det alldeles för sällan...